Döden- ett stort problem för min 4 åring! Vad göra?

oj, klart att man vill förklara döden o så, men du tror inte att du var lite för ingåående?
Att det blev lite mycket för honom att ta in lixom?

Elsa började prata om döden när hon var 3½ år. Hon var väldigt fixerad vid döden och pratade mycket om den då. Men hon blev inte ledsen eller rädd som din son.
Hon är nyligen fyllda fyra och pratar om döden lite då och då.

Jag har också förklarat för henne att man dör när man blir gammal, men ibland dör man ung, ibland av sjukdomar och ibland av olyckor. Hon tittar gärna på Tv, på sjukhuset och då väcks många frågor och jag försöker förklara så ärligt som möjligt.
När vi åker förbi kyrkogården där min mormor ligger begravd pratar jag om henne och att hon dog av hög ålder.
Jag tycker att det är viktigt att hon får ta del av alla livets skeenden. Visst är det skrämmande att prata om döden, men jag tror att det är viktigt att man gör det.

Hon konfronteras med döden på dagis, TV och via böcker så därför är det viktigt att prata om det.

puff

Min dotter har kommit i en döden period periodvis och är några månader över 4 år nu.
Idag frågade hon om hennes hjärta kunde stanna tex och då dog man sa hon.

Hon frågade om mommo och mommas hjärta då mommo är död.
Hon undrar massor och minns mycket. Lova var bara 2.5 år då hennes mommo dog och ännu minns hon blommorna osv. Hon frågade vem körde mommo till blommorna från sjukhuset tex. helt otroligt.
Jag blir så förundrad av dessa smås tankar. De är som vuxna. Jag försöker förklara som det är men så enkelt som möjligt jag med utan krusiduller och lullelull....

Det finns en del barnlitteratur som kan vad användbart då man talar om döden för att konkritisera för barn. Bland annat: "adjö herr muffin" som används en del inom skola-och barnomsorg.

Hur går det? Är han fortfarande skärrad och rädd för döden?

Hej! jag vet vad du pratar om! föra året när min sån var närmare fyra så dog min farmor som vi stog väldigt nära. men det var lungt farmor var sengliggande hemma i deras hus. så det blev ju konstigt när hon inte var där mer. jag valde att ta med barna på begravningen där vi fick 100 frågor. sen gick det någon mån och min smbos far ringde och sa att hans bror hade omkomit i en bil olycka. det blev så jobbigt vi grät mycket och det var inte samma som när farmor dog! sen gick det två mån till och sen dog min kära farfar. det blev för mycket för oss alla! simon fråga 100 frågor om döden varje dag. varje gång vi åkte förbi en kyrka fråga han vad det var som låg där inne! och jag svara så gott jag kunde på alla frågor! jag blev orolig och pratta med bvc och dom sa att om det skulle fortsäta så kunde vi få någon som prata med han litte!
men tiden gick och jag svara på frågor varje dag men efter ett tag så börja det avta och nu är det innte lika mycket!
det är jobbigt när det blir mycket med döden. jag valde att ta med barna på min farfar begravning mä men inte på min sambos bror för det var mer känsligt han var ung och det är ju litte annat en när en gammal dör!
Men jag tror att det är viktigt att man pratar med sinna barn om någon dör i ens närhet eller om dom frågar om döden!
jag är glad att våran doter var så liten att hon inte förstod vad det var som hände!
förlåt för min stavnig hoppas att ni kan läsa vad jag har skrivit!!!

Min dotter som nu är 5,5år hade också en period då hon funderade mycket kring döden.
Sa att hon aldrig vill bli gammal för då dör man. Kunde även bli jätte ledsen, när hon tänkte på det här.
Jag försökte förklara så gott jag kunde och tids nog gick det över.
Inget hon pratat om senaste månaderna iallafall.

Fortsätt prata om det. Naturligtvis kommer det inte gå över- det har det iaf inte gjort för mig- men man måste nog få lite hjälp med att hantera sin dödlighet och helst av dem man respekterar mest- sina föräldrar.

såg att du hade lånat böcker på biblioteket och tänkte tipsa om Herr Muffin om ni inte redan läst den!
Annars har jag nog inga tips, men boken är bra och prisbelönt :)

Adjö Herr muffin, menade jag!

