Overklighetskänslor och att inte känna igen sig själv- VAD ÄR FEL?

puffar lite

"Lustigt" att du nämner just borderline/bipolär - jag är både och. Kan känna igen mig el del i det du beskriver, men upplever (förstås) att det handlar om så mycket mer än så. Hoppas att det går bra hos läkaren. Be att få göra tester om han/hon inte föreslår det själv. Det finns något test som visar diverse diagnoser, det är typ 600 frågor eller något men det spänner över det mesta och jag tyckte det var värt det. Om inte annat så insåg jag själv, när jag svarade på frågorna, en hel del om mig själv som jag inte tidigare tänkt på, det var värdefullt. Lycka till!

Det finns en diagnos som heter dystymi, vilket innebär en kronisk mild depression, man är alltid lite deppad alltså. Sen kan man få en vanlig, riktig depression på det och då blir det ju ännu värre.

Har du pratat med någon om overklighetskänslorna? Låter ju lite som psykotiska drag. (behöver inte vara psykotisk för att ha psykotiska symptom)

Ja du det är inte lätt att må dåligt, tror du är deprimerad. Jag har själv haft ångest i många år o även depressioner. Börjar bli urless på det här! Har provat kbt o mediciner o det sistnämnda har inte fungerat hittills, provat flera olika. Det som jag tycker är jobbigt är att det byter skepnad hela tiden. För några år sedan så drack jag för mycket för att få utlopp för min ångest, det lättade på trycket. Nu har jag bakteriefobi o är jättenojjig över mitt barn, diskar o kokar flaskor (fast han är ganska "stor" nu), tvättar o spritar händerna mest hela dagarna, det lättar på ångesten en stund. Har även stor dödsångest. Ska söka hjälp nu igen! Jag tänker alldeles för mycket o ältar o oroar mig för allt. Läser även för mycket på internet om saker som jag sen mår dåligt över. Sen matas man ju utav negativitet från tv som gör att det blir värre. Hu ja!! Man kanske får lära sig leva med det helt enkelt o lära sig att hantera det. O den där overklighetskänslan du känner är lite läskig, det känns som att själen inte riktigt ligger på plats, man är suddig, vet inte varför det blir så. Som tur är så är det lääänge sen jag kände så tack o lov. Men det är jobbigt att leva så här så jag hoppas det ordnar sig för dig...och för mig! Hjälpte dig nog inte så mycket men ville bara visa att du är inte ensam.

Men ur mår du nu?

Jag mår ju apa till och från, men jobbar dock.
Är så jävla trött på att var en sådan här person.

Jag vill bara vara som en "normail" person.

Äter du medicin då?
Jag har aldrig varit manisk, köpt saker eller gjort sådana saker.
Så manodeppresiv tror jag inte att jag är.

Hur ska man någonsing orka leva ett helt liv så här?
Jag trodde det var bättre ett tag, ja nästan över 6 måander och så kommer det tillbaka igen, jag hatar det. Jag är så less på att må dåligt och oroa mig hela tiden?

Jag menar att man kanske genom terapi kan lära sig hantera sin sjukdom o att man kan komma ur perioderna själv o lite lättare. Lära sig att tänka om. Jag vet att det är svårt, jag kämpar själv varenda jä-la dag! Idag har jag gråtit massor o känner mig sorgsen, blir alltid värre innan mens. Mår som allra sämst då o gjort hur länge som helst. Jag minns nog inte riktigt när jag mådde riktigt bra sist! Det är nog år sen. Fast min son glädjer mig mer än något annat så grumlas det av oro o rädsla av att förlora honom el mig. Ja det är inte lätt men man får inte tappa hoppet! Hoppas ditt läkarbesök blir bra o att du mår bättre snart! Kram
Anonym (läskigt) skrev 2008-02-13 16:07:34 följande:

Den där overklighetskänslan är JÄTTEVANLIG när man inte mår psykiskt bra, vid ångest osv. Själv gick jag runt i den i 2 år.

Den här overklighetskänslan ni pratar om... Jag har overklighetskänslor, typ som att allt går i slow motion i huvudet och man inte riktigt hänger med i det man gör.. Menar ni typ så?

Känner igen mig precis.
Har GAD (generaliserat ångest syndrom).
Kolla på nätet och se om det kan vara det.
Jätteläskigt med overklighetskänslor och då undviker jag speglar. Brukar slänga mig på tv:n och leta upp en sitcom!!!
Brukar hjälpa en stund.
Kram på dig.