Varför är det så många som är hårdhänta mot sina barn???

håller med dej man ser allt för många sådana incidenter, alla kan säkert bli less på sina barn i bland men isf måste man ju kunna göra på ett bättre sätt.

Ja jag blir också less på mina barn ibland.. men inte fasen gör jag illa dom för det! Eller ignorerar dom (som pappan gjorde)

Jag kan ignorera min dotter, men de är på ett annat sätt, tycker jag iaf. Hon kan få för sig att testa mig, å hon testar, Å testar, Å testar.. Hon lyssnar inte på vad man säger, håller inte saker som hon lovar o.s.v. Om hon t.ex. lovar att äta upp maten, så kan jag lova att hon får ta en liten isglass efteråt, men bara om hon äter upp allt. Om hon då INTE äter upp allt, å börjar tjata om den där glassen, så förklarar jag för henne att man måste äta mat först, glass sen o.s.v. Det är här hennes testande börjar, å DÅ brukar jag ignorera henne, tills hon slutat testa å beter sig som vanligt igen. Jag har absolut ingenting emot att diskutera saker med henne, de har faktiskt gjort henne himla klok, om man förklarar ordentligt några gånger, så sitter de. :) Men jag kan inte fatta att man rycker i sitt barn bara sådär. Jag skulle aldrig kunna göra de med min Wilma, jag tycker om henne för mycke för att kunna göra henne illa.

Martinis:

Ja fast det är ju mer ett gränssättande och det tycker jag inte är dumt. Men att ignorera att ens barn sitter fast med foten.. vafan? Ja jag tycker också för mycket om mina barn för att ens tänka tanken att göra något sånt mot dom.

Ja, då har ju de stackars barnet ont. Huvva.

Jag ser också ofta sådant där Häromdagen var det en kvinna i affären som var sur och stod och ryckte sitt barn hårt i armen för att han och hans syster stod och såg på godis när mamman ville gå och betala

Jag tycker att det är tvärtom. För många föräldrar vågar inte sätta gränser för sina barn, och vågar inte säga till. Det ska daltas och curlas istället.

Klart man ska sätta gränser å vara bestämd, men för de behöver man ju inte rycka ungarna i armarna. Vi vuxna är faktiskt starkare än våra barn, så de vi kanske tycker är att "bara hålla fast", kan ju faktiskt göra ganska ont för ett litet barn. Är de inte bättre då att vara lite pedagogisk å förklara för barnen om dom gör "fel"? Å ta sig tid att förklara varför man inte ska köpa godis på en tisdag, eller varför man inte kan köpa leksaker varje gång man går å handlar. Om barnet frågar "varför" å du som vuxen svarar "därför" utan att förklara, så fattar inte barnet nånting. Jag föredrar iaf att förklara framför att rycka i min dotter, å jag är faktiskt en sträng mamma, hon får ofta ett nej, här daltas de INTE, men de lönar sig, för hon är himla klyftig för att vara bara 4 år. När vi handlar, så kan hon komma med en leksak å säga "titta mamma, visst är den fin? den vill jag önska tills jag fyller år". Å de är klart hon får, då blir hon jätteglad.