Vad tycker ni om boken "Att Växa och upptäcka världen"?

Jag har den och har läst lite i den när sonen var liten. Spelade ingen roll för mig egentligen blev tipsad av en i föräldragruppen som lusläste och älskade boken. Kommer säkerligen att titta i den när nästa barn föds också.

Jag gillar den inte...

Tycker det är jättekul att läsa innan om nästa period, och sen när man väl är inne i den, är det kul att läsa om kapitlet en gång till, för att se vad som stämmer och vad som väntar. Helt klart värd pengarna.

Mycket bra men jag tycker det är helt befängt att de hävdar att barn aldrig grater pa grund av tandsprickning.

Boken är lite "allt är svart eller vitt" - de tycker allt handlar om mental utveckling.

Min äldste son grät och skrek och var sömnlös i en vecka före varje tand sprack igenom. Det var sa tydligt att det handlade om det, speciellt eftersom han sov som en gris om man gav honom lite ipren................

Har aldrig läst den men hört talas om den väldigt mycket...

Jag tycker att boken är intressant,mycke har stämt med min dotter faktiskt. Men allt kan man ju inte gå efter naturligtvis,men var lite som en befrielse för mig att läsa om de när min dotter blir lite smått "galen" när hon kommer in i sina perioder.

Här finns ett bra referat av boken:
Kolla några artiklar ner: www.barnsidan.se/cldoc/8/
Finns en artikel för varje utvecklingssteg.

Jag tyckte boken var intressant, kul att kunna följa stegen och jämföra vad sonen kunde tidigare än boken resp senare.

Jag tyckte att det var jätteintressant att läsa om vad som (ev) skulle hända vid en viss ålder, eller vad det kunde bero på att tjejjen betedde sig på ett visst vis.

Länge sedan jag läste den, men jag tyckte den upprepade sig lite väl mycket - eftersom periodernas start kunde slå några veckor fram och tillbaka stämde det ju alltid att barnet är lite frustrerad just nu för att det håller på att lära sig XX.

Huvudbehållningen för min del var att se att barnets frustration ökar precis innan det lär sig något nytt ex vis krypa. Det tycker jag stämde, och det blev lättare att ta grinigheten.

Tycker det var intressant läsning, däremot ska man nog inte hänga upp sig på vad barnet har lärt sig efter varje fas, många av exempeln är jättetidigt att lära sig vid den åldern.

Jag tackar för alla svar!
Själv tyckte jag om den.
Jag gillade att det rekomenderades att bära barnen när de är klängiga och att det fanns lite lugnande ord som tröstade lite när dottern var kinkig...
Det jag inte riktigt gillade vara att det var mycket som upprepades, känns som om de kunnat korta ner den med typ 50 sidor.. och att det var lite väl mycket "föräldraberättelser".
Visst det kan vara intressant med andras synpunkter, men det känns som om man inte behöver ha riiiktigt så många sidor med sånt..

Jag tyckte att boken var bra, när jag hade läst den fick jag åsikten att "när barn är som värst har de det som jobbigast" den har hjälpt mig att anstränga mig extra mycket att försöka vara ett bra stöd i jobbiga perioder, istället för att bli irreterad på barnet eller orolig för barnet.

Jag har en son på 4,5 månader och ibland har det varit skönt att få "bekräftat" lite hur det kan vara när tillvaron känts lite väl upp och ner. Min man har läst högt ur den ibland och det har funkat ganka så lugnande för oss, även om att jag håller med om att man verkligen får ta all sån här slags information med en nypa salt :)

Intressant om den mentala utvecklingen, men lite konstig syn på barn, skulle jag säga, att barn bara är krävande och besvärliga så fort de gör något föräldern inte hade tänkt sig. Det är väldigt mycket "han är så jobbig nu", "hon är klängig utan anledning" och så vidare i samma stil (det är väl iofs mest föräldrarnas synpunkter, författarna är väl hyfsat neutrala).

Men jag tycker det stämmer bra när de där perioderna dyker upp, och det är rätt skönt att veta att okej, det är jobbigt nu, men det kan vara en utvecklingsfas och snart går det över.