Har du någon gång hållit ett tal eller föredrag, trots att du hatar det?

När jag var liten, så var jag sjukt blyg. Vågade inte ens prata med mina vänners föräldrar... Så jag har bara ett tråkigt råd: ÖVA! Och du, lycka till - det kommer att gå bra

Jag är livrädd för att stå och hålla föredrag men ändå lyckas jag göra det. Knäna skakar och hjärtat bultar, men det jag försöker tänka på är att det är inget som syns. Ingen har någonsin sagt "Fan vad nervös du såg ut" utan alla säger tvärtom. Så tänk på att det iaf inte syns.

Försök att prata lugnt, jag brukar prata skitfort (det har några kommenterat iofs). Ta några andetag och pauser ibland. En kort paus på ett par sekunder är bara naturligt, men känns jättelång för dig.

Själv tycker jag nog det är lättare att hålla föredrag när man ska låtsas att publiken/klassen är någon annan än den eg är. Det jag tyckte var jobbigt i min klass var att det kändes som om alla var duktigare än jag och dömde mig för hur dålig jag var. Men skulle jag låtsas att alla tex var förstagångsföräldrar så behövde man ju inte lägga sig på en så himla hög nivå och man kunde spela lite teater. Det tyckte jag var bättre iaf. Men jag tycker att det är lättare att prata inför okända än kända folk...

Och lycka till

Jag har gjort tusentals föredrag i skolan, i alla ämnen du kan tänka dig..
Men det som jag var mest nervös över, var att vi skulle hålla en lektion för de andra i klassen på 50min. Hela klassen var toknervösa, men det slutade med nästan alla hade lektionen i 1½ timme.. Vi bara pratade på och pratade på. :)

5minunter går faktiskt ganska snabbt, vad är det du ska prata om då?
Ett tips är att visa bilder på OH eller varför inte göra en Power point pressentation? (räddaren i nöden) då slipper du lösa papper att hålla reda på. Då gör du små noteringar på presentationen som både du och de som lyssnar kan titta på, för att hänga med och kanske anteckna.. Även klämma in någon bild ibland, för att göra det hela roligare och minnesvärt.

Lycka till!

Tack för era svar!

Angående att spela teater så har jag också funderat på det, men tyvärr så är skådespeleri inte heller något jag är bekväm med.:-/

Jag tror att jag kan framföra mitt föredrag på ett bra sätt, men tror att det kommer att låta alldeles för "kliniskt". Hela övningen går ju egentligen ut på att anpassa sig efter åhörarna, så det känns som ett problem. Jag anser att det inte går att låta naturlig, när man inte är det. Jag kan inte låta som jag gör närjag pratar spontant, helt enkelt.

Ooo ja, har haft riktig skräck och försökt vägra, men min lärare i svenska på gymnasiet hotade med att sänka mitt betyg så då kunde jag inte vägra. Jag tog en retorikkurs i gymnasiet som underlättade men jag är fortfarande mycket mycket nervös och idag när jag läser på högskola så är det vardagsmat och som Tecken skrev så blir det bättre ju mer man övar.
Tänk så här också, 5 minuter kan kännas långt just nu, men det är över på ett kick!

Andra tips: drick lite vatten precis innan för att inte bli torr i mun, ögonkontakt med "publiken" och ingen kommer märka om du får svettiga händer eller känner dig skakig
Det kommer gå jättebra och du kommer vara riktigt nöjd med dig själv efteråt!

Lycka till!!

Det som gör mig mest säker i en sådan situation är att vara ordentligt påläst om ämnet och kunna det jag ska säga helt utantill, så att jag kan improvisera obemärkt om jag ändå kommer av mig. Det kanske låter lite bakvänt att kunna "talet" utantill och sedan improvisera, men det fungerar bra för mig i alla fall. De som lyssnar på föredragen har hittills inte märkt att det jag sagt inte riktigt var exakt det jag skulle säga och att det kommit i lite fel ordning.

Ett annat tips är att om du kommer av dig så pausa bara en lite stund  fortsätt sedan. Få inte panik för att det blir tyst. Det uppfattas oftast bara som man gör en naturlig paus.

Nej, jag är inte heller ngn teatermänniska, men menade inte heller att du ska låtsas vara Torsten Flinck

Ett tips om du vill låta mer spontan är att inte följa ett manus där du skrivit ner allt du ska säga ordagrant utan skriva stolpord som du kan använda dig av när du kör fast. Då får du med det viktigaste men använder dina egna ord, ditt eget talspråk. Skulle man glömma något är det oftast inte hela världen, det brukar inte märkas.

Tack för alla varma ord och all peppning! Jag ska se till att läsa det igen strax innan det är dags.

Det som hjälper mig i sådana situtationer är att veta vad jag ska säga. Absolut inte ordagrant för då stakar man sig på minsta lilla fel men att veta den röda tråden. Sedan övar jag massor med gånger hemma för mig själv/framför spegeln och försöker titta så lite som möjligt på mina stödord.
Stödord är bättre än en helt text annars blir det att man läser innantill och blir nervös bara därför. Nej, stödord/stödmeningar med lite olika färger lite var stans på papperet så att det är lätt att snabbt hitta rätt ställe.
Sedan behöver du inte söka ögonkontakt med någon i publiken för då är det lätt att tappa bort sig. Hellre då väggen BAKOM alla är då håller man ändå huvudet högt!
Ibland kan det vara skönt att ha någon allierad i publiken som man ändå kan ha ögonkontakt med om det känns bätter.

Men som sagt - öva, öva, öva.