Katt+Barn??Vad tycker ni?

vi har katt och en tjej på ett år.. nu hade vi katten innan. den är 2 år till sommaren så...det har funkat jätte bra bara man tänker på att ge katten lika mycket uppmärksamhet som barnet så den inte blir avundsjuk..

ja alltså nu så har jag ju större barn.Dom är 6 o 4.
Men man märker hur en del uppfödare osv reagerar över att man har små barn.
Den kommer ju vara en innekatt.
Jag undrar bara mest hur man funderar då?
Utgår man från att folk låter sina barn göra vad som helst med katten el nåt?
Uppmärksamhet till kissen blir nog det absolut minsta problemet

vi har katt och skaffade den för 1,5 år sen. Min son är autistisk och har  ADHD. Trots det funkar det. Vi köpte katten på blocket när den var två år och i annonsen stod det att den var barnvänlig det går bra bra med sonen och katten även om han var på den i början. Men den låg å sov på dagen och då i vårt sovrum. Då stängde vi dörren så den fick va ifred och när den ville ut sa den till. Idag är han inte alls på katten så för nu är den en del av familjen och den kan till och med sova i sonens säng när sonen är hemma utan att han ska bli svartsjuk och köra bort den.

Jag har 2 katter och jobbar på att få en knodd också. Min personliga åsikt är att det inte är någon fara. Men man måste som du skrev lära barnen att visa respekt för djuren. Kanske kan det var bra att fundera på vilken typ av ras/katt som funkar bäst med barn nu när ni har chansen att välja katt efter barnen.

När jag växte upp hade jag pälsdjursastma men önskade inget hellre än att få en katt. Mina föräldrar löste det genom att jag inte fick ha katten i vårt boningshus (vi hade ett extrahus för vi bodde på landet) och så hänge vi tillsammans när vi var ute. Visst fick jag några astmanfall, men de var inget mot de tårar som kom när mina föräldrar pga. detta sa att vi kanske skulle omplacera min älskade katt. Jag fick behålla honom, fast med restriktioner om tiden vi fick umgås. Han var en ute katt och brydde sig nog inte så mycket... vare sig jag eller min 1 år äldre bror blev någonsin skadade av katten. Vid 11 års åldre växte min pälsastam bort och sen dessa har jag haft katt konstant.

Har en mycket yngre syster och hon har alltid vissat respekt för våra katter och endast tyckt det varit jätte mysigt (de har då bott i samma hus). Den enda gången någon i vår familj blev skadad var när pappa skaffa en hundvalp. Katten fick panik och bet pappa i handen, men numera sover både hunden och katten i hans säng så det var nog inte så farligt.

Lycka till

Mina katter är innekatter. 1 siames och en huskatt. Siamensen älskar barn, men huskatten är mer reserverad när barn kommer på besök.

Men samtidigt måste man lägga väldigt mycket tid på siamesen då den är en uppmärksahetskatt...

ja jag får hoppas allt går bra då...
Känner mig bara lite besviken när folk backar för man har barn.
Det kan också vara en tillgång i både kattens och barnens liv.
Jag älskar verkligen katter och är beredd att lägga mycket tid och energi på den.
Därför har jag också väntat tills barnen blivit lite mer självständiga och kan göra som man säger åt dom
Vi letar nu iaf..har ingen brådska utan letar runt

Jag ser inget som helst hinder när det gäller att ha både barn och husdjur... fattar inte varför folk gör det?

Det enda viktiga är att man verkligen tänker igenom sitt beslut, både för djurens, barnens och sin egen skull.
Har jag/vi råd? Kommer jag vilja ha ansvaret i 10-15 år med husdjur? Kan jag lära mina barn respektera husdjuren och ta väl hand om dem? Ska vi skaffa fler barn?
Ja... en massa frågor man får ta ställning till helt enkelt innan man skaffar husdjur.

Bara lär din barn respektera husdjuret, behandla djuret väl, säg ifrån på skarpen om de behandlar katten illa osv.
Att ha djur och mindre barn är annars bra då man lär barnen i tidig ålder att ta ansvar. Lycka till!

