Mitt längtande efter barn känns fel just nu.
Vet inte var jag ska ta vägen med mina känslor just nu så hoppas det är ok att jag bara skriver i ren ilska,ingen behöver svara om ni inte vill.
Vad är ett barn mot en storasyster i livet?
Min är 3 år äldre än mig och ska tas i från mig,varför? ( 39 år)
Jo,den förbannade jävla cancern kommer ta henne
I går fick vi bekräftat att hon har Lyfom som gått för långt,man ska försöka med strålning och cellgifter men tyvärr så tror ji det gått för långt,alla utom hon tror det vilket ju är kanonbra,att hon INTE tänker ge upp känns väldigt skönt och är det absolut viktigaste!
Den finns i både armhålor,magsäcken,hals,ljumskar,mjälten,levern,ja de känns som om den finns precis överallt
Mitt barnlängtande känns enormt dumt och egoistiskt just nu så om detta försök inte lyckas så blir det inga fler försök,jag vill inte mer,orkar heller inte mer.
Hejdå till alla IVF och ÄD försök,känns ganska skönt faktiskr men ändå inte,vi har kämpat så länge och att ge upp trodde jag ALDRIG att jag skulle göra men nu är jag besegrad av en förbannad sjukdom
Vi måste självklart ta min systers 2 barn om det värsta ( när) händer,dom är 8 och 16 år.
Flikan har sin pappa så vi får se hur det blir men pojken är min...min gudson som inte har någon pappa tyvärr.
Var detta ödet? Var det detta ödet hade förbestämt åt oss? Att inte få föda egna barn men att få ta hand om min systers barn i stället?
Livet är BRA jävla förbannat vidrigt helvetes orättvist ( förlåt språket).
