Sökt nytt jobb men ej berättat att jag är gravid..

en graviditet är inte (borde inte vara) relevant när du söker jobb, har själv fått frågan om jag tänker skaffa barn när jag sökt jobb...de har de inte med att göra..och är du gravid så har de inte med det att göra heller...tills du behöver mammaledighet...det är väl ingen som frågar en kille om han tänker bli pappa eller om hans fru är gravid...det kan ju vara så att han tänker vara pappaledig

Nej exakt, de har inte med saken att göra. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag lurar dem på nåt vis.. Och som du säger, de frågar ju inte killarna om dom tänker vara pappaledig eller inte.

Jag tror att jag skulle vänta tills de erbjuder mig jobbet. DÅ skulle jag nog berätta. OM de nekar dig jobbet då så vet du vad det beror på, och då kan du dels anmäla dem om du har lust, men framför allt så är det kanske ingen arbetsgivare du skulle velat ha ändå? det är ju inte så troligt att de skulle reagerat så bra några veckor senare heller, i så fall...

Arbetsgivaren "får" inte ens ställa frågan om barn och graviditet när man är på arbetsinterjuv. Men väluppfostrad som man är så vispar man inte bara av dem med att säga, ursäkta men hur är det relevant?

Nej, blir de sura sen så får du väl ta det då och påpeka lagen för dem
Lycka till!

Det får de faktiskt, fast de får inte använda sig av det, dvs man får inte bli nekad jobbet pga graviditet. Lite svårt att bevisa var gränsen går...

Du har ingen skyldighet att berätta att du är gravid förens 2 månader innan BF så de kan hitta en ersättare.

Ja det kommer jag göra, vänta med att berätta tills de erbjudit mig jobbet. Blir svårt för dem då att backa ur.

Och ja de frågar ju ALLTID om barn när man är på intervju, egentligen ska man ju fråga om det är relevant men man vill ju inte verka svår på nåt vis utan svarar snällt att nej inga barn planerade..

Tack för alla tips som kommer in, känns skönt att veta att fler tycker som jag! :)

Jo, men det var därför jag skrev "får" inom citattecken
Lättast vore väl om de inte fick fråga om det eftersom de inte ska ha någon relevans, men det ska vara så krångligt som möjligt.

ÅÅÅÅ berätta INTE!!!!!
Jag gjorde det för jag ville inte "ljuga" eller undanhålla det....sen drog dom tillbaka jobbet o jag var tvungen att anmäla till Jämo!
Berätta INTE!!!!! Tro mig...blir bara jobbigt! vänta så länge du kan o känn ingen skuld! Jag önskar att jag gjorde så....pust

Ms Trooper skrev 2008-04-07 12:46:24 följande:

det enda man undrar är bara hur kul det kan vara att jobba på en arbetsplats där de blir sura för att man "undanhållit" sin graviditet för dem..?

men tänk så här....(jag tänkte som dig) att efter din mammaledighet då kan du söka annat jobb...men det viktigaste nu är att få en inkomst...om de blir sura o beteer sig som små groder så va stark o gör det du ska göra. Jag tänkte precis som dig men nu de här sista månaderna har det verkligen vart svårt att komma runt o det skulle jag gärna ha sluppit. Du kan juh alltid välja att sluta sen.
Och om dom blir sura....asså det e bara löjligt....men jag förstår hur du tänker, jag tänkte exakt lika dant o höll liknande disskutioner med andra när jag undrade om jag skulle säga eller ej...men efter allt hände så sa Jämo o alla andra till mig att jag inte skulle sagt. Nu fick jag smällen för jag ville göra det "rätta"....nu förtiden måste man vara hård!

Nä ett barn är ju den största gåvan man kan få, och de seriösa företagen håller nog god min och grattar istället för att bara se det negativa.

Kruxet är att en av tjänsterna är på ganska hög nivå och de har inte lyckats hitta någon som passar. Så de lär väl slita sig i håret när jag berättar det (om jag nu får jobbet). Men det är deras huvudbry och inte min.

Håller nog med de flesta. Du gjorde rätt som inte sa något!
Jag har praktikserat på ett poståkeri i 2 år nu, och här i veckan erbjöd dom mig ett sommarjobb i sommar..och jag tänker inte nämna min graviditet. (Är i vecka 14+1 )

Hej,

jag bytte jobb i oktober. Blev sen gravid i december. 2 veckor innan min provanställning gick ut blev jag av med jobbet. Garanterat för att jag är gravid, men det får de ju inte säga så klart. Så här i efterhand önskar jag att jag stannat kvar på mitt gamla jobb, dels för ekonomin och tryggheten att ha något att komma tillbaka till.

