min 2,5 åring har börjat stamma

Det är väldigt vanligt att barn i den åldern stammar. Varför kommer jag inte ihåg - något med språkutvecklingen.

Min son höll också på så i några månader. VARJE ord i alla meningar stakade han sig på. Men nu pratar han precis som vanligt igen.

Vår son stammade också en period när han var yngre, han är 6 nu. Precis som du hörde jag att det var normalt så vi brydde oss inte om det, t ex fyllde aldrig i meningarna åt honom. Efter ett tag gick det över. Kommer inte ihåg hur länge han höll på. Visst var jag lite orolig att det inte skulle försvinna men det gjorde det!

Hoppas det går över för din dotter också snart!

Barnstamning är vanligt. Jag har hört att ca fyra procent av alla barn stammar någon gång men att bara en procent fortsätter som vuxen. Jag stammar själv. Har gjort det i hela mitt liv. Mina syskonbarn stammade när dom var små. Ca tre år tror jag dom var. Och för dom gick det över. Dom stammade bägge två ganska mycket ett tag men det bara försvann.
Jag kan mest om vuxenstamning eftersom jag inte minns hur det var att stamma när jag var så liten. Men man brukar säga att man ska slappna av som vuxen. Låta barnen prata och stamma i sin egen takt. Inte skynda på dom. Inte rätta dom. Men blir man orolig som vuxen och man tycker att barnstamning blir värre eller inte släpper så ska man ta kontakt med en logoped. Dom är expterter på stamning och jag tycker definitivt att man ska prata med dom hellre än BVC.

Sen brukar jag tipsa om Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund. Där kan man läsa fakta om stamning, få litteraturtips och där finns också ett forum där man kan ställa frågor. Adressen är: www.stamning.se

Lycka till.

Våran 2,5 åring är och har alltid varit väldigt tidig med språket. Ibland stammar hon men det är för att hennes ordföråd är större än vad hon kan få fram har jag fått förklarat för mig.
Det viktiga är att inte avsluta meningar åt dem, du kan även bekräfta det barnet sagt genom att upprepa meningen eller prata så barnet förstår att du förstått vad det sa.

Vår femåring stammade kraftigt en period i den åldern. Han upprepade också ord så i meningar så att talet blev väldigt sönderhackat. Idag är stamningen helt borta. Jag har förstått att det är vanligt med övergående stamning i den åldern.

Det verkar som om de flesta är pojkar som stammar.
Är det sämre prognos om man är tjej och stammar i den åldern tro?
Hur länge kan det hålla på tror ni?
Kan det gå över trots att hon för tillfället stammar så mycket att varje mening trasas sönder och hon ibland inte får fram ordet utan vi får gissa.

Vet inte om det är skillnad på pojkar och flickor. Jag har jobbat mycket med min stamning och jag har träffat på både män och kvinnor som stammar.
Mitt råd är att försöka få kontakt med en logoped och prata med dom. Anledningen till att jag säger det är att barn är fantastiska på att plocka upp föräldrarnas oro och just när det gäller stamning tror jag att man ska försöka avdramatisera det så mycket som möjligt för barnet. Här på mitt BVC finns det en logoped knyten dit. Vi ska kunna ringa henne direkt och prata. Hon var med på en av våra föräldragruppsträffar och var jättebra. Det finns också logopedavdelning på sjukhusen.
Jag tycker man ska prata med en logoped när man märker att barnet börjar må dåligt av stamningen själv. Det vet jag i och för sig inte om din flicka gör.

Och det kan gå över fastän hon stammar mycket nu.

Ursäkta om jag skriver mycket men stamning ligger mig varmt om hjärtat

Min son har också stammat i ca ett halvår nu, på lite olika sätt i olika faser.´Han har ett stort ordförråd och pratar hela tiden. Det är viktigt som t ex Lillatroll säger att inte stressa dem och låta dem prata färdigt.

Min sons kusiner hade samma problem i den åldern, både pojken och flickan, men det är borta nu, så jag tror inte alls det är "värre" när det är en tjej som stammar.

I Vi föräldrar nr 13 2007 finns en artikel om barns språkutveckling och där nämner de att barn som får ett stort ordförråd tidigt lätt börjar stamma när de inte hittar rätt ord snabbt nog. Jag tror inte att du behöver vara orolig, låt henne prata färdigt i lugn och ro och gör ingen "affär" av att hon stammar.

Vår dotter hade också en snabb och tidig språkutveckling och stammade under en period i tvåårsåldern. Det kändes hemskt när hon ledset gav upp och sa "nej, mamma jag kan inte prata längre" men vi uppmuntrade henne bara att börja om och försäkrade henne om att hon visst kan prata jättebra. Stammningen försvann lika snabbt som den kom, det hela var nog över på bara någon månad.

Om ni inte märker någon förbättring och är oroliga så tycker jag att ni ska kontakta bvc för att få hjälp att ev. gå vidare. Men efter din beskrivning tycker jag att det låter som tillfällig stammning pga språkutvecklingen.

Lycka till!