hjälp stökig tonnåring

Jag förstår dig! Då får dom väl gå ut eller hem till henne och hålla på då! Din andra dotter ska ju inte behöva må dåligt och du få varningar av hyresbol. för att han beter sig omoget och dessutom inte kan säga till sin tjej att vara sjysst mot syrran!

jag förstår att du blir tokig, jag har inga tånåringar. men är 20år så har just varit en :) Stå bara fast vid vad du sagt, annars kommer dom fortsätta trampa på dig, Bättre att säga att dom inte får vara hos dig än att säga att dom INTE får vara med sina kompisar. för det kommer dom vara iaf, vad du än säger.

Tack då är jag nog inne på rätt spår , men shit va svårt det är att stå på sig.När man inte har någon annan vuxen som backar upp en i hemmet.

HAr du nån du kan prata med? Som kan liksom ge dig moraliskt stöd? Som du kan bolla med?

Jo men det här har jag inte orkat prata med någon om,f-n jag skäms o gråter..(pratat lite med en bra vännina, men hon förstår nog inte riktigt ändå)

Här så har kommunen olika grupper där man kan träffas och diskutera föräldraskap. Jag vet att dom har en för tonåringar. Kolla på din kommuns hemsida om ni har når liknande kanske? Det är ju alltid bra att ha bollplank, säskilt med folk som är i samma sits!

Det är inget att skämmas för, finns dom som har det värre,
Min mamma hade lite problem med mig men jag rätta till mig när jag va 18ungefär och träffa min sambo.

Min bror därimot gick det inte så bra för, Knark, krimillnelitet, behandlingshem och idag sitter han i fängelse, 18år gammal.

Och det som är lätt att glömma är att det INTE är föräldrarnas fel att det blir så här, när jag va en "dum flicka", brukade min mamma ofta fråga mig vad hon hade gjort för fel för att jag gjorde som jag gjorde, men hon hade ju inte gjort något fel, det var jag som hade valt mina kompisar och hur mkt hon än ville kunde hon inte stoppa det.. idag går hon på en massa terapi och håller på att komma på fötter efter allt som hänt min bror.. Min lillasyster är idag 13år och ska fylla 14 i dec och det verkar iaf bli en människa av henne, Vi hade en pappa hos oss, men inte en pappa som brydde sig, han tyckte mer om jakt och snickeri än om sina barn.. så mamma va egentligen också ensamstående, vill inte skrämma dig nu med detta utan bara förmedla att det är aldrig ditt fel som förälder hur dina barn blir när dom är tånåringar, det är doms egna och deras kompisar,

Det jag saknade mkt var semester med familjen, långt borta, bara familjen, det hade nog gjort både mig och brorsan gott.

Känns som det är för litet där vi bor.
Det svänger så fort för några veckor sedan kändes allt ok.Men jag reder väl ut det här också. Lite inne på familjerådgivning, eller om jag skulle prata med någon själv.Min dotter går hos en bra kurator.Jag kämpar på ett tag till och ser vad som händer med dom nya reglerna här hemma.Tack för att ni orkar bry er det känns bra.

Tack mor blåbär . jo det är väl så som förälder att man lätt känner skuld om det går snett,självklart känns det skönt att det inte gått så illa som för din bror.Och visst kan jag få höra positiva o värmande ord i från barnen.
semester lät skönt men ...Önskar er all lycka och att brodern kommer på rätt köl igen.Som sagt det finns alltid dom som har det värre.Men problemen är jobbiga för alla när man är mitt upp i dom.Särskilt när man är trött o slutkörd.

nilla 1972 skrev 2008-03-23 23:19:44 följande:

Precis! Hoppas att det löser sig! Nu ska jag gå isäng :) men försök ha hemmakvällar bara fmiljen. det du absolut inte får göra är att förbjuda honom vara med sina kompisar för då blir det bara värre då tånnåringar har en inbyggt motor som gör precis tvärtom, tusen fallt... men att ha hemmet som en frizon är inte fel med! glöm aldrig bort att det är du som bestämmer om hemmet!

nilla 1972 skrev 2008-03-23 22:28:21 följande:

Å känner igen mej, har varit själv med mina barn i 14 år, sen dom var 4 och 5. Nu är dom 18 och 19. Allting hände alltid hemma hos mej, allt som skulle göras, gjordes hemma hos mej.

Bodde i ett hus med 8 lägenheter, dom andra 7 läg var det bara pensionärer... Gah, vad mycket skit man fick för ungarnas skull.
Jag var ju tvungen att jobba så dom var ju själva hemma på morgonen. Jag blev den där arga morsan som alltid sa nej och var förbannad. Fick tom skit av andra ungar på gården.

Men, det är bara att stå på sig, och det är inte lätt. Men jag kan bara säga, det blir lättare, ju äldre dom blir. Ha tålamod.
Heja oss mammor!!!