Överaktiv? adhd? Sen med att prata!

Symtom
Om man har adhd har man svårt att

hålla kvar uppmärksamheten
kontrollera sina impulser
vara lagom aktiv.
Många har också andra symtom, som

problem med motoriken
sen tal- och språkutveckling
problem med att tolka sinnesintryck
hetsigt humör och trots
psykiska problem som ångest, stark oro eller depression.
För att få diagnosen adhd ska symtomen ha funnits under en lång tid. Varje symtom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån ett barns ålder, kön och utvecklingsnivå

Det är inte omöjligt att din son har ADHD men att han är för ung för en diagnos.

Har du varit i kontakt med BUP eller var kontaktade du psykologen? Gjordes någon som helst utredning eller tyckte psykologen att ni ska avvakta?

Om du går in på barn/funktionshinder kan du komma i kontakt med andra föräldrar i samma situation.

Såg nu att du skrev att han ansågs för liten för utredning. Det låter lite konstigt tycker jag - stå på dig och förklara att du är orolig. Om inte annat kan du kanske få stöd i hur du ska bemöta honom och orka med.

Varför anses han för liten för en utredning? På BVC gör psykologen en så kallad basutredning eller utvecklingsbedömning och det kan vara bra att ha som utgångspunkt när man sedan följer upp barnets utveckling.

Just adhd är svår att sätta diagnos på i tidig ålder eftersom de redan är klumpiga till naturen och impulsiva. Det är inte för en i skolåldern som man kan börja se om barnet avviker från det "normala" beteendet. Det vill säga i 6-8 års åldern.

tack för alla råd jag var lite dålig på att förklara vi var hos en psykolog som bvc skickade oss till o det var hon som tyckte att sonen var för liten för en riktig utredning det var bara en basutredning hon gjorde på honom o hon tyckte att han var lite vild o hade svårt för att koncentrera sig o sitta still, o hon sa att vi skulle skaffa ett familjehem till honom men det vill inte vi för vi vill bara få veta vad vi ska göra när hans utbrott kommer o vad man ska göra,säga till honom utan att det ska bli bråk men hennes komentar var "familjehem"!

Vilken trist kommentar! Det finns ju många andra varianter än familjehem.
Där jag bor finns en avdelning inom socialtjänsten som jobbar just mot barnfamiljer. De erbjuder en mängd olika typer av stöd, bl a samtal, hembesök, marte meo etc. Jag tror att du skulle kunna få det mycket lättare ihop med din son om någon gav dig rätt "verktyg" att hantera honom.

En diagnos är ju inte världsaviktigast. Om du upplever att sonen har vissa svårigheter så är det ju klart att ni behöver få in någon typ av stöd. Stå på dig! Ring socialtjänsten (anonymt om det känns jobbigt) och hör vad de har att erbjuda. Prata med BVC igen.

Skapa ett utrymme för er son där han kan slå, slänga seker och göra vad han i princip vill när han blir arg. Oftast kan inte de tygla sin egen styrka och sina känslor och behöver utrymmer för att få utlopp för sitt raseri. Vad du en gör så ska man undvika att hålla fast ett barn under ett raseri utbrott, detta förvärrar istället för att förebygga. Eftersom ma då känner sig låst och försvars mekanismen ökar.

För dagbok på han utbrott. När sker de? I vilka situationer? Hur länge varar de?
När du har gjort detta kan du lättare se ett mönster i vad som gör honom arg och utifrån det kan du hitta lösningar på att undvika utbrotten så gott det går. Ett vanligt exempel på att förhindra utbrott är att göra ett schema till pojken som han själv deltar i. Ex: alltid förbereda honom på vad som komma skall, efter att du har tittat på den här filmen så ska du borsta tänderna. När du har sakt detta får du inte avvika från den händelseförloppet med att ex sätta på pyjamasen innan han borstar tänderna.

Läs på om adhd och barn med raseri utbrott. Det fins massor av information på internet.

Det är svårt för mig att hjälpa dig via internet då varje barns utbrott och beteende är olika och kräver olika handtag. En del klarar av beröring under utbrott andra inte. Ee del kan man prata med och andra inte.Så det bästa rådet jag kan ge är att läsa på, gå på föreläsningar om bokstavs diagnoser och lär känna ditt barn vad han behöver för att utbrotten ska bli mildare och färre.

Försök framförallt att få stöd att orka. Det är jobbigt att ha "svåra" barn och det är skönt att ha någon som lyssnar och inte kommer med pekpinnar. Även om er son inte bedöms kunna utredas vidare förrän han blir lite äldre så har ni rätt till samtal som stöttar er som föräldrar och hjälper er att orka med.
Jag har själv en son med beteendeproblem och vet hur mycket det kan tära på föräldrar och familj.

En styrkekram!

eh alltså...det mamman måste göra här, i min mening, är ju först och främst att träffa en till psykolog?!

man kan väl inte bara typ av en slump hamna hos en psykolog som säger att hon inte vet för det är för tidigt att utreda men föreslår familjehem (fast jag undrar om det inte var en kontaktfamilj hon menade?) och så låter man allt vara så??

hur tänker ni som ger massa tips runt adhd? pojken är ju inte utredd ännu? och mamman verkar ju inte själv riktigt ha koll på vad adhd innebär? det är OCKSÅ normalt att en 4åring får utbrott, slåss och springer i väg - det behöver inte vara ett tecken på en diagnos...

TS: ta kontakt med bvc igen, be att få träffa en annan psykolog. fråga psykologen vad du bör göra som förälder. ge dig inte med detta!