Så j-a arg vad f*n jag än gör så är inget bra snälla ge mig lite stöttning (långt)
Jag blir som sagt överkörd jag duger inte till något känns det som mer än att han är tacksam i allafall för något och det är att jag tar barnen på nätterna då menar jag alla nätter även om jag jobbar vilket jag har sagt att jag inte orkar, jag jobbar som imån 7-21 med 3 timmar rast som han dessutom vill att ja ska komma hem på för vi bor 10 min från mitt jobb. men vila då ?? nä så klart jag är ju en jävla supermamma som orkar allt verkar det som, ingen som frågar hur mår du nu eller vad bra och duktig du är. jag mår såååå dåligt över att inte ha pengar att köpa mig något för eller så. ska berätta här nedan hur det ligger till.
innan jag träffa min sambo så levde jag ensam med min son på 3år och hade innan lämnat min ex då pga misshandel och vi hade det bra ekonomiskt och han sket i mig och jag fick stå för allt sen hamnade hos fogden, men när vi träffades o ville köpa hus tillsammans och allt sånt så sålde jag av hela mitt hem för att bli skuldfri hos fogden och fick lånet på banken tillsammans med min sambo.
jag sedan då när jag var skuldfri och betalat allt dimper det ner inkasso som sen påpeka att dom sett att jag börjar betala av nu så då kom allt som jag låg efter med, nu är jag snart klar betalar inte så mycket nu. 600´+ 495kr imån.
jag hade 7 st avbetalningar innan och med jättehög ränta, fick ett lån på 15.,000kr och betala av 5st av dessa och har nu över 2000kr mer imån över när allt är betalt. är mamma ledig + jobbar 60% vår minsta son är 8 mån.
jag blir påhoppad idag nu när jag kom hem och han fråga hur min dag varit och jag berätta att det varit bra. och att jag och min kompis tänkte kanske börja träna ihop 1 gång iveckan och sola och lite så. han sa hur fan ska du kunna det jag då!! när ska jag få min lediga vilo tid typ, jag sa men gud vi får väll ha egentid här också eller, jag jobbar med hemmet, tar alla nätter, all tvätt, lagar all mat, ja som jag köper hem va han snabb att tillägga sen så sa jag jag lämnar på dagis och jag läser teori jag är mamma ledig och ska väll få njuta av attvara det, han säger när fan får jag njuta av en dricka eller så på cafe, jag sa jo det kan du om du är pappa ledig som du inte vill vara för du prioriterar ditt jobb istället, han blev rasande och sa att det var för våran skull och han sa jag har nu försörjt dig och din son i över 2.5 år och har blivit så fattig bla bla. han säger du bidrar ju fan inte med något alls, nähä sa jag jag får 14,000kr imån med lön underhåll barnbidrag föräldrapenning av dessa går 8000kr till huset min del sen får han 2500kr av mig till andra räknigar sen har jag mina vad blir kvar jo nada typ. sen blir han sne när jag frågar om jag kan få 100kr för att gå och fika med mina kompisar, jag skäms ibland får jag ljuga för dom och säga att jag måste hem osv för jag har inga pengar. vill inte behöva låna av dom när dom vet hur mycket han tjänar. han får ut 35,000kr imån minst.
jag blir knäckt och ledsen jag kämpar som fan för oss också köper mat hem och blöjor o välling men känns som om det är inte tillräckligt, jag kan ju inte ta av något som inte finns, jag har inget kvar till mig själv. och nu fick jag höra att jag var otacksam också och fattade ingenting och han har ej velat ha gemensam ekonomi heller vilket jag tycker vore det bästa då slipper man detta tjat då ser vi exakt vad vi har tillsammsn och drar av allt lika. men då tycker han inte att vi ska ha det så länge jag har min skuld men han har ju sina, han tänker så ditt o mitt. han sa att min stora sons underhåll ska gå till hans kläder men när situationen nu ser ut som den gör finns inget annat, jag var hos tandläkaren och det blev ett himla liv nu om det för det kosta 1500kr, jo men så sa jag idag att jag och min kompis då vill träna och det va så billigt 700kr för ett helt år. och det va step o core och massa annat.
sen att vi i maj slutet skulle träffas och äta lite och dricka lite vin och då sa han jaha se då till att jobba ihop det först för jag tänker inte ge dig några pengar till det,
jag blir så ledsen istället för att säga vad skoj, sa det till han, han svara ja men för pengar jag slitit så hårt för ska du ut och äta för då.
men ska säga en sak han klipper sig för 450kr var 5e vecka jag får gå 1 gång per halvår och det kostar 350kr men jag har inte råd. han säger att vi inte har pengar att göra något men ska ut nästa veccka och festa med jobbet + köpa nya kläder till dopet som blir i maj. själv ska ja åka på spa med jobbet en ons - tors ska bli så skönt och min mamma passar barnen ville då ta en behandling men nä det fanns det inga pengar till. men det finns tror jag men känns som om han inte kan vara glad för min skull. jag känner vad jag än säger så blir det fel och han skriker på mig och säger det är ingen ide för du fattar ju inte ändå, nu så har hela mitt jobb anpassat mitt schema för hur vår familje situation ser ut men nu är det inte bra helt plötsligt, jobbar 3 av 7 helger samt 2 korta kvällar om 5 tim var i veckan så det finns massa tid över till han, men jag då jagfår inte börja träna men han ska. jag sa det är viktigt för oss båda att göra det så man orkar göra allt vi gör jobba hårt och sen familj. oh ärligt jag är så trött på detta att inget positivt får höra. han sa jag kan säga grattis till din tjänst när jag ser pengarna. var bara tvungen att skriva av mig, tack om ni orkade läsa allt. kram