Föräldrar till "explosiva" barn

Hej!
Jag är mamma till en pojke på 8 år som är explosiv, eller tempramentsfull, ouppfostrad, lättirriterad, svårhanterlig, bråkig eller som en del kallar det för: "ADHD-barn" alternativt aspergerssyndrom. Jag vet inte vad pojken har/lider av men det jag vet är att det är JÄVLIGT jobbigt!!!
Nu har jag gått länge men en känsla i magen att jag måste få prata med någon som har det likadant. En del av mina vänner säger "Kolla på familjeliv", så det gör jag nu. Jag hittar ingen tråd någonstans som redan skulle likna det här så därför skapar jag en egen.
Pojken är intagen och utreds nu på BUP. Något som kallas för "familjehuset" är inkopplat och ska tydligen hjälpa anhöriga med "rätt" uppfostringsmetoder då inte "vanliga" metoder hjälper på sådana här barn (nej tack, DET har jag nog märkt). BUP sköter sitt jobb (antar jag), fast det tar dock tid, familjehuset har jag träffat 1 GÅNG innan jul och inte hört av mer.. Så SÅ bra går det.
Här hemma är pojken på sin styvsyster, sin styvfar och mig. Min man har ett enormt tålamod men nu sitter han i en sits där han inte orkar mer.. (kan jag klandra honom, det är mitt biobarn och JAG orkade inte mer för länge sen??).. Pojken är bråkig i skolan, attackerar andra barn vid motgång, slår sina fröknar, tar strypgrepp på sina vänner och hugger folk i ryggen med tillhyggen som han anser "gå på honom" (vilket egentligen kan handla om att någon "sa"..)

SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA!!!
Om någon/några har likadana barn kan ni inte svara? Jag behöver råd, hjälp och stöttning. Min familj kommer gå skilda vägar snart, min man har verkligen gett upp. Jag har gjort ALLT tror jag, försökt med belöningssystem, scheman, ge en instruktion i taget för att inte förvilla, gjort roligheter med bara honom en dag i veckan då han har uppfört sig.. INGET hjälper!! Jag till och med mutar honom men vad spelar det för roll när han inte "fattar" (det går liksom inte in i huvudet på honom) att det beteendet är FEL?

SNÄLLA HJÄLP MIG!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-12 10:53
Det var en föreläsning i vår kommun för inte så länge sen. Den hölls av en tant som själv hade ADHD/Asperger och hon sa att barnen inte förstår att det dom gör är fel men dom kan förstå ett ritat papper (dom kan alltså förstå det dom ser, inte det dom hör). Så hon menade på att jag som förälder kan ta upp ett "rött kort" när pojken gör absolut fel (han kan alltså se att något är fel på pappret men inte förstå det när jag säger "NEJ"). Då kommer en fråga från mig här:
När pojken attackerar (tar strypgrepp, hugger någon i ryggen med en gaffel eller klappar till sin lärare med näven över ansiktet) ska jag springa fram med ett rött kort då???
Det verkar helt vridet, sjukt, fel, absurt! Hade min styvdotter (som är "normal" slagit någon annan så jag då fan inte nöjt mig med att visa "rött kort".

En annan fråga.. Föreläsraen (och även många andra som skrivit böcker om sådant här) menar att jag som förälder ska se barnet som ett barn, inte en sjukdom. Jag undrar hur 17 det ska gå till.. Han ÄR ju inte som andra ungar. Jag ger och ger och ger men får ALDRIG något tillbaka.. HUR ska jag kunna se honom som ett barn när min styvdotter kan komma och ge mig en kram och säga "Jag älskar dig".. DET är ett barn!