känner ibland att jag inte räcker till som mamma..

ingen som har något att säga??

Kan känna igen mig i det du skriver. Jag är inte heller någon lekmorsa. Jag busar små korta stunder här och där med barnen men helt plötsligt inser jag att jag istället håller på att sopa smulor från golvet eller sortera legobitar i legolådan. Och ibland har jag ruggigt dåligt samvete för att jag inte engagerar mig mer. Jag tror att de vuxna i barnets omgivning fyller olika funktioner. Mamman är den trygga, varma, mjuka - hon som tillfredsställer de fysiska behoven, mat, sömn, rena kläder, närhet, ömhet, tröst och vyssanlull medan mormor/farmor/pappa är mer lekledare. Mamma skapar trygghet och mod att våga sig ut i världen. Medan de andra öppnar upp och ger barnet nya perspektiv på tillvaron. Sedan är det klart att vi är olika - det finns säkert mammor som älskar att leka med sina barn, men jag är inte en av dem. Jag älskar däremot att krama, gosa och pussa på dem, sjunga för dem och krypa ner i sängen och läsa sagor för dem. Tror att du ska försöka se allt det du faktiskt ger - istället för att anklaga dig själv för det du inte ger.

*STOR KRAM*

Det var inte meningen att jag skulle vara anonym. Jag skrev inlägget här ovan! /remsan

Du behöver inte vara orolig, din dotter älskar dig för den du är - hennes mamma. För henne är du den bästa mamman i världen!!

Jag tycker inte heller att man måste leka och hålla på med massor av aktiviteter med sina barn. Det räcker med att man bara är närvarande, finns till hands. Min mamma lekte sällan med mig men det är klart att det inte fanns (finns) nån som kunde klassa ut henne för det, oberoende hur mycket folk gullade med mig och hur roligt det än kunde vara. Mamma är alltid mamma.

jo, ni har ju rätt... men alltså det jag då får så dåligt samvete över e ju att hon inte får träffa sin käre far varje dag. liskom när man bor tillsammans e det ju bra att där finns en som ger det ena, o en som ger det andra.. men nu bor hon o jag själv ju, då borde jag skulle ge allt.. men det går ju inte

Fast jag tänker som så.. jag e ganska lugn o städad.. så jag tror hon kommer bli en ganska lugn o snäll liten flicka, mammas flicka till och med

Det där är en universell känsla för ALLA föräldrar oavsett situation. Varför tror du annars ALLA föräldrar kämpar för att ge sina barn det bästa dom kan? Självklart är det svårare för ensamstående.(har varit) Men känslan är samma för ALLA.
Tänk att när du har gjort ditt bästa kan du inte göra mer.
Massa kramar på dig!