Fler som spruckit mycket och har/haft lång läkningstid?

Med min två:a fick jag bara några enstaka stygn men de ställde till det rejält. Hade besvär av dem i nästan 1,5 år. Men det gick över till slut

Det tar tid!
Jag fick en bristning grad 3, känner fortfarande av det till och från. Det är över sex månader sen...
Fyra veckor efter förlossningen fick jag inte motionera eller träna.

Med första och andra barnet så brasst jag mycket. Med första var det också sugklocka för mig för  det vart bråttom då han höll på att få syrebrist.

Iaf. Det tog lång tid att läka.. Hade problem länge med att gå på toa, och sex. Gjorde fruktansvärt ont att skita... det sprack i ärren och började blöda osv... Nu är det 4 år sen min andra förlossning. Hade besvär ganska ofta i runnt 1,2-2 år efteråt. Men jag kan fortfarande känna av det vis sex ibland eller om jag är hård i magen.  Vart rätt så fula ärr men det e ju inget som syns om man inte låter nån kolla

Usch vad tungt det känns! Låter inte så uppmuntrande det ni skriver. Att föda barn ät det mest fantastiska jag gjort trots att jag sprack och jag skulle inte tveka att göra det igen, men hur ska det kunna bli ett syskon om man inte blir normal igen? Längtar efter närhet och sex men det känns ju evigheter bort, särskilt som jag även har stygn inuti.

Finns det någon som sytt mycket och som det gått bra för? När kan man våga tänka på att träna igen?

Jag fick ett klipp, en stor bristning nästan hela vägen, en bristning inne i musklerna och en på sidan, de slutade räkna stygnen efter 25 ungefär, tog en timme att brodera ihop.

Hursomhelst, det var jobbigt de första veckorna, knöligt och dant och såg inte riktigt klokt ut. Efter ca två månader var det ok, efter tre månader hade vi sex vilket gick förvånansvärt bra trots att livmodertappen var lite öm.

Nu efter sex månader syns ingenting! Helt seriöst. Inte känns det heller, utom att det största ärret är lite hårt om man petar på det. Så det kan bli bättre och till och med helt bra, men det tar lång tid.

När det gäller träning kan du redan börja lite lätt med knipövningar och sen när det känns bra (vilket borde vara inom någon månad eller så) kan du säkert börja träna även om du kanske ska ta det lite lugnt i början.

aurora1827: Skönt att höra att det kan gå så pass bra trots många stygn. På ett ställe vill det inte läka ihop riktigt även om det långsamt faktiskt blir bättre. Blöder alltid lite när jag gör nummer två.

Jag oroar mig väl mest för de inuti som jag inte har koll på. Hoppas ju att de inte ska ge problem senare och att vi ska kunna ha sex som förut utan att det gör ont. Just nu vågar jag knappt hoppas på det.

Oj, men det har ju bara gatt 4 veckor! Det har gatt 7 manader for mig och det ar fortfarande lite omt. Men sex kommer du garanterat kunna ha, det ar bara att vara valdigt forsiktig och kora mycket glidmedel i borjan, men vanta tills det kanns lakt. Jag foreslar att du har sex med dig sjalv forst innan du testar med killen, sa vet du vad som vantar

Dett är ett skit tycker jag! Spruckit med båda mina, mer denna gången då jag syddes i ca en timme. Denna gången läkte det dock mycket snabbare, kändes bra efter 2 vmen stygn var kvar. De måste ha sytt väldigt knöligt med sonen för det blev inte helt bra förrän han var 9 mån gammal. Nu efter tjejen fick jag en liten grad 2 bristning, dvs hela mellangården + en del inuti...snett var det så nog svårt att sy. Jag är sååå tacksam att bm bedövade ordentligt som jag skrivit i mitt brev eftersom jag kände precis alla stygn med sonen. Sen att hon tog sig tid att göra det ordentligt.  Att göra nr 2 är ju inget skoj om man e hård i magen precis som andra här sagt...försök undvik det. Lycka till

Nä man vågar inte tro på det. Jag trodde ALDRIG mer jag skulleha sex efter mina förlossningar men det har jag ju haft Och det har gått bra, nu med dottern 7 v efter (mannen ville vänta tills efterkontrollen pga alla stygn ) så kändes det nästan som vanligt men INTE ont, absolut inte. Men jag tror det har mkt med att göra om man verkligen vill ha sex, många ställer ju upp så att säga. Att slappna av är viktigt och att vara läkt. Önskar alla kunde ha en man som jag som INTE pushar på utan verkligen väntar (längre än mig haha) Nä men som respekterar en, det betyder oerhört mycket!

Jag sprack väll inte sådär supemycket ändå, men det vart både lite på insidan och utsidan. Jag sprack nästan helavägen bak! och Det är för ungefär 1 månad sedan som jag han kunnat skita utan nästan grinat och börjat blöda! men, nu äntligen känns det som vanligt igen:) Sonen blir snart 9 månader

Låt det ta tid är mitt bästa råd.

För mig har det gått bra måste jag säga.... Jag sprack till grad fyra. Visst gjorde det ont men nu fem nånader senare är det mycket fint läkt. Visst är det lite ärrbildning och så, men inget som jag störs av jättemycket. Lite svårt när jag är hård i magen, men det är inget som inte avhjälps med ett katrinplommon eller två. Kommer dock inte att våga föda vaginalt nästa gång. Vet inte jag vågar riskera att det ska gå fel igen.......

Det känns fortfarande men tycker det började kännas mycket bättre nästan precis 6 veckor efter förlossningen.
Grad 2 bristning + klipp

Oj, tack för alla uppmuntrande svar! Ska sluta förvänta mig att det borde läka snabbare än det tydligen gör. Det är nog lite barnmorskans fel som sa till mig att stygnen skulle vara borta på en vecka till 10 dagar. Trodde att det var något fel på mig. Sen blir man ju trött på och av smärtan som man har mest hela tiden.

jag gick sönder ganska fint jag med... fick sy 4 ställen... invärtes... har gått 10 dar nu å svullnaden har iaf lagt sig.... men jag har fortfarande ont, stygnen är kvar å har ännu svårt att uträtte mina behov.. ... he he .... så det verkar som det kommer ta ett tag innan man är helt återställd där nere,, uuuueheee.... !