Mammor som är föräldralediga, har ni roligt?

Ganska enkelt att svara på..det blir vad man gör det till

Jag tyckte det var jättemysigt att vara hemma med sonen. Jag lärde känna ett gäng mammor och vi umgicks mkt. Gick på promenader,shoppade, fikade hemma hos varandra.

Jag har en grabb på 2½ månad. All min tid tas just nu upp av honom. Tyvärr har han haft jobbigt med sin mage så han har mer eller mindre bosatt sig i min famn...med allt det innebär....samt att vi fick barn i RS-tider och helst inte ska träffa folk.

Har jag tråkigt? Nej! Man lär sig nya saker hela tiden både roliga och tråkiga. Begreppet känns på något sätt malplacerat.

Är det Jobbigt? Ja!!

Ångrar jag mig? Nej!!!!!

Skulle jag vilja byta med min arbetande sambo? Nej!!

År det fantastiskt underbart överväldigande att vara mamma? Ja!!!!!

Det går inte att beskriva vad ett leende från sitt barn kan göra för ett mammahjärta!!

intressant att du redan INNAN barn tänker de tankarna. Jag hade ingen aning om att det var tråkigt att gå hemma! Och svar JA det är ofta såå tråkigt, men också underbart och kort. Barnen växer upp så snabbt. Så det är värt det, att ha lite tråkigt.

finns väll inget underbarare än att vara hemma med sina barn och med småbarn har man ju fult upp så tråkigt tycker inte jag man hinner ha

jag älskar att vara mammaledig!!! min son är nu 9 månader o som någon skrev, den mesta tiden går åt till honom.. vi är bara hemma ibland o iväg o fikar hos vänner eller shoppar eller går till parken. nu har vi hund också så vi är ute mycket.

Vist kan det vara mysigt och roligt beror på hur man har det med vänner runt omkring som kan göra än sällskap. jag har hyftat med vänner att vara med på dagarna men börjar tycka det e småtråkigt. Har sprungit så mkt i affärer nu så jag är småallergis mot en butik med kläder typ

Jag tyckte det var rätt trist, men jag hade nog lite höga förväntningar. Jag hade liksom sett framför mig hur jag skulle gå långa promenader eller kanske sitta på en parkbänk och läsa en bok medan barnet sov eller umgås med andra föräldralediga Det var bara det att min dotter aldrig sov mer än 30 minuter i sträck på dagtid (hon sov dock bra på nätterna), hon avskydde att åka vagn och hon var aldrig tyst. Så det blev varken promenerande, läsande eller speciellt mycket umgänge med andra mammor och barn (jag hade ju inte så mycket utbyte av andra eftersom jag inte hörde vad de sa när min dotter lät högljutt hela tiden)

Jag hade mycket hellre varit hemma nu när hon är 2,5 år och det går att göra saker tillsammans (även om hon fortfarande är en väldigt intensiv person, men nu är det ju kul )

Min son är nu ett år och tio månader och jag är hemma tre dagar i veckan. Jag tycker att det är roligt! Första "pakettiden" (0-3 mån) var kanske inte jättespännande - mest fokus på mat, sova och blöjbyte typ, men från ca 5-6 mån tyckte jag att det började hända så mycket. När han kunde sitta upp själv gick vi ut i parken, satt på filt och hade picknick. Ibland stoppade jag honom i en sele och gick på muséet.

Nu när han är så stor kan han t ex "hjälpa" mig att handla i affären, fixa med tvätten och delta i de flesta vardagsbestyr - han tycker att det är jättespännande att få små uppgifter och det ska ju göras i vilket fall som helst. Jag har faktiskt inte träffat så mycket andra mammor (förutom de kompisar jag redan umgicks med innan vi fick barn), däremot har vi gått lite på musiklek och några gånger på öf. Ännu är han bara marginellt intresserad av andra barn, mest verkar han tycka att det är kul när vi träffar någon eller några åt gången bara.

Mitt bästa tips för att vardagen inte ska kännas som en seg gröt är att ha vissa rutiner efter hand som barnet blir större, som att äta på samma tider varje dag. Då kan man planera dagarna lite och vara ute och göra saker utan att allt blir stökigt. Sedan passar jag t ex på att jobba när han sover middag. Vi är mycket utomhus, det är skönt för oss båda.

Antagligen njuter jag också extra mycket av vår tid tillsammans eftersom jag nästan hela tiden har jobbat lite (är egen företagare och började så smått jobba enstaka timmar hemifrån när han var typ tre månader) så jag har väl i princip aldrig försvunnit helt upp i att "bara" vara mamma, något som jag förstår att många andra tycker är svårhanterligt.

Så - rutiner och lite egna projekt, och om du till skillnad från mig har ett stort socialt behov så se till att komma ut och träffa andra människor. Man behöver ju faktiskt inte sitta inne och fika, man kan ju göra saker ute tillsammans också, sånt som man själv har något ut av samtidigt. Jag tyckte att det kändes lite som att man stegvis återerövrade världen allt eftersom man vågade sig på allt mer komplexa utflykter!

Lycka till!

Jag tror att det är mycket viktigt med rutiner så man vet hur dagen ser ut annars kan det bli tråkigt.
Så här ser min dag ut med en ettåring:
Morgon: läsa böcker, handling, städ mm vara ute å utforska trädgården alt promenad.
fm sovning
dag: Planerad aktivitet:Åker iväg träffar folk /öppna förskolan /bjuder hem folk
em sov, ev en till promenad
kväll bus och bad

Jag tar med mig barnet i det mesta jag gör, så jag kan vila/läsa/surfa när hon sover.
Jag bokar in träffar med andra mammor eller nån annan aktivitet dagarna innan så jag vet vad vi ska göra.

Roligt: oftast
Jobbigt: nej, bara för min knackiga rygg (självförvållat med felaktiga lyft)