Mormor ligger på dödsbädden och vi planera dop...
Känns jättejobbigt... Min 84 åriga mormor fick en kraftig urinvägsinfektion igår och lades in på sjukhus. Hennes blodtryck blev dåligt å det ena ledde till det andra. Idag fick hon en hjärtinfakt och är inte längre vid medvetandet. Min mamma och mina mostrar vaka vid hennes sida. Men händer det något finns det ingenting att göra, enligt läkarna. Så nu väntar vi helt enkelt på att hon ska ge upp. Jag ska upp tidigt imorrn bitti och åka den långa vägen till mormor. Jag hoppas bara hon orkar hela natten ut utan att lida.
Det jobbigaste är att mitt i denna sorgen så planerar vi dop. Den 5/6 ska lillan döpas. Hon ska få mi mormors namn som andranamn är det tänkt.
Så sätt känns det skönt att hon har orkat så här långt att hon hunnit träffa sitt första barnbarnsbarn och första namne.
Men jag kommer att sakna henne såååå mycket. För ett par veckor sedan grät hon och sa att hon ville komma på dopet mer än någonting annat.
Men nu vet jag nästan med säkerhet att hon inte kommer att hålla ut så långe.
Hur kan man ha ett glatt dop när en sådan sorg ligger så nära intill i tiden?
Min älskade lilla mormor...