Nej, jag är inte gravid, och försöker inte ens än... Men tankarna finns ju och vem vet nån dag... vill därför klampa in lite här som en "objuden gäst" under "gravid-forum" och fråga det som står i överskriften helt enkelt! Hur klarar man egentligen av en förlossning när man har låg, dvs näst intill obefintlig smärttröskel (tex jag! =)=?
Min smärttröskel är obefintlig...jag skriker faktiskt i förebyggande syfte, ifall det kommer göra ont 
Att jag sen har fött 4 st barn med endast lustgas...tja, orsaken till det står skrivet i guds arsle 
Hade någon sagt det till mej innan första barnet hade jag legat å dött av skratt, finns inte en chans. Jag skulle ha allt...minst. EDA, morfin, whiskey och gummiklubba.
Jösses, vad man klarar mer än man anade....
Puffar för din fråga...jag vill gärna veta för jag har bara tre veckor kvar till BF...
Kul att höra!! Jag provade lustgas på förlossningen förra veckan då jag var på klarasamtal inför förlossningen...Det gjorde mig helt nedslagen o besviken..Hade hört att den skull ge en skön känsla av rus..Jag kände mig åksjuk o bakfull...det betackar jag mig för när jag skall ligga i födslosmärtor...då vill hag ha något som bedövar hellre..men EDA hjälper tydligen inte alla... 
oj, ursäkta, nu tog jag över tråden...sorry. Drar mig ur... Dessutom stavar jag som en kråka 
Orsaken till att jag inte haft något annat än lustgas är för att jag inte hunnit....jag har fött 4 barn på sammanlagt 11 timmar och 20 minuter Snabbast 25 minuter, längsta 4,5 timmar....
Jag var lite skeptiskt till gasen från början, trodde inte det skulle hjälpa. Men andas man rätt så är det otroligt effektivt. Jag kommer garanterat börja med den nu när nummer 5 ska ut. ....handen på hjärtat, måste jag välja mellan min man och gasen kan karln dra. Utan tvekan
ok...testar säkert det i desperationens timma. Snabba förlossningar ligger i släkten här oxå. Syrran födde på tre h o mamma födde första på 4 h...men dina låter rekordsnabba!!!
Jag har alltid ansett själv som mjäkig! Är spruträdd och jag får faktiskt skitont av sprutorna MEN jag upplevde förlossningen som något helt underbart! Jag skulle göra om det redan imorgon( fick en son den 25/2 i år).
Fick ingen smärtlindring alls!
Jag har ju lite "dubbla" handikapp i och med att:
1. Har en obefintlig smärttolerans
2. Jag är pessimist och tror alltid det värsta om allting.
MEN... alla verkar ju säga att det alltid går bra och bla bla... bara man kunde få in det i skallen på sig... hehe... här går jag och oroar mig och så är jag inte ens gravid än...=)
Gud vad jag känner igen mig...precis så är jag. Tar ut det värsta i förskott. Men med FL är det så svårt. För dett KAN jag bara inte föreställa mig. Kan inte i förväg ta ut smärtan o skrika, och tur är väl det för en sån pessimist som jag..Tror det finns en mening med det. SKULLE jag veta hur hemskt det faktiskt är, skulle jag typ åka in till förlossningen idag, lägga mig på golvet o skrika: SNITTA MIG innan fl startar!!!!!
Provade också lustgas innan förlossningen och BLÄ! Men sedan i förlossningsinfernot blev den min bästa vän Man kan nog inte jämföra lustgas utan smärta med lustgas med smärta om ni fattar vad jag menar.
Orkar du berätta på vilket sätt den hjälpte dig?!
Jag TRODDE jag skulle ha låg smärttröskel gällande förlossningen & tror jag har olika "tolerant" smärttröskel beroende på VAD för smärta det handlar om...
Det finns ju olika sorters smärta som yttrar sig i olika "sensationer" som olika människor upplever olika; skärande, pulserande, dov, intensiv, molande, stickande o.s.v...
När det gällde förlossningen gick det över all förväntan för min del & jag hade ändå gruvat mig en hel del innan...
Det jag tror att du måste göra är att känna lite "förtröstan"; trots att det är en skrämmande tanke att man inte på förhand kan veta hur det kommer att kännas att föda barn så är det ju på något underligt sätt även en tröst att INTE veta (!)... Att allt faktiskt kan gå så bra som du just nu inte vågar tro (!) och att man faktiskt kan klara förlossningssmärtan jättebra men t.ex inte känna att man behärskar tandvärk Det ÄR skillnad på olika sorters smärtor (tycker jag i alla fall!)
Som min BM sa till mig "Försök så långt det går att gå in i förlossningen med tanken att du är öppen för de scenarion som kan komma; känn att du KAN tänka dig att ta bedövning, även om du på förhand tycker det känns skrämmande"...
Går man in i en förlossning med en ÖVERTYGELSE om att man absolut INTE kan tänka sig en EDA, att föda liggande eller vad som helst så tror jag man begränsar sig lite... När man väl är där så kan man välja bort allt om man vill, men då gör man det ju baserat på det man känner DÅ... och det du kä'nner DÅ ska du inte känna som ett "misslyckande" sen (t.ex om du krväde all möjlig smärtlindring trots att du innan bestämt dig för att inte göra det...)
Sen låter det som en klyscha INNAN man fött (jag vet!!) men man FÅR ju något fantastiskt för denna specifika upplevelse om en förlossning är (det är ju ett maratonlopp!) och DET är den stora skillnaden från smärta såsom tandvärk, efter benbrott o.s.v.
& precis som många säger; när barnet ligger på din mage är smärtan borta...
& GLÖM inte; en förlossning (med latensfas och allt) innehåller fatiskt för de allra flesta FLER pauser i värkarbetet än själva värkar!!
(sen finns det alltid undantag, men generellt är det så enligt min BM)
*oj vad långt det blev...*
*avundsjuk*
Jag har verkligen låg smärttröskel! Min första förlossning testade jag lustgasen (men det funkade inte för mig), låg i badet och fick akupunktur. Den förslossningen tyckte jag gick jättebra. Klart att det tog ont, men under själva förlossningen tänkte jag "var det inte värre än såhär" Min andra förlossning hade jag ingen smärtlindring alls och den gick ännu bättre 
och barnet var ännu större Jag tror inte det ligger så mycket i hur hög/låg smärttröskel man har utan i så fall mer i inställningen. Men framförallt hur kroppen är uppbyggd och andra saker.
mmmm...syrran o mamma kräktes av lustgasen o fick ångest...hoppas det inte är ärftligt...
et var fint skrivet av dig det där inlägget om hur man upplever smärta. Tyckte om att läsa det. TACK! Jag är så orolig så jag behöver all peppning jag kan få.
FANTASTISKT att höra. Behöver läsa mycket sådant nu!!
Stora Gosan skrev 2008-03-25 20:40:29 följande:
nej, man kan ju inte det. Nu önskar jag mer att jag hade den där "våga släppa taget, acceptera läget"-känslan...att kunna släppa känslan av att jag måste kunna kontrollera eller ha det på ett visst vis...VILL ju hinna få EDAN, men det kan ju inte garanteras, vilket är såååläskigt...och om den inte hjälper?
En kompis i vår april-tråd sitter med värkar just nu. Hon säger att det är hanterbart än så länge, men skarpare än vad hon trodde....det är den där skarpa känslan jag är rädd för....:-/