Jag är 22 år och fick barn i november 07, just nu känns det som om inget är som jag tänkt mig, efter att sambon börjat jobba och alla man känner jobbar så blir det så fruktansvärt ensamt på dagarna. Någon mer som känner sig "besviken" över hur det blivit, eller helt enkelt inte var beredd på en så stor omställning?
Jag fick barn nr1 på sommaren. Då är folk ute mycket och man njuter av promenader... Bodde även centralt.
Med barn nr2 bor jag i hus, det är kallt och tråkigt väder och alla mina "riktiga" kompisar jobbar på dagarna.
Jag har "massa" babyföräldrarkompisar som är jättegulliga, men alla har liksom sina liv. Jag "orkar" inte lära känna massa nya folk hela tiden. Har svårt att hinna träffa alla mina vanliga vänner. Såå ja, det är rätt ensamt på dagarna, framförallt tråkigt.
Efter helgen blir det dock ändring. Ska fixa iordning min arbetsplats så jag kan greja med min dator, bilder mm...
Det finns säkert många som känner som du.
Testa & gå till Öppna förskolan eller lekparken & lär känna andra mammor 
Så gjorde jag själv då ja' fick mitt 1:a barn vid 15 års ålder 
Vart bor du TS?
Jag känner igen mig. Man blir otroligt låst med en bebis som behöver sova regelbundet o.s.v. och det blir väldigt ensamt att vara hemma! Jag bli galen om jag bara är ensam med min bebis flera dagar. Försöker träffa kompisar som är föräldralediga på dagarna, eller åka till min mamma som är pensionerad.
Har någon kompis barn - annars kanske du kan hitta någon annan i samma sits genom BVC eller här på nätet? Om man försöker planera någon liten aktivitet varje dag blir det lättare.
Men jag håller med om att man inte fattade innan hur långtråkigt det kan vara att gå hemma själv med en bebis! Jag ska börja jobba när min son är 7 månader och min sambo ska vara hemma. Personligen skulle jag nog ha svårt att stå ut med att vara föräldraledig längre, även om jag älskar min son. Tycker helt enkelt det är för tråkigt att vara hemma på dagarna.
TS? Jag bor i södra sthlm....
TS? Jag bor i södra sthlm....
Jag kunde känna lite så tills min son var ca 3 mån. Då kände jag honom bättre. BVC startade en föräldragrupp och vi hade återträff med MVC föräldragruppen och vi började hitta på saker med de mammorna. Sen har vi gått mycket till öppna förskolan, gått och badat, friskis och svettis har mammagympa dit man kan ta med bebisen + massa mer.
Nu känns det nästan som vi gör för mycket saker hela tiden. Men är vi hemma bara en dag känner jag igen den där känslan.
Hoppas känslan av ensamhet försvinner och du hittar saker att göra. Då är det faktiskt helt underbart,men det blir lättare ju äldre barnet blir.
Jag bor oxå söder om Sthlm, i tyresö, vi kan ta en fika nån dag om du vill?