Men sen ska man inte glömma att alla arbetsgivare är inte som min.

Lycka till!

Jag ska på anställningsintervju på tisdag i nästa vecka, är då i v 17. Vet inte om jag ska berätta att jagh är gravid eller inte... Det ärligaste e ju att berätta... Men tänk om ja inte får jobbet för att ja e gravid.... Svår sits...

säger som jag sagt innan...berätta INTE! arbetsmarknaden e för hård idag för att man ska kunna vara helt ärlig....arbetsgivarna bryr sig bara om att spara pengar dessvärre.
jag har fått ångra att jag var så ärlig o berättade. Om jag inte gjort det hade jag åtminstonde jobbat ett tag o fått en inkomst....nu fick jag ingeting o bara massa tjaffs o en gjort en anmälan till Jämo.
För din egen skull...berätta inte.

Så vitt jag förstått är man mer eller mindre skyldig att berätta, men de får inte använda informationen mot en. Fast det förstår ju varje klok människa att de gör i alla fall. Om man inte får platsen men vet att man hade bättre papper än den som fick jobbet har man rätt att veta varför de valde den andra och sedan kan man välja att gå vidare med saken till instanser som kan ge dig rätt. Det är bara det att det är en utdragen process som inte många gravida orkar med ändå. Hur man än vänder sig har man rumpan bak!! Men jag känner att jag skulle vilja berätta åt en framtida arbetsgivare om min graviditet, för om du inte gör det kommer de antagligen inte behandla dig nådigt då de får reda på det. Och på sätt och vis vill man kanske inte ha en arbetsplats med sådana inställningar ändå, utan hellre en plats där man vet att de tar det med ro genast.

Och jag är ledsen att säga det här, men som företagare skulle jag inte heller anställa en gravid kvinna för en längre tid då det ju betyder att jag inom några månader kommer att tvingas gå igenom processen med att hitta en vikarie för henne och sedan betala för båda två. Så på sätt och vis förstår jag dem också. Det är en lång och tidskrävande process att söka bra arbetstagare.

Men jag är i ganska samma sits som ni andra med arbetsintervjuer; hade just börjat söka jobb då graviditeten kom som en blixt från klar himmel. Så nu har jag minimala chanser att få ett heltidsjobb (kärringarna på arbetskraftsbyrån stirrade föraktfullt då jag berättade om mitt dilemma). Så det får bli att slåss om sommarjobben med tonåringarna.. Till saken hör att eftersom jag har ett företag så får jag inte arbetslöshetsunderstöd, även om företaget för tillfället inte flyter så bra..

Men som tur har man en underbar sambo som stöder i alla fall, och jag har beslutat att låta bli att stressa, har kompisar som haft det sämre då de varit gravida och de har klarat sig. Huvudsaken är det lilla russinet som lyckligt ovetande om allt ligger och växer i magen. Och det får mig att bli starkare än alla problem.

Oj, blev visst lite långt. Sorry! Kram på er alla!

Nej, man ar inte skyldig att beratta under intervjuvn att man ar gravid. Det ar inte relevant eftersom det anda inte far avgora om du far jobbet eller inte.

Visst man är inte skyldig att berätta, men man vill ju att det ska bli så bra som möjligt.

Jag sökte nytt jobb och var på intervju i v.11. Jag kände att jag var intressant för jobbet och valde att inte berätta. Jag blev anställd och berättade veckan innan jag skulle börja då i v.14.

Var öppen och berättade att jag förstår om du (chefen) kommer bli förvånad och kanske besviken men vi har jobbat på detta ett bra tag och visste inte att det skulle ta sig just nu.
"Besviken, det är ju helt underbart. Det är vad jag önskar alla."
Det var hans kommentar. Jag hinner jobba ett drygt halvår och sedan har jag ju många år kvar i mitt yrkesliv.

Jag vet att jag har tur som har en chef med den inställningen, men jag tycker du ska vara så öppen som möjligt, om det känns okej. Agera så att du inte gör dig osams och se inte bara till din rätt. Kanske är det lättare på ett stort företag, som inte är riktigt lika sårbart.

Lycka till!