Vad "orber" är - egentligen
Det finns en mängd saker vi inte kan förklara - ännu! - men en av de som går alldeles utmärkt att förklara är så kallade orber. För enkelhetens skull citerar jag från Wikipedia, eftersom förklaringen där är ganska bra:
"Orber är ljusfenomen som ibland uppträder på fotografier eller film.
Orber är stora oskärpecirklar som uppkommer då partiklar (damm, vattendroppar, insekter etc) hamnar kraftigt ur fokus. För att framträda måste de vara mer upplysta än bakgrunden, vilket är ett vanligt resultat av att använda blixt i mörka utrymmen.
Tron på att orber är någon form av andar är vanlig."
Jag är utbildad fotograf. Jag måste erkänna att det formligen kryper i mig varje gång någon börjar prata om orber som andeväsen. Det är fullt jämförbart med att hävda att blixtarna under ett åskväder är Tor som dunkar ner jättar. En gång i tiden trodde man det. Numera vet man att blixten är en elektrisk urladdning i atmosfären och man vet precis hur och varför den uppstår.
Det ÄR verkligen samma sak med de ljusfenomen på foton som går under benämningen orber.
Ett ljusfenomen. Ljus som bryts mot till exempel damm.
Så här går det till. Ju mer oskarpt något är, desto större ser det ut att vara, eftersom konturen liksom fluffas till. Placera sedan detta oskarpa föremål ganska nära linsen, bara några centimeter bort, så kommer droppens/dammkornets relativa storlek att vara mycket större för att den befinner sig MYCKET NÄRA kameran. Jämför den relativa storleken mellan människor som befinner sig på 3 meters och 300 meters avstånd från betraktaren eller på ett foto.
Ljuset från en fotoblixt sprider sig snabbt utåt, vilket innebär att föremål och personer nära inpå blir kraftigt upplysta, medan sådana längre bort får allt mindre ljus på sig och blir mörkare. Titta på vilket blixtfoto som helst, så blir det mycket uppenbart.
De flesta kameror ställer in sig så att de ger lagom mycket ljus på det avstånd där skärpan ligger. Detta innebär att en person i skärpa på 1 meters avstånd blir lagom upplyst, liksom en person på 3 meters avstånd om fokus ligger på den personen.
Gör följande experiment: Ställ upp tre personer på följande avstånd från fotografen - 1, 3 och 6 meter, men så att alla tre syns i samma bild. Ta tre blixtbilder och lägg fokus på först den närmaste och sedan den i mitten och sist på den längst bort. Då ser man tydligt hur kameran inte riktigt klarar att få alla lika bra upplysta, eftersom den anpassar sig efter avståndet till den som är i fokus.
Vid den tredje bilden är i regel den närmaste personen utfrätt och har fått alldeles för mycket ljus på sig.
Dags för orberna att dyka upp...
Om blixten är inställd på något som befinner sig 5-6 meter bort kommer allt som finns alldeles intill att få extremt för mycket ljus på sig. Vad händer då med det där lilla ofokuserade dammkornet strax intill kameran? Det blir jättestort och lysande, men eftersom det är så kraftigt ur fokus, extremt oskarpt, så blir det i praktiken genomskinligt - och du har fått en orb!
Alltså, inga andeväsen.
