Hur bra tycker ni att man ska vara om man utger sig för att ha grundläggande kunskaper eller baskunskaper i ett tredjespråk?
Förväntar man sig att personen i stort sett är flytande eller bara att den kan grunderna i språkets uppbyggnader och vanliga uttryck och ord? Ska man tex kunna använda det naturligt i sitt jobb med en sådan formulering?
vet inte alls, men jag tyckte bara att det såg lite roligt ut med att PERSONEN skulle vara flytande 
(inget illat menat)
jag ser det som att jag har grundläggande kunskaper i finska då jag kan göra mig förstådd och förstå sådana frågor och diskussioner som kan uppstå på arbetsplatsen/middagen osv.
Vardagligt prat, ungefär.
Jag tolkar det som att man kan lite mer än t ex "turist-tyska" (eller turist-franska, turist-spanska osv), men inte mycket mer än så.
Tecken: Jag tycker som du, och skrev därför så i mitt cv (om tyska). Men var för ett tag sen på en arbetsintervju där de räknade med att jag skulle kunna jobba obehindrat på tyska. Jag kan presentera mig, prata vardagligt och klara mig i vardagssituationer, jag förstår betydligt mer än så och läser ganska bra, men jag kan absolut inte tillräckligt för att representera en svensk myndighet utomlands.
Man ska vara ganska bra pa ett sprak för att kunna jobba obehindrat pa det spraket. Jag tycker absolut inte att grundkunskaper antyder att man pratar det spraket mer eller mindre felfritt. Grundkunskaper tycker jag, som andra tidigare skrivit, att man inte är hel nybörjare och att man kan uttrycka sig nagorlunda korrekt i ofta förekommande situationer. Man har alltsa inte specialistkunskaper.
Sedan är det en annan sak att man säkert kan klara mer än man tror pa grundkunskaper! Men jag tycker inte att man om man skriver grundkunskaper utger sig för att kunna spraket mer eller mindre flytande.
Hur kunde de tro det? Tolkar "grundläggande kunskaper" precis som ni skrivit, om inte lite lägre. För mig är nog "grundläggande" att man skulle kunna stappla sig fram i Tyskland om man var så illa tvungen (kunna göra sig förstådd, men av och till få använda sig av gester, hyfsat ordförråd men fortfarande få fråga vad vissa vardagliga saker heter etc). Den nivå de förväntar sig skulle jag nog beskrivit som "goda kunskaper", när man kan föra mer avancerade samtal utan att göra bort sig. Kanske den nivån man skulle vara på om man hade högt betyg i tyska i skolan och sedan höll språket vid liv genom semestrar och böcker.
Helt flytande pratar man väl först efter att ha bott i landet ett tag och verkligen helt ha absorberat språket.
Samtidigt tror jag inte att du ska undervärdera dig själv - du kanske visst skulle klara av jobbet? Särskilt om du tog dig tid att vistas lite i Tyskland innan du börjar, kanske gå en språkkurs för att fräscha upp grammatiken?
Jag anser mig ha "grundläggande" kunskaper i italienska, med det menar jag att jag klarar det jag behöver kunna om jag är i Italien som turist, jag kan läsa en lättare bok eller tidning, jag förstår vad som står på skyltar, etc. Eftersom det var så länge sedan jag studerade språket har jag tappat mycket av de aktiva kunskaper jag haft, jag har däremot ett ganska stort passivt ordförråd.
Arbetsgivaren kanske tänkte att jag ansåg mig vara så bra på tyska eftersom jag valde att nämna det i min CV. Kanske ska man bara ta med sånt som man behärskar till fullo?
Jag skriver alltid in alla mina sprakkunskaper även om jag inte pratar alla flytande. Man vet ju aldrig när man kan behöva dem i ett jobb. Jag brukar skriva tex svenska modersmal, engelska flytande, tyska flytande, franska mycket bra, spanska vissa grundläggande kunskaper (beginners level brukar jag skriva. Har aldrig skrivit pa svenska...)
I det jobbet jag har tex, sa fick jag det ju inte alls pga mina spanskakunskaper, men just att jag atminstone kan lite spanska har hjälpt mig manga ganger eftersom vi ibland har att göra med folk fran latinamerika som skickar mail eller artiklar pa spanska... Sa även att kunna lite av ett sprak kan arbetsgivaren uppskatta...