Har en ätstörning... Kan inte sluta äta sådant som är dåligt för mig... Har gått upp 10 kg på 2 månader!!
Hej...
Jag visste inte om jag skulle placera denna tråd i "kroppsligt" eller här i "missbruk"... För mig hör den hemma under missbruk... jag ser själva problemet mest som ett missbruk. Jag missbrukar socker.
För varje dag som går har jag ångest.
Jag har ångest för att jag vet att jag inte borde äta onyttigt.. inget alls.
Jag vet att jag borde sluta tvärt med socker, börja röra på mig och få en bättre livsstil. Allt detta vet jag men endå sitter jag och proppar i mig godis, och andra sockerbombar?!?!!!
Det är ju helt sjukt.
Hör man det så låter det ju som att problemet är enkelt.
Det är väl bara att sluta?
Bara att gå upp en dag och besluta sig för att nu är det nog. Nu är det stop med onyttigt och annat skit.
Varför klarar jag inte det?
Är jag en sådan "dålig" människa utan eget ansvar??
För det är EGET ANSVAR det handlar om. Jag har ansvar för mig själv som individ.
Inte vill jag väga massor kilo mer än min "rekomenderade vikt"!
Inte vill jag sluta använda min kläder för att dom blir för stora??
INTE VILL JAG MÅ ILLA AV ATT SE MIG SJÄLV I SPEGELN?
*skrattar* HAHA... NÄR INTE ENS DESSA JÄKLA KÄNSLOR KAN FÅ MIG ATT SLUTA MED DEN KROPPSFÖRSTÖRINGEN JAG GÖR?? VAD SKA DÅ GÖRA DET???
Jag vill ha orken att leka med mina barn, och ja, jag vill kunna ta med dom till badhuset.
För några månader sedan testade jag cambridgekuren. Då gick jag ner 12 kg. Det var toppen! Oj så bra jag mådde! Sedan började jag äta, MYCKET. Nu har jag gått upp alla dom kilona igen. Jag vill verkligen inte misshandla min kropp på detta sätt, men hur ska jag kunna sluta.
"Idag är sista dagen.. Imorgon är det helt slut"
"Bara den här veckan, nästa vecka slutar jag"
"Den här veckan har jag en middag planerad sedan länge och nästa helg skriver jag högskoleprovet och då behöver jag kunna ta till extra energi för att orka, så efter det"
Min sambo märker hur dåligt jag mår av detta och försöker peppa mig med att ge mig dåligt smvete när jag ska köpa onyttigt. Då mår jag ännu sämre och köper mer än jag tänkt.
Jag känner för att gråta varje dag. Men det är ju rätt åt mig!
Det är ju bara jag som kan hjälpa!?
Eller hur!??
För rökare finns det plåster och kostnadsfria rådgivningar och alkoholister har AA möten. Vad finns det för RIKTIG hjälp för sådana som mig? Ja, med riktig menar jag inte pulver, ITRIM, viktväktarna eller något annat tokigt bantningssystem. Jag menar riktig rådgivning för att komma till bukt med det riktiga problemet.
Så, vad har ni för mirakeltips?
Det värsta är att jag kan inte motivera mig till träning eftersom det är tråkigt och inte ger tillräckligt snabba resultat... Fy fan!
(även här har jag dåliga undanflykter(fast det är ju sant) )
Detta blev långt och med mycket gnäll, sorry...