Ser att en del nämnder enskild adoption. Vet att detta går genom MIA och ej genom organisation, men HUR HITTAR NI BARNET? Ni som adopterat enskilt, har ni haft speciell relation till landet ni adopterat från, så till vida att barnet varit bekant till er på något sätt? Man kan ju inte gärna bara leta på gatan efter ett barn som "ser ensamt ut"! Eller knackar man bara på dörren till ett barnhem och frågar??
Man måste ha en väldigt stark anknytning antingen till landet eller det enskilda barnet. Om du kommer från ett land som adopterar bort barn kan det vara ett tillräckligt skäl eller om du bott i landet, men då bör det nog handla om rätt många år. Anknytningen till ett enskilt barn kan vara att du är släkt med barnet eller känner barnet mycket väl. Såvitt jag vet kan man få genomföra en enskild adoption av ett sommarbarn som man haft hos sig ett antal somrar. Annars är MIA väldigt restriktiva med att godkänna enskilda adoptioner. Jag ringde och frågade om möjligheten att få adoptera från Ukraina med hänvisning till att vi redan har ett barn därifrån(adopterad under den tid då AC hade auktorisation att förmedla adoptioner från Ukraina). Det räckte tydligen inte på långa vägar som skäl.
Barnet hittade oss och inte vi honom 
Han var hos oss fem gånger som sommarbarn, vi hälsade på honom när vi vara i Polen. I början hade vi inte nes en tanke att vi skulle kunna adoptera han.
Barnet var först, viljan att adoptera sen.
Det finns många barn i Polen som inte är tillgängliga till adoption, det skulle kännas konstigt att "leta" efter ett barn.
"HUR HITTAR NI BARNET?"
- om man inte vet eller kan hitta svaret på den frågan då skall man inte adoptera enskilt. För att få godkänt för det måste man redan ha en personlig anknytning till barnet eller en så stark anknytning till landet att man känner till regelverket och kan, på egen hand, på ett juridiskt säkert sätt tråckla sig fram till ett barn!
en glad skrev 2008-03-01 18:30:07 följande:
en glad skrev 2008-03-01 18:30:07 följande:
[citat]
"HUR HITTAR NI BARNET?"- om man inte vet eller kan hitta svaret på den frågan då skall man inte adoptera enskilt.
Vi har inga planer på enskild adoption. Man får väl fråga för sjutton gubbar! ...Ungefär som att svara alla som är nya i adoptionssvängen att de inte ska adoptera överhuvudtaget eftersom de är korkade nog att ställa frågor om hur man gör!
Jag tycker frågan är befogad när man får veta att det går både snabbare och blir billigare om man gör enskild adoption.
Hur ska man kunna veta att det är så svårt numera att genomföra det om man inte frågar?!
Hmmmm va?
Som svar på Ts undran: Mng länder verkar ändå ha en central som kan svara på frågor om adoption, och de kan antingen "hitta" lämpligt barn för föräldrarna eller ge förslag på barnhem man kan kontakta. Det landet vi vill adoptera från har kösystem som gäller för oss som vill adoptera internationellt och inhemskt. Väntan där är ungefär 1 år. Jag tror det beror på hur "välmående" landet är. Det är klart att det underlättar med ett "adoptionscentrum" om även bidrar med att se till att allt följs enligt reglerna. Dvs man kan inte dra till ett land och adoptera vilket barn som helst, det måste finnas papper på att barnet verkligen är tillgängligt för adoption. Annars går inte adoptionen genom i sverige, som jag förstår det.
Barnhem är väl annars ett bra sätt att själv "hitta" ett barn. Men om det är ett land där det adopteras barn internationellt i större utsträckning tror jag man ändå behöver följa ett kösystem, det är kön i sverige man slipper. Jag tror därför det är vanligare att man adopterar från ett "ovanligt" adoptionsland, förutsett att det är godkänt som adoptionsland av mia.
en glad skrev 2008-03-01 18:30:07 följande:
Efter alla adoptionsskandaler som varit (där bl.a. fransmän varit runt och försökt adoptera enskilt på alldeles för vaga grunder) har de flesta länder har skärpt kraven på enskild adoption. Det är för att man ska veta att adoptionen går rätt till.
En del barnhem är hem för barn en kortare tid medan mamman kanske arbetar på annan ort och är därför inte tillgängliga för adoption, men om det då kommer pengar med i det hela finns det större risk att dessa barn adopteras bort utan förälderns medgivande.
Detta har hänt och genom att styra upp adoption med regler och autoriserade adoptionsorganisationer så hoppas man att det inte händer igen.
Det är säkerligen lättare att "köpa" barn i vissa länder, med rätt kontakter. Därför är jag glad att vi kommit i kontakt med ett land där det inte verkar möjligt.
Har man RÄTT anledning att adoptera enskilt tror jag det lyser igenom. Dvs TROTS kötiden i det landet, tror vi att det är en adoption som är "rätt" för oss. Och förhoppningsvis för barnet. Det vi reagerade stark över var hur mkt "jenkare" som är där och adopterae (skäl jag inte kan förklara här). Vi tänkte att det är mkt bättre för ett barn därifrån att komma till ett land som sverige och ha en förälder som själv är född där, och kan historia och kultur.
Jag vill bara klargöra att jag har inget emot amerikaner, även om det kan uppfattas som det här. Folket har jag inget emot, utan andra saker som hänt i det förflutna. Först kraschar man ett land, sedan adopterar man deras barn- känns inte hundra för oss. Men visst man kan inte dra alla över en kam. Det bor även mng nationaliteter i Usa, men ändå.....där ligger nog en förklaring varför min man ville adoptera därifrån. försökte bara föklara en liten del av skälet. De stora skälen är helt andra.
Sverige är ett bra land, det var nog det jag ville komma fram till egentligen, utan att behöva smutskasta andra länder.