2 månaders sätter kräk i halsen

Hej!
Vi var med om detsamma när vår lilla tjej var någon månad gammal. Vi hade vänner över på besök och vår lilla låg och sov. Plötsligt kommer deras 7 åring och säger att "Nea kräks". Då har Nea satt i halsen och börjar bli blå. Sen blir hon vit och slapp. Jag har ALDRIG blivit så skräckslagen! Jag blev helst paralyserad men sambon vände på henne och grävde i halsen och fick fram slem och kräks och när hon sen började skrika hysteriskt så var det det vackraste ljud jag hört! Ringde och pratade med en barnmorska som gav oss råden att när sådant händer så sliter man ju oftast instinktivt UPP barnet för att kolla det men man ska lägga det i framstupa sidoläge för att hjälpa bebisen att få upp det. Tack och lov har det aldrig hänt igen, hon är nu snart 6 månader. Iofs kräks hon nästan aldrig. Jag kan säga att vi har andningslarm vilket känns som en stor trygghet. Förstår verkligen att ni blev rädda! Jag ryser verkligen vid minnet...
Kram, Matilda.

Usch vad läskigt det där lät! Tur att allt gick bra...

Nu har det ju inte gått så långt med vår son, efter några sekunder har han hostat upp det där vad-det-nu-är i halsen. Däremot har det hänt flera gånger senaste dagarna.

Fler erfarenheter? Finns det nåt man kan göra?

*puffar upp*

Ingen mer som varit med om nåt liknande?

Nu har vi börjat ha honom i framstupa sidoläge typ när han sover.

*puffar upp*

Ingen mer som varit med om nåt liknande?

Nu har vi börjat ha honom i framstupa sidoläge typ när han sover.

Vår son gör samma sak (han är drygt två månader): börjar "hulka", spärrar upp ögonen och ser skräckslagen ut, viftar med armarna och får sedan upp kräk i näsan och halsen, börjar gråta och snörvla hysteriskt. Har hänt flera gånger, vilket gjort att jag ALDRIG lämnar honom ensam när han sover eller ligger på rygg. Har frågat på bvc men inte fått något riktigt svar, de säger mest att "så kan det vara", och att det inte finns något att göra åt det.
Jag tycker att det möjligen händer mer sällan nu sedan vi slutat ge honom Minifom, som han verkade få mycket uppstötningar av. Hemskt otäckt är det i alla fall :(

Vår lilla tjej gjorde så hela tiden under några veckor när hon var ca 2 månader.
Skrev en tråd och frågade om någon hade lika men det blev inte många svar.

Elin fick kväljningar och kippade efter luft.
Oftast skedde det när hon åt men det hände även flera gånger när hon låg i sängen eller i babysittern. Kunde ske flera timmar efter att hon ätit.
Vi lyfte upp henne och lätt henne sitta upp tills hon fick luft.
Det verkade som om hon fick mjölk/slem i luftstrupen.
Ibland gav hon ifrån sig ett skithögt skrik, verkade som om hon skrek ut det som hamnat i luftstrupen...precis som dom gör när dom föds.

Jag tyckte det kändes jätte jobbigt och jag sov väldigt dåligt, låg och väntade på att hon skulle sätta i halsen.

När jag frågade min barnmorska på BVC så verkade det som om hon inte riktigt viste vad hon skulle svara. Hon sa att små barn sätter ofta i halsen men oftast räcker det med att dom hostar till några gånger.
Men vår lilla Elin hostade till kanske en gång och sedan kippade hon efter luft 15-20 sekunder...kändes som en evighet.
 
Nu är Elin 4 månader och som tur är så har hon slutat kippa efter luft.

Hoppas du står ut och att det går över snart...förstår hur orolig du är!!!

Kram och lycka till!

Samma här, jag lämnade aldrig henne utan uppsyn när hon sov.
Var där och pillade för att se så hon andades.
På dagarna sov hon i babysittern för jag inbillade mig att det var lättare för henne att svälja ner slem, kräks mm om det skulle gurgla upp i halsen. 

Det hemskt när det blir så där....har varit med om det några ggr och det känns som en evighet....har till och med slängt mej ut med henne på altanan så att hos fick frisk luft.....paniken och orokänslar som sitter kvar efteråt i en får ju en att inte vilja sova,utan bara sitta och vakta...hon är nu 4 månader nu och det har inte hänt något på e några veckor...men jag sover nere vid fotänden  i sängen...då hennes säng står där....sån tur är så sover jag väldigt lätt så jag hör hennes andetag hela tiden...

