Min son och jag har hittat rätt!

Hej alla,

det var verkligen länge sen och i ärlighetens namn har jag behövt ha en distans till familjeliv. Bara fokusera på sonen, mig själv och att hitta hans pappa.

Jag ska erkänna att det tog på krafterna när jag återigen fick information om att människor valt att använda min historia till sitt privata tidsfördriv. Att människor valt att ta tag i "min situation" utan min vetskap. Kanske menade dom bara gott men det ställde till enorm oreda. Framförallt blev situationen så hopplös för min del. Jag var ju beroende av er, alla er, på andra sidan skärmen men det var tydligen oundvikligt att några inte tog så allvarligt på hur känslig den här situationen har varit. Så, med detta sagt, hoppas jag att ni kan finna förståelse för att jag bara la ner det här ett tag.

Jag har tillsammans med familjerätten och en och annan privatperson fortsatt sökandet på egen hand. Jag hade aldrig kommit igång ordentligt utan er! Alla tips om länkar eller tips om andra personer som kunde hjälpa mig eller också att många av er erbjöd att hjälpa mig gå igenom namnlistor från folkbokföringen har varit ovärderligt. När jag slutade "blogga" här på familjleiv var jag en aning tröstlös men hade ändå en bra grund att stå på. Jag hade en del information som aldrig lades ut här på forumet då jag helt enkelt inte hade råd att någon missbrukade den informationen. Jag hoppas ni kan respektera att jag inte kan berätta mer om vem sonens pappa är eller hur han blev funnen då han vet om hur jag har sökt efter honom och han känner sig en aning orolig för att bli offentligt uthängd. Jag har lovat att inte sprida ut hans namn eller annan info som kan spåras till honom och jag hoppas ni kan respektera detta och inte ställa en massa frågor kring detta då jag inte kommer att kunna svar på dessa, för hans skull. Han har precis fått veta att han är pappa och han är givetvis i chocktillstånd och troligen en aning rädd för hur hans liv plötsligt har tagit en enorm vändning.

Jag har alltså lyckats spåra sonens pappa äntligen! Sonen är lite över 3,5 år gammal nu och har ÄNTLIGEN ett namn och ett ansikte till vem hans pappa är! Det är helt fantastiskt! Och ni må tro dom är lika varandra. Herregud, jag har alltid fått höra hur otroligt lik mig sonen är men nu plötsligt är han en kopia av sin pappa. Bokstavligen! Dom har till och med typ samma frisyr...är inte det lite komiskt? Allt jag hade att gå på var ett par förnamn och ålder. Mer än så visste jag inte men med ensvishet och målmedvetenhet har jag slutligen funnit honom. Ni på familjeliv, ni vet vilka ni är, och familjerätten har varit till enorm hjälp som slutligen kunnat hjälpa mig knyta vidare på mina trådar. Det som varit till stor hjälp har varit alla sidor som birthday.se osv. Att dessutom ha listor från folkbokföringen där jag kunnat pricka av namn som inte är aktuella. Det har gjorts enorma eftersökningar där foton har spårats på internet som har kunnat minska antalet namn jag haft. Sedan var det bara att försöka spåra vem av de slutliga namnen det kunde vara.

En DNA-jämförelse har gjorts och han har skrivit under faderskapsbekräftelsen. I dagsläget är han ännu inte redo att träffa varken mig eller sonen men jag har fått några foton. Jag har ingen aning om vad framtiden bär med sig men jag hoppas att allt lugnar ner sig och landar hos alla oss snart. Som ni kanske förstår så är många känslor inblandade och jag kan knappt själv tro att det här är sant. Men jag ville meddela er då jag ändå har lovat att jag ska återkomma oavsett resultat.

Till alla er kvinnor som är i den situationen jag befunnit mig i vill jag bara säga att INGENTING är omöjligt! Kunde jag hitta sonens pappa på det lilla jag visste så kan även ni göra det. Med rätt vilja, målmedvetenhet och hjälp så kan ni spåra personen ni söker. Jag vill önska er alla lycka till! och är det någon därute som känner att hon vill komma igång och söka efter sitt barns far men behöver få prata ut med någon först så får du/ni självklart maila mig. Jag är så otroligt glad att jag rott detta i hamn och kan jag hjälpa någon mer så gör jag det mer än gärna!

Många kramar vänner och TACK än en gång!

/ Min son och jag