Knäkatter?

tror inte dom kan det.Våran katt har aldriv velat ligga i knät sen han var liten och han är verkligen en gammal trött gubbkatt nu men vil ändå inte ligga i knät.

Våran förra katt däremot låg gärna i knät redan från början tills han tyvärr dog!

Mina har blivit mer när dom blev äldre (6 år nu), innan var det helt omöjligt att en försöka ha dem i knät.

min blev en riktig knäkatt.han är 8 år och det är bara de sista 2 åren han velat ligga i knät

Jag har bara en katt -alltså inget vidare statistiskt underlag - men han har blivit mer kelig med åren. (Han är fem år nu, och han kastrerades under första året.) Han var en av tre syskon i sin kull och när de var små var det tydligt att det var en som var utpräglad "knäkatt" medan "min" och den tredje inte ville ligga kvar ens om man placerade dem i sitt knä själv. Han har dock redan från början varit väldigt sällskaplig med människor och var den som alltid följde med och höll sig i närheten och intresserade sig för allt vad människorna hade för sig.

När jag först fick honom trivdes han bäst med att ligga på ett par meters avstånd och ville ha sin "egentid" där emellan allt klappande och kelande. Numera kommer han dock ofta och lägger sig precis intill och använder mitt ben som huvudkudde när jag sitter i soffan. Han kan också lägga sig i knäet korta stunder, men han verkar tycka att det blir för varmt, för han stannar inte många minuter utan brukar efter en stund söka upp sin egen soffhörna och sträcka ut sig ordentligt där. Man kan väl säga att hans "personliga sfär", det avstånd han trivs med att hålla till människor, har krymt från ett par meter till ett par decimeter med åren. Han har dock fortfarande en del tendenser till att bara ligga kvar på stället och jama ett litet "Nu känner jag mig ensam. Kom och klappa mig!" istället för att själv söka upp en människa. Men visst, oftast funkar det ju ...

Stavar som en kratta: "krympt" skulle det förstås stå ...