Har precis gått in i v.32 och känner att det börjar bli segt nu... Alla säger "åhh nu är det inte långt kvar" och dylikt. Men det är ju 2 månader, det är ju rätt länge. Det är ju nu det börjar bli tungt, jobbigt att sitta/ligga bekvämt, många toabesök på nätterna som bara blir fler...
Fler som börjar bli gnälliga nu?
hmm ja kanner igen det dar. BF 18 april... de har manaderna kan bli hur langa som helst. Men jag forsoker att inte klaga for igentligen har jag inga allvarliga krampor... bara lite ont i ryggen o lite allmant trottare an vanligt. Unnade mig en ny kjol idag o nagra trojor...sa nu ar man lite gladare...:)
huuuh precis så känner jag med...ska tvätta bebis kläderna nästa vecka och göra lite annat fix hemma...men just nu känner jag mig bara tung, trött och sur ;)Har nämligen super mycket ischias villket gör att jag går som en liten mini figur med badbolls mage och träben *hihi*
Helo, jo jag känner verkligen igen mig - är visserligen i v 35 nu ( 36 på måndag) men har då oxå varit trött på detta ett tag. handlar nog mycket om hur mycket besvär man har, tyckte jag hade tillräckligt i v 30 men de har bara blivit fler & fler - man måste verkligen få klaga av sig ibland - och ja, det kan vara rätt drygt med alla som säger - men då är det ju dags snart!!!! Snart å snart - ett dygn med denna rygg och utan sömn e jobbigt ..
Sedan är det klart att man längtar sig gaaaalen efter lillen därinne & det kan ju oxå sakta ned dagarna lite.
Men men, bebis kommer när den vill och man kan ju inte skynda på det - å dagen vi äntligen ligger där med vår lilla älskling på magen så kommer vi knappt minnas denna tid... 
Jag är i v 39 nu har bf nästa söndag å det känns som en evighet för mig. Så tyvärr blir det inte bättre hur närmare man kommer :) Jag gnäller jätte mycket just nu känns det som :) Man får hoppas att man inte går över tiden bara.
känner precis sådär idag. Gick in i v 32 idag. Magen har på två veckor blivit gigantisk och jag var tvungen att inhandla lite nya kläder fast jag inte alls har råd..
är så uschligt trött oxå.. 
Hej skönt med fler som gnäller är i v.32 går in i v.33 på tisdag och nu är det så drygt vill bara att tiden sak flyga fram. Har så ont i ryggen, sover urdålig om nätterna, trött, tung, svullen osv.... Vill verkligen att min bebis ska komma i v.38 och inte en dag senare!!!
Jag går oxå in i vecka 33 på tisdag och har märkt att de senaste veckorna har inneburit mer spring till toan på nätterna och det är jobbigt för jag är så stel av foglossningen...
Tiden har gått superfort fram till nu. Nu börjar det nog sega fram lite 
Fast jag myser fortfarande av magen och stöket där inne. Alla säger ju att det blir värre sen och att det kommer göra ont med sparkar på revben osv så det är ju bra att njuta så länge det går
Å, jag känner också likadant! Är i vecka 31, går in i 32 på tisdag, har BF 21 april. Folk säger att det snart är dags, snart och snart, TVÅ månader är lång tid känns det som nu.
Det är nu jag känner att jag börjar svälla upp så det syns i ansiktet, jag kan inte ha mammakläderna snyggt längre, kan knappt torka mig när jag går på toa, har ont ont ont i fogarna... Å så är det så lång tid kvar, okej om man började känna sig såhär när det va 1 eller 2 veckor kvar, inte nuuu... :)
Jag känner också precis så som TS skriver. Det är ju det här sista månaderna som är de jobbiga.
Jag sover som en kratta och vänder sida varje halvtimme för att efter 4 timmar inte kunna somna om för jag har så ont i höfterna. Sen har jag varit förkyld sen 27 januari så det tär verkligen på krafterna.
Men jag föröker tänka att snart är det påsk och koncentrerar mig på det och sen är det "bara" 3 veckor.
