Väntar mitt tredje barn, BF 5 maj. Känner mig totalt panikslagen inför förlossningen. Har en tvååring och åttaåring. Mina tidigare förlossningar har väl gått bra, blivit igångsatt båda gångerna på grund av havandeskapsförgiftning.Min sista förlossning gick fort, tog ca 3 timmar. kändes som en tre timmar lång värk ungefär. Någon som har något tips på hur man kan försöka ändra sina negativa tankar inför förlossningen.
Jag var skeptisk inför in förlossning, inte rädd men skeptisk. Mest faktiskt gentemot personalen och det utsatta läge en förlossning innebär. Jag hade dåligt förtroende för vården och ville helts föda hemma. Detta gick dock inte då min graviditet hade vissa komplikationer så tankarna på hemförlossning lades snabbt på hyllan.
Alla pratade om att kvinnan är gjord för att föda barn, att personalen är sååå bra och vet allt och bäst och att ut skulle ju ungen komma i alla fall. Detta lugnade mig inte.
Så jag skrev ett förlossningsbrev. Och inget vanligt brev, kan jag lova. Jag ställde krav på min förlossning och på hur vissa saker fick gå till, inte gå till. Självklart kan man inte styra allt, blir det ett snitt så blir det ett snitt men man kan faktiskt styra över mycket annat även om andra kvinnor säger att man inte kan det. I brevet skrev jag vad som får ske/inte får ske och vet du, personalen följde brevet exemplariskt! Jättebra var det och jag var så nöjd! Så kanske kan ett brev hjälpa?
Dessutom tycker jag att du ska prata med en NOREA-BM eller liknande. Det är superduktiga på att stötta och hjälpa. Att få sätta ord på vad som skrämmer kan vara mycket värt.
Lycka till!
Hej,
Jag peppar mig genom att gå på mammavattengympa med mycket positiv "hjärntvätt" inför förlossning. Ha en målbild, tänk när du sitter där i majsolen med bebben sovandes i famnen. Lär dig rätt andning (om du inte redan kan det). Tänk på att det är något som din kropp klarar och något du ska kämpa med och hjälpa till, inte arbeta mot smärtan och värkarna. Arbeta genom en värk i taget, slappna av mellan.
Försök att träna avslappning varje dag - jag har en cd hemma med korta meditationer från 3 till 20 minuter, väldigt bra för att träna avslappning som är viktigt mellan värkarna...
ÅÅÅÅ.
Jag vet hur du känner....
Önskar jag hade ngr tips...
Jag gick i 9 mån och var helt psyk i huvudet...
Det var dock mitt första så man visste inte vad som väntar....
Men du kan ju det här.... :) du vat ju vad det handlar om....
Det har ju gått så bra tidigare...
Denna gång kommer att gå av sig själv och sen kommer du att undra varför du haft sån panik...
Tänk positivt.....Det var vad kvinnan på mina Aurorasamtal sa.... Tänk på vad som kommer.... ( fast inte hjälpte det mig i min panik :).........
Snart är det över.. det var det skönaste för mig .. då man slapp tänka på det man var rädd för...
All lycka...
Kommer att gå skitbra....
Ha bra dag..
Kram Jenny
Läste ovan...
Det gjorde jag med....
Skrev ett brev..om hur rädd jag var och varför....
Vad jag ville och inte ville.....
Ingen manlig, ingen kandidat, inte massa spring, knacka på dörren innan nån kommer in, vara lugn mot mig och inte "arg", förstå min rädsla, inte fåmig att känna mig fjantig och svag....
Brevet var viktigt för mig...
Och allt blev som önskat...
Hade världens bästa Susanne här på Umeå BB....
Kram
problemet är att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det....... nä skämt o sido, de barnmorskor jag hade med min första tjej på ds var underbara, lugna och bemötte mig och min rädsla, efter hennes förlossning var jag rätt lugn innför den andra förlossningen, men den var tusen gånger värre, barnmorskan var helt ok men hela den förlossningen var så otroligt intensiv. och nu känns det bara som att den här kommer blir ännu värre.