Tänk bara på att barn lätt utvecklar allergi främst då mot katt.
Jag fick nyss det dysta beskedet att vår yngsta dotter 8 mån har kattallergi.
Otroligt nog fick jag tag i ett underbart hem på landet till vår kisse, som tur var. Det var ju vårt lilla hjärta.
Nu väntar sanering och flytt. Det tar minst 7 år innan kattallergen går bort från ett hus/lägenhet.
Beroende på hur gammla dina barn är så kanske det inte är så lätt för barnen att veta hur hårt man ska klappa och så.
Märkte själv att ögonblicket kan gå riktigt snabbt ibland.
Vår kissa gillade att vara i garagen när lillorna blev för intensiva, det är nog viktigt att katten verkligen kan komma undan ordentligt.
Hur mycket jag än älskar katter så säger jag bara...
Tänk till innan.

Lycka till och ha det fint!

Älskar mina underbara döttrar:
Åh vad tråkigt för er, men skönt att de löst sig med ett bra hem till missen.

Visst är det en hel del som blir allergiska. Men eftersom det till stor del är ärftligt så kan ändå säga att chanserna är rätt små om man inte har någon i sin familj (mamma, pappa, syskon osv.) som har astma mot djur. Dock händer det. Jag är ett exempel på detta, men det är tydligen rätt ovanligt. Samtidigt kan man ju testa om ens barn (större barn) är allergiska innan man skaffar katt idag hos vårdcentralen. Sen kan man ju kolla in de olika raserna, för vissa är mer allergiframkallande än andra.

Jag har hört att det tar upp till 10 år att sannera ett hem helt från katt, men samtidigt är man olika mycket allergisk. Har en vänn som inte kan komma hem till mig alls, och sen har jag vänner som är här ofta (får städa och vädrar som en tok, och de tar tabletter innan) och sen har jag de som känner av men som inte behöver ta tabletter alls. Men visst får jag ett barn med allergi så måste jag ju se till att mina katter får ett nytt hem. Det lustiga är att ingen av mina vänner har astma, men typ 50% av sambons vänner. Men visst det är sånt som man får lägga till i beräkningen.

jag tycker det är världens bästa ide attha kattnär man har barn, de får lära sig mycekt om att ta hand om något. Vad käller att barnen kan skada katten så lär de sig. Katten säger ifrån om den har omt och det är bara det en tillräckligt tydlig signal för barnet om ni inte har hunnit rycka in tidigare... vad gäller att katten kan skada barnet så kanske man bara kan tänka en gång extra när man väljer katt och ser till att köpa en social katt... Både katten och barnen uppfostras ju till att det inte ska ske något.
Och enligt mig ska man inte vara så rädd. Man ska definitift inte vara taskig mot katten! men det behöver inte gå till överdrift... om ditt barn tex skulle lyfta katten i svansen, ok det är inte kul,men tänk dig att någon lyfter dej i benet, det gör inte ont men det är obehagligt....
Det sista upprör nog många men som sagt jag tycker INTE att man ska skada djur...

Menar du att det finns uppfödare som reagerar negativt för att du/ni har barn?? Jag har själv fött upp raskatter (Helig birma) sedan början på 90-talet och jag ser det bara som positivt om köparna till mina "bebisar" har barn och familj; då vet man ju att katten inte blir "bortglömd" iallafall Sen ser ju jag det som en självklarhet att föräldrar lär sina barn att visa respekt för djur, men det verkar ju du också tycka

Hej.Ja folk har reagerat negativt.Det känns ju sorgligt.
Mina barn är ju ändå 6 o 4 år nu.
Har ju medvetet väntat för att framförallt har ordentligt med tid osv.
Man känner sig nästan som en djurplågare för att man ska ha en katt bland barnen.
Jag själv har aldrig sett det så och blev mycket förvånad över reaktionerna.
Jag såg det som en tillgång båda för katten o barnen
Det är både från vanliga privata samt uppfödare.
Lite konstigt tycker jag.
Alla har inte reagerat så, men många.

Tragiskt måste jag ju säga... Hoppas att ni hittar eran drömkatt iallafall :) Har ni några funderingar på ras eller så?

Ja då..vi är ju väldigt intresserade av en maine coon,el helig birma eller ragdoll.
men har även kikat lite på orientalerna,siameser osv.
Tycker så mycket om katter,så det är svårt o bestämma sig:)
Men vi kan tänka oss en huskatt också.
Så det blir vad det blir.
Får se:)
Men vi ska ha två så småningom.
En renrasig katt kostar en del så det krävs mycket planering om vi ska kunna ordna det.
SÅ det vete sjutton just nu.
Men drömma kan man alltid