• Anonym (AfterEight)

    Har en ätstörning... Kan inte sluta äta sådant som är dåligt för mig... Har gått upp 10 kg på 2 månader!!

    Hej...

    Jag visste inte om jag skulle placera denna tråd i "kroppsligt" eller här i "missbruk"... För mig hör den hemma under missbruk... jag ser själva problemet mest som ett missbruk. Jag missbrukar socker.

    För varje dag som går har jag ångest.
    Jag har ångest för att jag vet att jag inte borde äta onyttigt.. inget alls.
    Jag vet att jag borde sluta tvärt med socker, börja röra på mig och få en bättre livsstil. Allt detta vet jag men endå sitter jag och proppar i mig godis, och andra sockerbombar?!?!!!
    Det är ju helt sjukt.
    Hör man det så låter det ju som att problemet är enkelt.
    Det är väl bara att sluta?
    Bara att gå upp en dag och besluta sig för att nu är det nog. Nu är det stop med onyttigt och annat skit.

    Varför klarar jag inte det?
    Är jag en sådan "dålig" människa utan eget ansvar??
    För det är EGET ANSVAR det handlar om. Jag har ansvar för mig själv som individ.
    Inte vill jag väga massor kilo mer än min "rekomenderade vikt"!
    Inte vill jag sluta använda min kläder för att dom blir för stora??
    INTE VILL JAG MÅ ILLA AV ATT SE MIG SJÄLV I SPEGELN?

    *skrattar* HAHA... NÄR INTE ENS DESSA JÄKLA KÄNSLOR KAN FÅ MIG ATT SLUTA MED DEN KROPPSFÖRSTÖRINGEN JAG GÖR?? VAD SKA DÅ GÖRA DET???

    Jag vill ha orken att leka med mina barn, och ja, jag vill kunna ta med dom till badhuset.

    För några månader sedan testade jag cambridgekuren. Då gick jag ner 12 kg. Det var toppen! Oj så bra jag mådde! Sedan började jag äta, MYCKET. Nu har jag gått upp alla dom kilona igen. Jag vill verkligen inte misshandla min kropp på detta sätt, men hur ska jag kunna sluta.
    "Idag är sista dagen.. Imorgon är det helt slut"
    "Bara den här veckan, nästa vecka slutar jag"
    "Den här veckan har jag en middag planerad sedan länge och nästa helg skriver jag högskoleprovet och då behöver jag kunna ta till extra energi för att orka, så efter det"

    Min sambo märker hur dåligt jag mår av detta och försöker peppa mig med att ge mig dåligt smvete när jag ska köpa onyttigt. Då mår jag ännu sämre och köper mer än jag tänkt.

    Jag känner för att gråta varje dag. Men det är ju rätt åt mig!
    Det är ju bara jag som kan hjälpa!?
    Eller hur!??
    För rökare finns det plåster och kostnadsfria rådgivningar och alkoholister har AA möten. Vad finns det för RIKTIG hjälp för sådana som mig? Ja, med riktig menar jag inte pulver, ITRIM, viktväktarna eller något annat tokigt bantningssystem. Jag menar riktig rådgivning för att komma till bukt med det riktiga problemet.

    Så, vad har ni för mirakeltips?

    Det värsta är att jag kan inte motivera mig till träning eftersom det är tråkigt och inte ger tillräckligt snabba resultat... Fy fan!
    (även här har jag dåliga undanflykter(fast det är ju sant) )

    Detta blev långt och med mycket gnäll, sorry...

  • Svar på tråden Har en ätstörning... Kan inte sluta äta sådant som är dåligt för mig... Har gått upp 10 kg på 2 månader!!
  • Anonym

    Leta upp en en Kognetivt beetendepsykolog.

  • Anonym
    Anonym skrev 2008-03-24 16:04:00 följande:
    Leta upp en en Kognetivt beetendepsykolog.
    Precis..

    Nästa alla matmissbruk mynnar ur något annat personligt, ibland omedvetet, problem.
  • mababy

    Först och främst vill jag säga att det absolut inte är lätt med att ha en äs. Jag har åt det motsatta hållet och kämpar för varje dag uppåt. Mot livet. Att bekämpa den onda cirkeln och ta mig ut ur detta.

    1. Du behöver hjälp. Hjälp för att sätta fokus på varför du gör som du gör. Det har alltid sin rot någonstans. Därför startar inte en ätstörning bara så där. Precis som ett träd. Ett träd kan inte växa utan rot.

    2. Alla bantningsmetoder är skit. SKIT SKIT SKIT. Man går ner mycket under en kort period därför att kroppen gör av med vatten och muskelmassa. Muskler väger mycket. Ett gott och mycket bra råd till alla med äs är att inhandla boken: MATTILLÅTET. Det är superbra och har hjälpt mig så mycket. Snälla köp den. Gör det.

    3. Du måste och då menar jag verkligen MÅSTE sluta se träningen som en börda. Sluta ursäkta dig själv. Varför gör du så? Det är endast DU själv som kan hjälpa dig. Ingen annan. Ingen annan kommer ta på dig träningskläderna och placera dig på en maskin.
    Jag vet. Det är motigt. Det är skit. Vädret är dåligt idag och du är extra trött på jobbet. Men så är det. Det finns inte mycket att göra åt det. 10 min in på träningspasset kommer du befinna dig på en annan planet.

    4. Ämnesomsättningen kommer att öka.Du kommer att förbränna och bygga upp en stark och sund kropp. Inte hålla på med dessa pulversaker.

