Ångest över att jag är sjuk på nya jobbet

Läs igenom vad du har skrivit! Du har ingenting att skämmas för. Är man sjuk är man, har man sjukt barn så har man. Det är spelreglerna, och det är bara att gilla läget för både en själv och arbetsgivaren. Man har bara små barn en kort tid i livet, man har massor av tid att jobba ner kontinuerligt sen.

Men jag kan förstå att du blir frustrerad över att inte kunna styra din tid. Jag har cancer och försöker jobba lite undertiden, det blir inte många timmar. Det är otroligt tålamodskrävande att så mycket tid går bort till infektioner, VAB-dagar, sjukhusbesök, cytostatikabehandlingar...

Tack för ditt inlägg. Det hjälpte enormt. Du har ju rätt i att barnen är små så liten tid, och att jag inget kan göra, men ändå. Och här klagar jag, när du kämpar med något allvarligt... En kram till dig.

:) Så lite så. Kryp ner under täcket och ät lite godis eller nåt nu!

Men du...det här kan du inte hjälpa utan det kan ju hända vem som helst. Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete och förstår inte din arbetsgivare eller inte accepterar att personalen kan bli sjuk så är inte det jobbet något att ha.

Inte alls ovanligt problem vad jag har hört.. Flera jag känner har precis som du blivit sjuka precis i början på nya jobbet. Själv blev jag (som verkligen aldrig är sjuk) liggande i 40 graders feber 7 dagar, FÖRSTA veckan på mitt jobb..! Inte kul.. Tror det beror på pressen, stressen och ens egna uppskruvade förväntningar att alla baciller får fritt spelrum ;) Lycka till iallafall! Och du..jag fick behålla mitt jobb :)

Vill inte vara någon negativ hemsk människa nu, bara berätta vad som hände mig.
Jag missade tyvärr mitt drömjobb på förlossningen pga att jag blev sjuk i början. Första kvällen på jobbet fick jag feber så jag gick hem 2 timmar tidigt och fick vara hemma 2 dagar till. Sen fick min dotter vinterkräksjukan och givetvis fick ju jag också denna vilket gjorde att det blev mycket frånvaro.
Trots att jag tog igen dagar och jobbade extra timmar ansåg dom att jag hade varit sjuk för mycket och fick därför inte jobbet.
Finns puckon tyvärr som inte förstår men jag hoppas verkligen att det inte blir så för dig nu. De flesta arbetsplatser är ju väldigt förstående, sjukdom kan man ju liksom inte styra över.

Till USKA
Det låter ju helt fruktansvärt att de som jobbar på ett sjukhus inte har förståelse för att människor blir sjuka. Vad vill de att man ska gå till jobbet och smitta ner nyförlösta mammor med vinterkräksjukan?

Ja man kan ju verkligen undra hur dom tänkte. Har pratat med ganska många i personalen efteråt och alla är lika förundrade över att jag inte fick jobbet. Hade dom tyckt att jag ite passade in eller att jag inte skötte mitt jobb så ok då hade jag inte sagt något men så var inte fallet.

(Valde att vara anonym då jag inte vill hänga ut vilken förlossningsavd det gäller.)

Jag lider också av mycket ångest och den kommer oftast av just såna känslor av "vad ska dom tänka/tycka/tro".

Tyvärr leder ångest för mig till att jag undviker det som är obehagligt så jag brukar dra mig undan den jag är rädd för ska just tänka/tycka/tro och där kan man snacka om att jag sänder ut signaler om att nåt skumt är på gång! Det är alltså ett beteende som skapar mer ångest hos mig och missförstånd/misstankar hos omgivningen.

Den lösningen jag ha kommit fram till är att när jag börjar oroa mig för vad andra ska tänka/tycka tro är att jag antigen tar upp frågan helt öppet (då får jag i alla fall veta om det är så och stämmer min misstanke att folk är sura/arga/ledsna så får jag i alla fall chansen att förklara mig, stämmer det inte så kan jag sluta tänka på det) eller att jag nämner saken i förbigående och kan kolla av stämningen.

T ex om jag oroade mig för att arbetsgivaren skulle tycka att jag vart sjuk för mycket så kunde jag ringa och berätta att jag fortfarande är sjuk, och höra efter om något hänt på jobbet som jag bör få veta.

Det kan ju vara ett tips til dig också.