Känner igen mig!!
Går in i vecka 32 på måndag, känns som en hel evighet tills det är dax..
Ont i ryggen, kissa hela tiden, vagga som en anka, inga kläder som passar längre och denna hemska längtan efter sin bebis.. Visst är det UUUUNDERBART att vara gravid?!?
Det sa alla till mig i början.. "Nu kommer dom bästa 9 månaderna i ditt liv" Kan bara konstatera en sak, väntar fortfarande på att dom 9 månaderna ska infinna sig..
Färdig gnällt för min del, tack för att ni lyssnade, ni har varit en fin publik!
Ja du, är i v30 nu o som du säger, ALLA säger att "oj, snart är det dax el " det är dax snart el"
Toabesöken är måååånnnggggaaaa per natt men beror också på att jag har dille på isbitar vilket gör att jag får i mig mkt vätska.
Längtar gör man nu, åå vad vi längtar :)
Gud så skönt att höra att man inte är ensam! Känner verkligen igen mig... Har varit hur pigg som helst fram till förra veckan men då vände det. Gick in i v 33 idag (BF den 11/4) och veckorna kryper fram nu och div krämpor gör ju inte saken bättre!
Försöker iallafall njuta av sovmorgon varje helg, lär ju dröja sen... men lycka till allihopa!
Ha ha, jag började också gnälla i just v.32..
I och för sig beror det väl på att vår dotter föddes i den veckan och jag var så inställd på att denna bebisen skulle komma tidigt h*n med, så det var ju lite snopet när inget hände..
Men jag håller med dig... Det är vid den tidpunkten det börjar bli jobbigt.. Tungt och så..
Vill du kika på hur Emilia såg ut när hon föddes i just v.32 så finns det bilder i mitt galleri.. Kanske är din bebis i samma storlek nu..
Har BF 15/4. Mina tidigare graviditeter har börjat bli jobbiga den sista månaden med mycket trötthet som symptom. Nu kommer dom symptomen redan nu!! Jag känner mig helt färdig. Känner mig som en lungsjuk patient eftersom man får andnöd bara av att sätta på sig stövlarna.
Men just nu har jag bara som första mål att sluta jobba vilket jag gör om 4 veckor! Ska bli såå skönt att bara få vara hemma och vila upp sig. Dessutom kommer barnen att vara kvar på dagis då så det blir en riktig vila innan den stora dagen.
Känner igen mig här :)
Går in i vecka 35 nästa vecka,men endå känns det som att bebis är SÅ långt borta!!
Och inte blev det bättre av att bästa kompisen (som skulle ha 23/2) fick nio dagar för tidigt,och fick sin lille pöjk på allahjärtans dag!Nu kan vi snacka om att jag längtar ihjäl mig!Fast man kan ju tänka så här:Snart är et våran tur och att vi har vårat mys kvar 
Vad skönt att höra att jag inte är ensam i alla fall!! 
Då känner man sig på nåt vis inte lika gnällig, det är ok att gnälla när andra också gör det... Men nu är det bara att svälja de sura uppstötningarna och kämpa! 
Hej,
Jag börjar v 33 på måndag och det känns även här som en evighet tills bäbisen kommer. Magen är bökig, det trycker mot lungorna, jag har sovit uruselt de senaste två månaderna och nu börjar det kännas allt mer i höfter och rygg också... Så jag förstår inte alls de som tycker att man ska njuta av sin graviditet. På grund av tröttheten har jag inte mycket energi över till att göra saker utöver att jobba så det känns lite som om hela livet är på paus i väntan på bäbisen.
Samtidigt ska jag bara jobba i sex veckor till och sen vara ledig i nästan ett år. På nåt vis kan de veckorna kännas jättekorta (hur sjutton ska jag hinna med allt...?) medan de åtta tills bäbisen är beräknad känns oändliga.
Sen får man en sån där lugn stund i soffan när bäbisen sparkar lite lagomt. Då man kan inbilla sig att man kommunicerar med honom genom att klappa sig på magen. Och då känns det genast väldigt bra igen. :)