När min farfar dog förra året så var det så naturligt för mina barn. De var 3 och 4 år gamla.
Jag tänkte det skulle komma 100 frågor men de tog det för va det var.
När farfar hastigt gick bort så satte jag mej ner med dem och berätta att nu var han i himlen.  Dottern på 3 blev lite ledsen då hon gjort massa teckningar som vi alltid skickade men jag sa att vi kunde skicka dem endå. Vi la dem i ett kuvert och skrev - till farfar i himlen
(undra va de på posten trodde..:) Men det har varit så naturligt för dem.
Kan bero på att jag jobbar på ett äldreboende där de ofta är och märker hur de gamla försvinner ibland men jag har lärt mej att inte göra det så krångligt och invecklat.
Jag tror på himlen och änglar så för mej är det ngt jag vill föra vidare och ngt barnen tycker är tryggt att veta att farfar är i och de vet att han ser dem och vakar över dem.

usch hemsk....jag tror att man inte ska göra så sotr grej av det hela...min pappa dog förra året...och jag var jätte ledsen, och min dotter också 4 år....men då berättade jag för henne att han var i himlen, och var med oss när vi behöver hjälp, han skyddar oss på nätterna och han har det jätte bra, tillsammans med dem vi älskar, men, vi är inte redo att komma till honom, kanske när vi blir gamla.......och vi ska vara glada att dem är änglar...jag tror att min tro fick henne lugn....jag tror inte riktigt på himlen men vill gärna tro at alla själ hamnar någonstans och den ställe kallar jag för himlen.....

det är svårt att förklara för ett barn något man själv inte har en aning om....min dotter lugnade ner sig och ibland pratar vi om det, och hon frågar och jag försöker att vara positivt.......

Hej hej... Ja d där är inte lätt alltså.., och alla barn är ju såklart olika precis som vi vuxna.. Olika funderingar & tankar..

Våra barns farmor dog i höstas,, och det kom rätt så hastigt.
Vi har förklarat att farmor är i himelen och att hon vakar över oss.., och ser allting vi gör.
Viktigt det där, men mer ingående sådär har vi väl inte berättat, eller för våran äldsta pojk då som är 8 år.. Berättade vi ju att det var cancer, och att inte doktorn kunde hjälpa farmor att bli frisk igen, annars hade han bara gått och oroat sig för att både mormor, morfar och farfar skulle gå bort.. eftersom alla är runt samma ålder.

Och våran minsta tös som är 2 år.., hon brukar hämta kort på farmor.. o säga nääee nääe..o skaka på huvudet..Hon vet att hon inte finns med oss längre..

Jag tror barnen tar det väldigt bra och lätt, om man försöker att inte göra det så invecklat....
Allt måste ju berättas på deras nivå..., o inte på våran vuxna..

Men som sagt alla föräldrar känner ju sina egna barn..o vet vad som ska sägas..

Hoppas att det löser sig för dig TS.. jag läste här längre upp om boken Adjö herr muffin.. den e kanon.. dock många årsen ja läste den.. ..

Glad Påsk..!!!

Det är ju iden åldern de börjar förstå vidden av livet, min tjeja har oxå massa frågor och funderingar kring döden.
Vi har haft akvariefiskar som dog, min morfar är död, min farfar är död. Vi pratar om att det är lååååång tid kvar, att vi ska bli gamla och lika skrynkliga som gammelmormor men att tom gammelmormor har lång tid kvar att leva fastän hon är så skrynklig. Vi har skojat om att hon ska få ta hand om mig och min mamma när vi blir jättegamla (det skiljer bara 18 år på oss) och att vi ska busa med henne då.

Fortsätt prata om det om han frågar. Låt honom prata, leka, rita, han behöver bearbeta detta nu. Det finns ju en del böcker att läsa om döden för barn, hittar ni säkert i ert bibliotek. Jag säger till min son att man kommer till himlen, det tror jag. För att göra detta lite lättare för honom så brukar jag nämna andra som dött som han kan träffa uppe i himlen, allt ifrån vår katt och grodor han begravt, till människor som dött (lyckligtvis inte så många i hans värld än). Och att vi kan ses där sen. Fast jag är tydlig med att berätta att det är vad jag tror, inte vad jag vet. Häromdan lekte han med sin "stora Blå" (en traktor) som varit borta ett tag. Han var glad över att ha hittat den igen. Och så kom frågan; mamma, får jag ta med mig stora blå upp i himlen? Jag sa att han får det för mig, men jag vet inte om man kan ta med sig saker dit. Vad bra tyckte han!