Vet inte var jag ska ta vägen baren går mig på nervern.

Tyvärr så vet jag inte vad du ska hitta på.
Men en tanke var har du inte någon mormor/farmor som kan passa pojkarna någon timme någon dag så du får lite egen tid?
Eller någon väninna eller granne?
Bara komma ut på stan å ta en fika eller gå å träna kan göra susen.

Låter som om du har det mycket tufft.
Kan inte sätta mig in din situation - då min gosse är snart året och inte har någon sjukdom.

Inte för att detta var till någon hjälp,
men kände att nåt ville jag skriva.

Förstår att det känns deppigt när det var bestämt att det var din tur att få komma ut o jobba, och det nu istället blev pappans. Men har han fast tjänst kan han väl om ett halvår ta förädraledigt? Ett halvår går ju trots allt fort. Vet att det finns allergi dagis, det kanske kan vara nåt? Eller dagmamma? Eller om du kan jobba kväll ibland kanske det finns nån släkting som kan ta barnen tills pappan kommer hem? Annars tycker jag du ska strunta i att jobba nån helg o lämna barnen med pappan o hitta på nåt själv!

Men sambon kan väl fortfarande vara föräldraledig fastän han har ett nytt jobb? Han måste i och för sig säga till två månader i förväg, men två månader kanske du kan vänta?

Vi bor inte i samma städer som mor och farförälrar tyvärrmen de passar den stora lite då och då. Den lille har ingen vågat passa och vi har inte känt oss redo att lämna bort honom men nästa helg får vi barnfritt och jag längtar

Det går inte med allergi dagis då de kan bära på infektioner ändå. Det är sagt att de får börja på dagis till sommaren men vi får se vad proverna visar, hoppas såklart på det.
Har ingen i vår närhet som kan passa dem heller.
Vist kan sambon ta ut dagar men det känns dumt att göra det då han precis har börjat.
Idag har den lille skrikigt hela dagen och vill bara vara i famnen inget jobbigt i normala fall men när jag känner såhär så blir det mycket värre. Tankar börjar fara omkring tex om det kan vara något med honom då han varit såhär i 2 dagar alltså mer än en infektion.
Känner bara jag måste få prata av mig och lätta allt tryck annars blir det för mycket.
ibland funderar jag på att kontakta en kurator och bara välla över alla känslor för det är för mycket ibland så jag inte vet vad jag ska göra.

Jag vill ju vara där för barnen och känna mig pigg och glad inte som en äppelskrutt och mest av allt vill springa andra hållet när de kommer.

Om jag var ni så skulle jag ändå ha prioriterat familjen framför jobbet. Hans jobb finns ju kvar även efter föräldraledigheten. Dessutom är det ju verkligen "din tur" att komma ut och jobba nu, och jag kan inte se varför du ska behöva ge upp ditt jobb för hans jobbs skull.

Mitt var inget fast utan de ringer när de behöver folk visserligen vet jag att jag hade fått mycket. Sambon har varit arbetslös i 2 år fast gått och läst och haft lite ströjobb.
Känns bättre om han får jobba då och vi får in lite penagr villket inte är fel heller de vet hur det ligger till på hans jobb om sonen men ja han kommer bara vara hemma när vi åker till sjukhus mm.
så tänker jag så att har jag varit hemma sedan 05 så kan jag stå ut i ca 6 mån till fast det känns som det dubbla just nu.

Prata med din BVC-sköterska att du vill ha kontakt med en socionom.
Kanske inte helt fel att prata med en utomstående.

På vår Öppna förskola är ligger BVC, MVC och socionom i samma "rum".
Socionomen är ute i verksamheten med Öppna förskolan och man pratar med henne om man känner för det.
Vill man prata ostört så går man iväg eller bokar tid.
Ofta har jag suttit och pratat med socionomen - även om det inte har varit "problem" utan mer snack om vad man hittat på under helgen eller varför barnet gör si eller så.

kan din man ge dig lite egentid när han kommer hem?
förstår att du känner att det är så tufft nu. jag tror du måste försöka hitta ett andningshål för dig själv.

snart kommer våren med lite sol och värme så du kanske kan var ute mer. att var ute med barnen brukar vara mer avkopplande även om de gnäller till ibland. ibland kan en ny aktivitet som inte alls behöver vara avancerad eller innebära att man måste ta sig långt bort underlätta och få både dig och barnen på nya tankar.

tycker du är stark och modig som talar om hur du känner. känn dig inte som en dålig mamma för det är du inte. du har sökt hjälp och vill lösa din situation och det i sig talar för att man är en bra och ansvarsfull mamma.

lycka till! skriv gärna ur dig dina tankar. det kan hjälpa. vill du inte lämna ut dig här så skriv för dig själv. att skriva av sig tror jag bara är bra och skönt när man känner sig frustrerad och inte ser någon ljusning i tillvaraon för stunden.