Någon Stockholmsbo som flyttat långtlångt från Stockholm? Varför flyttade ni och hur har ni det nu

Jag är född och uppvuxen i Stockholm. När jag var 26 (dvs för 6 år sedan) flyttade jag till Göteborg och kärleken. Jag trivs utomordentligt i götet, men självklart längtar jag hem ibland.

Vad jag saknar utöver vänner och familj är storstadskänslan. Den finns inte i Göteborg på samma sätt. Jag kan sakna citypulsen, Gamla Stan och Södermalm. Men...det är faktiskt "bara" 5 timmars bilresa eller en knapp timme med flyg.

Det är trevligt att lära känna en ny stad och det blir aldrig försent att flytta hem igen. Min man och jag är helt överens om att vi i framtiden ska bo i Stockholm.

Lycka till!

tjoho...hihi har varit inne på en av dina trådar alldeles nyss....

Jag har övergett huvudstaden där jag är född o uppvuxen! Flyttade norröver men har även bott i Göteborg men nu "landat" i Umeå (Björkarnas stad) Flyttade för kärlekens skull som alla andra men det är dock inte samma som jag numer är gift o har barn med! Jag trivs så otroligt bra o kommer aldrig att flytta härifrån!!!!

Den norrländsaka atmosfären är annorlunda..människorna umgås på ett helt annat sätt än vad man gör i storstäder o främst Stockholm.

Jag kan sakna pulsen ibland men jag får nog av den då jag hälsar på mamma nån gång per år...Umeå är en stor liten stad...med det menar jag att man kan gå/cykla överallt men det är tillräckligt stort för att man ska kunna vara anonym...behöver inte hälsa på vereviga kotte som vet exakt vad jag har i mitt kylskåp....typ...

Här får du en fin villa centralt för 2-3 miljoner..kan ju hitta både dyrare o billigare beroende på hur nytt alt. läge!

jag övergav stockholm i somras...

flyttade ca 34 mil norrut till Iggesund..... Här bor 2900 invånare o jag STORMTRIVS!!

saknar inte stockholm förutom själva shoppingutbudet... man blir fruktansvärt bortskämd med att allt finns inom gångavstånd..

här har vi 10 mil till Ikea (sundsvall eller gävle.. lika långt) o vi måste åka 1 mil för att komma till Hudiksvall/ "stan" för storhandla o göra bankärenden o sånt....

men man får tänka tvärtom... det finns det jag behöver här, resten får man ta som utflykt o kan åka till en större stad o handla vid tillfälle.

Kan dock ibland sakna mina barndomsvänner ibland som man hängde hos lite från o till...

min släkt bor utspritt över landet så det är inte nån panik heller på så sätt... Min bror bor i Uppsala, föräldrar o en del av släkten i Gävle osv....

Jag resonerar så här, jag bor i mindre ort för att mina barn ska få slippa växa upp till storstadshets o stress o slippa dessa dagisgrupper på 25 barn o slippa vara ständigt övervakade på betonggårdar utomhus o inte kunna leka ute ensamma för man bor 6 trapppor upp o inte kan se...

osv osv....

jag bor nu i villa med stor tomt o nära till hav o natur o det är så här barn ska växa upp!

Jag är också uppväxt på Lidingö, flyttade hemifrån (Hässelby) när jag var 17.
Flyttade till Värmland i 1 1/2 år när jag var 21, pga att min dåvarande kille flyttade dit för att plugga och jag aldrig har trivts i Sthlm (för mkt folk, för stressigt, för hårt klimat..). Det tog slut m killen efter 2 mån men jag blev kvar för jag trivdes så utomordentligt i en liten håla !! Flyttade tillbaka t Sthlm igen dock, vilket jag delvis ångrar.

Däremot vill både jag o min nuvarande pojkvän/sambo bort från Sthlm o vi tänker inom några 4-5 år leta upp en gård/ett torp i norr ngnstans. Jag vill till Sundsvall o uppåt o han kan också tänka sig det.
Vill som sagt bort fr Sthlm för att jag inte alls känner mig okej här, har inget inre lugn. Jag avskyr city, avskyr att åka tunnelbana...

glömde...

jag flyttade för att jag hittade kärleken här o jag valde att säga upp jobb o lägenhet o bli arbetslös bara för att slippa storstaden som jag ändå mår superdåligt av....

Här är en till Flyttade från Sthlm till norrland.....65 mil till ett litet ställe med 3000 invånare. Driver ett eget turistföretag med min man och stortrivs verkligen. Människorna här är helt toppen. Och skolan är BÄST för barnen. Vilken skillnad. Det jag kan sakna är affärer och tillgänglihet till lite mer utbud. Men vi har nu bott här i 1 år och har inte längtat tillbaka en sekund

Åh, tack för era svar tjejer!

Nu blir jag såååå sugen på att flytta NUNUNU

Norrland lockar mycket..
Men även småstad söder ut..

Och jag håller med dig fullt ut Nyfiken Gul! Jag vill att mina barn ska växa upp så som dina får göra nu!
Inte i en stor stad med stress, utseendefixering, avgasluft och arbetsnarkomaner till föräldrar..