Vi har det så oxå...har varit så i princip hela tiden...hände senast igår och hon är 4 mån.
Jag tog kontakt med en dieist och de tror att det är en outvecklad magmun.
Jag fick börja ge henne gröt vid 3 mån ålder och blandar ersättningen med majsvälling så den blir lite tjockare.
Plus att vi köte ett andningslarm fall det händer på natten. Det är VERKLIGEN obehagligt och jag blir lika rädd varje gång.

Men med hjälp av lite jockare mat så händer det mer sällan.

Fick till svar på BVC att så fort man börjar med smakprover så brukar det försvinna eller bli bättre...

Vår lilla kille gör så, mindre ofta nu än förr men det händer fortfarande ibland och vi blir lika rädda varje gång. Men bvc sa att det inte är någon fara, obehagligt men ingen fara.

Vår lille gör också så, även han är kräkbarn. Han sätter i halsen o kippar kraftigt efter andan, händer ett par gånger per dygn. Det har hänt på natten också, nu sover han mellan oss i vår säng så jag vaknar o får upp honom. Lägger honom på mage i famnen så brukar det lossna!
Har också fått höra att kräkningarna ska försvinna när man börjar ge dem fast föda, själv var jag kräkbarn tills jag började gå vid ett års ålder, oavsett matintag.. Bara att hålla tummarna!

våran lille pojk gör också nåt liknande,,, det ser ut som han fastnar i ett "krystande" läge, får ingen luft, panik-blick och blir illröd, han är nu 2 månader korrigerad ålder (föddes 3,5 mån för tidigt) får ingen luft i nån minut och sen kommer skriken och slemmet, nästan som fradga, ser ut som han inte kan svälja undan det och ju mer han skriker och "grejjar" desto mer slem verkar det komma...

pratade med en lung-specialist på drottning sylvias i göteborg som menade att det är inget farligt, det är egentligen en spya som inte kommer ända upp liksom och det är då ofta gammal mat som är extra slemmig och när det inte kommer hela vägen upp så lägger det sig på stuplocket som inte kan öppnas pga slemmet, om/när det har gått så långt att man börjar får syrebrist i hjärnan så svimmar man och då går struplocket tillbaka av sig själv och slemmet rinner tillbaka, så enligt honom så var det inget farligt om det hände om man var i ett annat rum eller så...

så förklarade han för oss iallafall och det han beskrev stämde precis in på vår situation och vice versa så även om det är riktigt otäckt så vet man ändå innerst inne att det blir bra till slut, som åtgärder har vi tagit upp honom i sittande läge, försökt att suga ut synligt slem med "näs-sugen" och senaste gången (en timma sedan) gav vi honom ca 15 ml ljummet (uppkokt) vatten som han egentligen inte ville ha men det märktes att det blev lättare att svälja undan slemmet...

hoppas det går bra för er alla i fortsättningen!!!

hej
låter som dykarreflexen.. det är helt ofarligt. det kan bara gå så långt att barnet svimar av innan reflexen lår väck och banet börja andas igen.. och att det går så lång är mktmkt ovanligt..
man kan alltid stimulera barnet genom att kittla det under foten.

kan ju säga att det är ett lock  som slås igen på luftstrupen, så att inte barnet ska dra ned vätska i luftstrupen och lungorna.

Vi var med om samma sak. Bäst beskrivet är att det som ett långt tyst skrik som sedan plötsligt slutar med ett skrik och sen en slapp trötthet.
Vi fick tid på andningsenheten på ett sjukus och fick mäta vår sons andning med elektroder i en vecka. Det visade sig vara stablit och att det antagligen var det ni andra skrivit som heter Reflux, dvs öppen magmun. Det händer oftast i den utveckligstiden. Läkarna sa att fast föda är bra att börja med. Vi börjader med smakportioner direkt när han fyllde 4 mån. Om det hände igen skulle vi vara uppmärksamma på om han blev slapp efter, det kunde tyda på svag puls. Andningslarm är ok men man ska fortsätta att kolla och sova i samma rum eller nära som barnet, dock inte i samma säng. Om det händer ska man kolla ansiktsfärgen.