Någon mer som tycker att det är tråkigt att gå hemma?

Jag kände precis som du med mitt första barn. Nu är det snart dags att vara hemma med nr 2 (BF 1 april). Alla förväntar sig att man ska älska att vara hemma och visst är det förmånligt att få umgås så intensivt med sin lilla bebis. Men jag kände att jag ville vara något mer än bara mamma. Var hemma totalt 19 månader med första. Men jag blev ju tokig av det så jag började jobba en dag i veckan och gud så skönt det var. Inte bara blöjprat hela dagarna. Jag blev en mycket bättre mamma efter det. Så ha inte dåligt samvete för att du känner som du gör! Denna gången vill sambon vara hemma halva tiden så det lär inte bli samma tristess som första gången!

det är ju bra att han också vill vara hemma, så att du slipper vara hemma hela tiden. det som gör mig så frustrerad är att ja väntar nu nummer 2 (bf 29/8), och ja har ju precis börjat planera vad ja ska göra efter föräldraledigheten. min sambo kommer inte kunna vara hemma så mycket eftersom han redan har så mycket att göra (har eget företag). men jag kommer inte klara att vara hemma längre. vi ska fråga familjen om de kan passa nr 2, och 1:an är på förskolan, men är ändå orolig för om det kommer fungera!

Hej
Jag har vatit hemma mamma i 15 år nu, har fyra barn i åldrarna 14,10,8 och 6 år, är nu gravid igen och fortfarande hemma, vilket är trist, då barnen är i skolan och de få jag umgås med jobbar hela dagarna och sedan har de fullt upp med "sitt" efter jobbet. Det jag röjer undan på dagarna (tvätt, strykning, städ osv osv)har dom ju kvar efter jobbet, så jag förstår att de inte hinner ses så ofta...
Dagarna går lite långsamt nu, och man känner sig ensam...

jag förstår att du känner dig ensam nu när alla barnen är borta under dagarna. men samtidigt tycker jag att det är starkt av dig att ha varit hemma så länge med barnen, jag tror att man kan få en bra kontakt med dem, men det beror ju på vad man gör det till också.
jag skulle gärna vilja vara hemma med mina barn, men man måste ju ha något att göra då, jag klarar inte av att vara hemma "själv" varje dag, jag måste träffa folk och hitta på saker, inte bara vara hemma och städa och laga mat.

har gått hemma nu i 4 månader o är sååå trött på det, förvisso njuter jga av dagarna med min lilla kille, men jag saknar mitt sociala umgånge o mitt jobb, det att känna sig behövd o att veta att man gör något viktigt.. (nog för att min son är det viktigaste i mitt liv men iallafall)

jag känner precis detsamma som dig! även om ens barn är det viktigaste i livet, så är det jobbigt att vara runt dem precis hela tiden, man uppskattar dem ännu mer om man har varit ifrån dem ett tag!

Jag är också lite trött på att vara hemma, har varit det i 3 månader snart. Är valpledig (föredrar att kalla mig det framför arbetssökande eftersom jag inte söker arbete så aktivt) och gravid med bf i september. Antagligen blir det inget arbetande före föräldraledigheten. Hoppas jag hittar ett jobb senast när barnet är 1 år och att det funkar för min sambos jobb att han är föräldraledig. Jag passar inte till att vara hemma så länge...
Man märker nu att jobbet var en så viktig social grej.

Sandra:
Jo det är sant, man klättrar på väggarna ibland faktiskt. Men ändå så går mkt av tiden till att städa, tvätta, laga mat, trädgården och så förstås barnen när jag hämtat dem från skolan. Gubben är bortskämd, han är så van att jag sköter allt i hemmet, han hjälper således nästan aldrig till. Han jobbar ju visserligen mkt, men ibland känns det som man inte gör annat än passsar upp på familjen och plockar efter dem...

ja, så känner jag också! fast jag städar inte så mycket, utan det hjälper gubben till med, men allt annat tar ju tid också.
jag vill inte skämma bort honom så att han ska tycka att ja kan göra allt och att han slipper undan, man får ju hjälpas åt också...

Sandra:
hihi här i huset, har ingen svårt för att bli bortskämda.. Min man reagerar nog inte på att jag gör allt, han är ju så van med det, och tycker väl att det är "mitt jobb"
Vill inte klaga, för visst hjälper han mig när jag är trött och mår dåligt, han är dock lyhörd och omtänksam...
Jag har alldeles för höga krav på mig själv, det är nog det som är problemet. Kan inte vänta med städning, kan inte låta bli att stryka all tvätt så de ligger fint i skåpen, kan inte se disk ligga framme etc. etc.

Vill få barnen att hjälpa till, eller iaf att de tar ansvar för sina rum, håler ordning och så..