Vad händer om man flyttar till en stad och pga det säger upp sig från sitt jobb? Eller om man, som jag, är föräldraledig när man flyttar, och sen blir arbetslös - får man Akassa då?
Jag har varit arbetslös och fått Akassa här i sthlm i somras i 1½ månad... men då sa man på AMS att man bara kan få Akssa i max 90 dagar om man är under 30 år och räknas som ungdom.. kosntigt tycker jag.. för hur ska man sen klara sig - om man inte har jobb eller akassa...?

när jag sa upp mig fick jag automatiskt 90 dagars karens på a-kassan, så då var det bara att vackert leva på sambon o försöka hålla i slutlönen från jobbet.....

jag är 27 år o har aldrig hört talas om det där med nån åldersgräns....

var arbetslös i drygt 4½ månad innan jag fick jobb....

Nu är jag..eller vi.. sååå sugna på att flytta..

Frågan är bara vad första steget ska bli..
Hitta jobb eller bostad..

Hej!

Jag är också uppvuxen på Lidingö men kände liksom ni att jag ville bo lite mer lantligt. För mig blev den perfekta lösningen att flytta ut på Värmdö. Här finns underbar natur inpå husknuten, närhet till skärgården, lugnare tempo - man slipper stans hets osv. Har ändå nära in till stan där släktingar och vänner bor. Jobbade förut inne i stan o det var inget problem att pendla dit.

Så, jag ville bara berätta att man kan hitta det där lugnare livet närmare än man tror

just ja, glömde ju säga: Vi bor nu i en röd liten stuga med drygt 3000 kvadratmeter tomt i ett område med mycket skog o flera insjöar i närheten. Trivs otroligt bra!

Här är en till blir norrlänning på heltid nu till sommaren, och precis som alla andra så flyttar jag upp pga. kärleken Men det är sååå mycket som man har insett är mycket bättre där uppe i mina ögon

Frågan om jobb eller bostad först, hmm.. beror ju lite på. Om båda vi två flyttade till nytt ställe så skulle jag helst vilja att någon av oss har någon inkomst innan vi flyttar, även om man skulle flytta till ett ställe som kostar mycket mindre pengar. Men om man är våghalsig, och vet att man har jobb inom en branch där det lider brist så kanske man ska chansa och flytta... men som sagt. Det beror ju på hur man är som människa, och hur mycket säkerhet man vill ha när man tar steget

Tycker nog att ni ska satsa på att hitta jobb på det nya stället först. När ni har det kan ni t.ex. bo i hyreslägenhet den första tiden för att lära känna den nya staden och för att komma underfund med i vilket område ni vill bo. Annars finns ju risken att ni köper en bostad i nåt område som ni inte känner till och så visar det sig att ni inte trivs just där. I alla städer finns det ju så att säga bättre och sämre områden och det kanske man inte känner till som nyinflyttad.

"Nu undrar jag om det finns några här som bott i Stockholm en längre tid men valt att föytta till en mindre stad?"
Jag är uppvuxen i en förort till Sthlm.. Då jag var 20 (alltså för 7 år sedan) flyttade jag till norrland.
Jag skulle plugga ett år och sedan flytta tillbaka, men då träffade jag min dröm prins och blev kvar.. Kan inte påstå att jag inte gillar det, men längtar tillbaka till Stockholm jättemycket! Nu läser jag en 4-årig utbildning och räknar med att kunna flytta tillbaka till Sthlm då jag är färdig.
Jag är inte någon småstadsbo!

Nu har jag inga erfarenheter av att flytta från Stockholm till någon mindre stad. Däremot var det nära att vi hamna i Stockholm i höstas, pga. makens jobb, nu var det så att jag tvärvägrade att flytta dit ( vi bor i Göteborg och vill inte överge västkusten), vi har alla släktingar,vänner, familjer här, så det blev inget med det och sedan fick maken förflyttning med jobbet hit istället.

För att inte svammla i det oändliga så kan jag varmt rekommendera Göteborg, visserligen Sveriges andra största stad efter Stockholm, men stockholmare som jag känner säger att Göteborg är som en "stor småstad", och jag kan hålla med efter att ha besökt Stockholm ett par gånger och bott i Göteborg i snart 5 år. Det är mer som "småstadskänsla", men inte så litet att man träffar på sina bekanta varje gång man är inne i centrum. Dessutom finns det många mysiga grönområden såsom Slottskogen, Botaniska trädgården etc. för att inte tala om närheten till havet.
Sedan behöver man inte bo mitt inne i Göteborg, fins många trevliga stadsdelar med villaområden och lägenhetsområden och med behändigt avstånd in till centrum, med spårvagn eller buss.
Visserligen är väl inte hus och bostadsrättspriserna här att leka med, men det är tydligen ingenting jämfört med Stockholm.
, Flytta till Götet, vetja!

Jag är en Stockholmare som gärna vill flytta till Falköping där vi har sommarställe men maken är kallsinnig till denna håla. Vi är medelålders och det blir lite svårare att byta jobb då. Vänta inte för länge med att flytta om ni har sådana funderingar. Det är enklast att få nya vänner när man har små barn. Synd att vi inte kom på det tidigare. Jag kan nog få jobb ganska lätt pga. mitt yrke men det blir svårare för maken. Stockholm har tappat sin charm för mig trots att jag bott mycket inne i stan, nu är det bara en massa bilar och trendputtar som tagit över. Gnäll, gnäll.