Tips för inskolning?

Det är ju så det kan vara, tyvärr. Men för hennes skull är det nog bra och backa.

Jag skulle prata med dagispersonalen och sen be att få vara med hela dagarna i deras verksamhet. Det kan göra det tryggare för de små att ha föräldrarna med. Min lillkille på 16 mån gråter när jag går, men jag vet att det gåröver efter 5 minuter.

Jag har ringt många gånger för att kolla att det verkligen har varit så. Sen har han ju storebror på 3 år på samma avdelning.
Det hjälper en hel del. Lycka till!

Det är tuffare att inte kunna gå och börja på dagis. Det blir så påtagligt när de andra springer iväg. Det kommer att vara tufft ett tag men det kommer att lätta. Be att få riktad hjälp. Min lille har fått det. HAn har varit väldigt ledsen på dagis. De har skolat in 20 barn sedan januari. 18 av dem är 1½ år! Alla avsked har gjort min kille snurrig. De satte då två personal som ska gå om vartannat och en av dem ska alltid vara i samma rum som min kille. Se honom lite extra. Det har gått superbra. Det var som en ny kille. Hoppas att det löser sig för er!

Ja, vi är 5 st som inskolar nu, så idag grät barnen av sympati till varann också...

Jag har varit med det mesta av tiden, men jag måste ju kunna gå också, annars kan jag ju inte lämna henne där sen... Redan nästa tisdag ska hon lämnas, hu... Men där är fler som är ledsna efter sina mammor, så inte bara hon... Detta är ett tillfälligt dagis, i höst måste hon byta, suck. De hade inga platser här i vår, så de startade ett tillfälligt dagis för alla de små...

Så var det med vårt dagis också - det startades på grund av långa köer. Men jag tror inte att de får byta i höst i alla fall.
Ja du måste kunna gå ifrån annars blir det ju ohållbart. Vet inte vad ni prövat men det som fungerade för oss var att vi pussade pojken hejdå och lyfte upp honom i frökens famn. Hon kramade honom och sa att nu skulle de leka, hejdå mamma. Då gick jag. Han hade tystnat på 10 min redan första gången. Jag hade valt att han skulle vara hos fröken - det gjorde honom trygg.

Hej jobbar ivanliga fall på förskola och känner väl igen problemet. Det är så olika med alla barn men tror absolut du ska hitta någon du litar på och visa att du litar på fröknarna att alla fröknar är bra i dina ögon (även om du känner dig tveksam så visa inte det för ditt barn) Du måste vara säker på att det du gör är rätt och bra. Då du blir säker så känner barnet också av det. Försök att inte göra det för utdraget genom att säga hejdå 5 gånger och pussa och krama och göra allt om och om igen, och sen gå ut och vinka och vinka hela vägen till bilen och iväg. Visa inte att du blir ledsen utan uppmuntra att detta ska vara ett kul ställe. Välj ett hejdå sätt som inte är så långt och dramatiskt. Ex "så nu ska du gå in och leka med de andra barnen och fröknarna tar hand om dig. Så kommer jag sen." Ge mamma en kram och så överlämna till fröken. Eller ge en kram och säga at ni ses om en stund och säg att han kan vinka i fönstret. Gå ut och vinka. Sträck på dig och visa att det här går bra.

Hoppas jag var till någon hjälp. Och hoppas det kommer att funka bättre snart :)

Om du är orlig eller tveksam till någon i personalen så säg till någon. Men ge den en chans. Det du ser är ofta en kort och väldigt intensiv stund i fröknarnas vardag. Det kan lätt bli stressande med många barn och många oroliga föräldrar. :)

Jag bara måste få berätta.

Min faster är förskolelärare och för 17 år sedan skulle hon börja skola in sin son på fsk, men det gick inte, de höll på och tragglade länge och väl och det slutade med att han fick vara hemma med min farmor som hade gått i pension.

Så alla barn går inte att skola in heller!

min son var ledsen när vi inskolade honom, han grät varje gång jag lämnade honom och var riktigt ledsen flera veckor efter inskolningen, tänkte oxå att jag var tvungen att backa om ingen mådde bra av det, men helt plötsligt en morgon så sprang han bara in när jag lämande honom och efter det så älskar han att gå dit, men det gick nog 2 månader innan det blev bra men då blev det riktigt bra!

Oj det var ju tråkigt att det inte gick och nej alla barn är inte gjorda för att gå i förskola och ibland inte så tidigt, men det är inte alltid ett alternativ. Förälderna kanske måste börja jobba eller annat och klarar inte ekonomiskt att vara hemma längre. Och börjar man tänka att det kanske inte går då kommer det inte att gå. Jag har aldrig varit med om eller hört om någon som inte fungerat till slut. Så det är nog ändå ovanligt att det inte skulle fungera. Det är ju klart en stor omställning men det är mycket som är det tyvärr.
Kan ju själv tänka mig hur det kommer att kännas när jag måste lämna min son på förskolan. Kommer säkert inte bli lätt. Men måste man så måste man och då gäller det att tänka positivt.

Ta foton av personalen och ha hemma i en liten bok och visa henne då och då eller sätt upp på väggen? Det hjälpte jättemycket för oss :)

Tack för råden, ja det ska nog gå bra till slut :)