    Kom igen nu tjejen.
    Kan jag så kan du.
    Inte imorgon. Nu. Idag. Varför vänta???

    Jag VET att du kan.

    kramis

  • Anonym (AfterEight)

    Hejsan.

    Nu har dagen gått och jag har ätit en ordentlig måltid och annars bara gått och småätit.
    Vi hade kalas igår och då hade vi massor med rester därifrån. Det har blivit bakelser, godis, popcorn, choklad och så vidare.. Bläää..

    Vad säger man till en läkare om mitt prblem? Kan en familjeläkare hjälpa mig? Vad söker man för?

    mababy> Tack för dina peppande ord! Det känns bra.
    Gällande det du skriver om att det finns inget senare bara nu nu nu... Jag vet det. Jag vet det mycket väl. Varför kan jag inte vara en strk individ och fixa detta nu då?

    Jag känner att jag behöver hjälp på något vis. Frågan är bara hur och vad.
    Vem pratar jag med?

    Tack.

    Kram

  • Anonym (samma lika)

    känner så väl igen mig i vad du skriver!!
    är som om jag printat ner det själv!
    äter äter o vill sluta och börja banta !!
    MEN HAR INTE SJÄLVDISSIPLIN....

    Skickar styrkekramar

  • Anonym (jamed)

    åh som jag känner igen mig! varje dag säger jag till mig själv att jag skärper mig imorgon eller på måndag. när jag väl har sagt det så vräker jag i mig lite extra för det är min sista ätardag typ.. varje dag.
    Varför? jag vill ju vara fin och må bra. inget mat ellr godis är värt deta ändå äter jag! hatar det här!

  • Jemarie

    Det finns självhälp för oss som matmissbrukar på olika sätt, faa (food addicts anonymous) och oa (overeaters anonymous)....
    Har själv som du ts provat cambridge och ett otal andra sorters dieter i mina dar... har sakta, sakta förstått att jag är beroende av socker(!)....
    Har en lång väg att gå men jag har börjat, tar små steg och hoppas att komma ur detta helvete...
    Ett boktips.... sockerbomben av bitten jonsson (min bibel)

  • Kamikazee

    Först och främst bör du komma tillrätta med din självkänsla och lära dig att ÄLSKA och FÖRLÅTA dig själv. För som det låter nu så är det som att du tycker att du förtjänar att vara tjock om misshandlar din kropp bara därför. Din fixering sitter egentligen inte i vikten utan i att tänka att du inte får.
    du bör ta kontakt med en KBT-terapeut eller någon annan som kan hjälpa dig att vända dina tankar. Sedan bör du gå till någon form av dietist eller dyligt för att få rätsida på din kost.

    Det hela blir inte bättre av att du har en man som inte stödjer dig på rätt sätt utan kritiserar dig för något du redan vet om och har skuldkänslor för - med resultatet att du inte tycker att det spelar någon roll och äter ännu mer.

    Något som är sant är att man bara kan gå ned i vikt när man älskar sig själv och har en bra självkänsla för den man är (dvs för ens egen personlighet). Din vikt och dina ätstörningar definierar INTE vem du är, utan det är bara ett beteende. Men genom att börja gilla dig själv och ta bort fokuset på det kroppsliga släpper du dig själv fri. Istället för att gå in för att köra någon diet, inte för att du egentligen vill, utan helt enkelt för att misshandla din kropp ännu mer - dvs neka den allt det du egentligen suktar efter, gör att du kommer misslyckas. Fokuset ska ligga i att du kör "dieten" för att du älskar dig själv och vill hjälpa din kropp att gå ned i vikt så att du mår bättre och klarar av mer.

    Klart är att du måste ändra dina kostvanor och ett bra sätt är att äta enligt GI, dvs fullkornsprodukter, grönsaker och protein. När blodsockret slutar åka berg&dalbana kommer sötsuget att försvinna. Det är tufft de första veckorna, men klarar du av det samt att du tänker att du gör det för dig och för att du tycker om dig så minskar fixeringen vid mat också. Tro mig, jag har själv varit där, men har hittills gått ned över 10 kg sen årsskiftet med hjälp av GI. Men observera att GI är en livsstil, inte en diet som är tidsbegränsad och att du sedan återgår till gamla vanor. Börjar du med GI är det livslångt.

    Så jobba på din självkänsla först och främst och hitta dig själv igen, din personlighet och älska den. Kroppen kan du arbeta med först när du faktiskt känner att du förtjänar att vara smalare.


    Rosa Elicia 070907 kl. 22.11
  • Trasig Udda Strumpa

    låter som du har en lindrig form av Bulimi just nu står det still vad den egentligen heter

    man hetsäter men man kräks inte efteråt vilket gör att man går upp i vikt

    jag lider själv av denna form av bulimi

    mitt råd är att ta kontakt med någon som kan detta med ätstörningar tror du inte klarar detta själv

  • Anonym (AfterEight)

    För att få kontakt med en KBT-terapeut tar man kontakt med familjeläkarna då eller..?

    Imorgon ska jag ringa.. För nu orkar jag inte med detta mer... Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta vägen...

    Idag är en riktigt dålig dag. Jag har ingen ork till något och det känns verkligen på alla kläder nu.. Det känns att jag har gått upp massor.

    Jag överväger att börja med pulver igen.

    Står inte ut med detta...

Svar på tråden Har en ätstörning... Kan inte sluta äta sådant som är dåligt för mig... Har gått upp 10 kg på 2 månader!!