Är det hemskt att föda barn?

Visst gör det j*vligt ont, men jag kan inte påstå att jag var rädd och hade ångest under min förlossning. Utan var nog mer förväntasfull och längtade efter att se var det var för liten som bott i min mage så länge.

tyckte inte de va hemskt alla fall men ont gjorde de men man får ju en belöning efteråt sin egen bebis å smärtan går över direkt när bebisen kommit ut oxå.
du har något fantastiskt å se fram emot din bebis som du burit i 9 månader i magen

Det går inte att beskriva på annat sätt än: häftigt!

Jag födde med enbart lustgas. Kom in till förlossningen då jag var helt öppen och gjorde mao det stora jobbet hemme (dvs öppningsfasen).

Jag grät (kom plötsliga känslostormar), skrek, pratade lugnande med min man , men var lugn den största delen av tiden. Jag är absolut inte rädd för att genomgå det igen. Ångrar inte att jag inte använde något annat smärtstillande. Jag trodde det skulle göra så ont att man ville dö, men så var det inte! Det gjorde naturligtivs ont, men det är en förklarlig smärta som är meningsfull. Inte som när man gjort sig illa.

Det viktiga tror jag är att inte bli rädd för smärtan eller vad som ska hända, utan bara "följa med" och lita på att personalen vet vad de gör!

Née,det är en härlig upplevelse tycker jag & värt ALLT ♥

Jag tyckte att det var hur härligt som helst. Vilken upplevelse!!!!! Det jag tyckte gjorde ondast va värkarna när dom tog vattnet innan jag fick ryggbedövning. Men sen gick det bra. Tyckte inte att det va så farligt att krysta. Men det är ju olika. Man får ju bara höra en massa om hur ont allt gör hela tiden.. Klart att det gör ont men man överlever ju.
Jag längtar till nästa förlossning som kommer till sommaren.

Jag tyckte det var skithäftigt att föda barn Vill lätt göra det igen, men är itne jättesugen på fler barn egentligen

Jag tyckte inte det gjorde alls så J***a ont som alla sa, jag var öppen 7 cm när jag kom till förlossningen och var 100% säker att jag skulle bli hemskickad att det precis börjat, hade ju bara lite starkare samandragningar som kom ofta. Allt gick smidigt. Det är en sån naturlig smärta tyckte jag, inget konstigt, sen så gör det ju inte ont hel tiden det gör ont ett atag sen inget alls. Jag varyt inte rädd eller ledssen.

Gick profylaxkurs innan, jätte bra, Andas hjälper verkligen, och spänn dig intedå gör det ondare, Låt kroppen jobba och andas och tänk en värk mindre, snart kommer bebisen så tänkte jag.

Lycka till, det kommer gå super bra.

Kramar

Jodå, visst kan man få ångest när värkarna börjar sätta in, livrädd kan man också bli. Jag har blivit det 5 gånger, ångrat mig när värkarna har börjat sätta in för att jag har blivit rädd. Jag tror att det är normalt att bli rädd och så farligt var det nog inte eftersom jag redan har gjort det fem gånger och skulle haft en till i september och jag inte hade fått MA. Just nu så väntar jag på att det ska ta sig igen.

Förvärkarna gjorde otroligt ont.
Jag pinades i dryga 2 dygn.
Väl inne p åförlossningen så fick jag EDA och värkarna försvann totalt!
Tyvärr hjälper inte EDA alla, men de flesta hjälper det på

Den var min bästa vän under förlossningen.
Som sagt så kände jag inte värkarna då de kom och jag kände inte krysvärkara förutom ett otroligt tryck nedåt som om jag skulle skita
Men ont gjorde det inte!

Jag var jätte lycklig! Och hade ingen ångest alls eller rädsla.

Allt fungerade otroligt bra!
Och nu är jag gravid igen och längtar tills förlossningen då jag får se min bebis
Förvärkarna ser jag dock inte emot, förutom att de är välkomna för då vet jag att det är på G iallafall hehe
Men hinner jag så kommer jag ta EDA igen

När jag födde dottern var jag lite rädd, mest för att jag inte visste hur det skulle kännas, hur ont det skulle göra och vad som komma skulle. Före innan förlossningen så var jag den modigaste kvinnan i världen men när dagen kom så fick jag lite panik. Förlossningspersonalen är så grymt proffsiga så dom leder en genom det hela. När allt är över så är allt som bortblåst!

Andra barnet så var man ju lite mer införstådd om hur det skulle kännas och vad som skulle ske (även om förlossninngarna kan vara helt olika) så då gick det som på räls

Så för mig har det inte vart direkt otäckt, då hade jag ju stannat vid ett barn. Tycker det är det häftigaste man kan göra!