Hej ni som är gravida eller varit gravida med tvillingar?
Undrar hur ni upplevde sista tiden i graviditeten. Hur mycket klarar man av och inte. svårt att orka med städning och annat praktiskt? Kände/känner ni er väldigt tung i kroppen - speciellt intressant att veta skillanaden mot när man väntar en. Hur går det att sova? Berätta det ni kommer på! Nyfiken!
Malin
Hej!
För en vecka sedan föddes våra tvillingar, en son och en dotter och jag har att jämföra med en dotter sedan tidigare. I slutet blev det rätt så stor skillnad på de olika graviditeterna, magen var överallt. Det var jobbigt att ta på skorna, köra bil, och fframförallt att sova på nätterna. Det var nog den största och den tidigaste skillnaden, jag tror att jag sov dåligt pga magen från vecka 25 kanske. Jag gick upp ca 14 kg och det mesta satt på magen så den var jobbig.
Jag överlät städning och allt jobbigt på sambon - till skillnad från enlinggraviditetetn, då städade jag in i det sista.
Så jag upplevde en ganska stor skillnad.
Jag var stooor sista veckorna. Det var bökigt att åka bil för magen vaggade fram och tillbaka för minsta gupp och gjorde ont. Mina fötter vad som vedstumpar - jättesvullna. Jag gick upp 22 kg. Städning slutade jag med i den vevan som jag inte fick av mig strumporna själv. Men bortsett från storleken och fötterna mådde jag bra. Sova gick bra med fyra kuddar lite överallt bortsett från kisspauserna 2-3 ggr natt. Jag trappade ner på studier och jobb redan vid v 22 så när kidsen kom v 39 hade jag lunkat på rätt länge. Lycka till!
Tuff! Och långsam........... 
Jag orkade inte göra ett skit, hade ont, sov som en kratta. Jag gick upp 25 kg och allt satte sig på magen, så det var riktigt tungt. Passa på att göra så mycket som möjligt nu, för sen orkar du troligtvis inte....
Lycka till! Att få tvillingar är det absolut bästa som hänt mig! 
Jag är i v.34 med tvillingar och jobbar fortfarande heltid,
jag har mått och mår jättebra.
Visst är magen stor (40cm i SF mått vid sista kontrollen, då
var jag i v.33) och i vägen, men det tyckte jag den även var
vid min förra graviditet då det bara var en bebis.
Däremot är det jobbigt att städa och/eller bara plocka undan, man
har inga krafter kvar...och att bara stå rakt upp och ner
(när man pratar med någon) är jobbigt efter någon minut, då
måste jag sätta mig ner.
Sover hyffsat, men jag vaknar varje gång jag måste vända mig,
eftersom det är en hel vetenskap för det trycker och gör ont överallt..(man ligger i samma ställning för länge, för man helt
enkelt inte orkar genom vändingsproceduren.. 
)
Jag har gått upp 10 kg totalt hittills.
Jag födde mina tvillingar i v33+3. Månaden innan var ganska jobbig, jag gick upp 25kg (som jag tappade direkt eftersom det var mage och vatten). Magen var rejält stor och jag hade mycket förvärkar som kändes som tokkraftig mensvärk. Sova var uteslutet, dels pga av gigantisk mage men mestadels för "mensvärken". Tog ibland alvedon som dock inte hjälpte. Jag kunde inte inte knyta skorna och böja mig ner på golvet var uteslutet. Min man tog hand om hemmet den sista tiden. Hela min graviditet var super fram till förvärkarna och vattenansamlingen kom. Är dock glad att jag hade så mycket förvärkar eftersom jag misstänker att det är anledningen till att förlossningen toksnabbt och smidigt.
Jag mådde förhållandevis bra i slutet. Var sjukskriven men ändå mycket rörlig. Gick på stan dagen innan BF (v38+0). Gick upp 21 kg och det mesta hamnade på magen. Blev dock ganska svullen om benen mot slutet och sov ganska dåligt på natten. Men i stort sett mådde jag bra och kunde röra mig relativt bra, trots stor mage.
Om du mot förmodan skulle få den dumma idén att vaxa benen strax före nedkomsten vill jag avråda från det. Jag gjorde det och mina ben var ju alldeles vattenfyllda. Herrejisses vad ont det gjorde. Säkert ingenting mot en vaginal förlossning, men en varning är ändå på sin plats
Lycka till!
Eh, ser mitt inlägg ser lite konstigt ut. Jag hade alltså planerat snitt i v 38+0 och BF var alltså 2 veckor senare.
Du vill inte veta...
Jag var sååå trött på slutet (gjorde planerat snitt i v. 38+4), jättemage, svullna fötter och ben, förkylningar som kom och gick (verkar som om immunförsvaret tog slut), halsbränna/maten stod i halsen så att jag inte kunde ligga eller böja mig det minsta..
Men framförallt tröttheten var det som tog knäcken på mig.
Jag var sjukskriven de sista 4 veckorna, och jag orkade inte göra någonting på dagarna. Satt i soffan och vilade.
Stor skillnad mot när jag varit gravid med ett barn (två gånger). Då har jag mått toppen ända in i det sista (förutom halsbränna, men den var också värre den här gången).
FÖrdelen med att vara så trött på slutet är att jag nu känner mig så himla pigg! Trots att vi inte sover så jättemycket nu (med två 2-månaders som äter på nätterna och som inte låter mig vila på dagarna) så känner jag mig jättepigg jämfört med när jag var gravid.
Ja jösses!!! Inte konstigt att min kropp sa att nu är det nog o startade värkarna 1 mån för tidigt!
36 kg gick jag upp.
När jag skulle plocka i eller ur diskmaskinen så la sig magen på låren... blää. Otäck känsla.
Nu efteråt undrar jag hur jag orkade!
Det är dubbelt så jobbigt som att vänta 1 barn! Helt klart!
Men 1000 gånger så roligt efteråt!