Är min 2-åring stressad? Haft "tics" i 10 månader.
Förra sommaren började min 2-åring rycka på huvudet. Vi tänkte att det var något hon hade fått för sig. Men efter 3-4 veckor gick vi till läkaren. Läkaren misstänkte att dottern hade fått ryckningarna i samband med vattkoppar och vi blev skickat till Astrid Lindgrens sjukhus.
Sedan i höstas har hon geomgått många neurologiska undersökningar, men läkarna hittar inget. Vi har även gått till osteopat, men det har heller inte gett resultat. Neurologen säger att inget tyder på att det är något fel på henne. Mycket tyder på att det är "tics", men hon är egentligen för liten för att ha tics. Det brukar komma i 5-6-årsåldern säger han. Det är också lite ovanligt att tics varar så länge.
Det vi har märkt är att dottern rycker mer på huvudet när hon är trött, sjuk och obekväm i situationer. Hon rycker inget när hon sover eller tittar på film.
När hela familjen var i Norge (jag är norska) i julas och hadde ledigt i 2 veckor blev dotterns ryckningar mycket, mycket bättre. Men när vi kom tillbaka till vardagen och dagis kom ryckningarna tillbaka. Jag vet inte om det är tillfälligt att det blev bättre när hon fick vara med sin mamma och pappa hela dagarna. Nu har vi i alla fall beslutat att ta ledigt i 3-4 veckor i maj för att åka till Norge igen med henne. För på sista tiden har ticsen blivit jättejobbiga. Hon har strulat med sömnen och hela situationen känns ohållbar. Förra veckan stannade jag hemma från jobbet för att hon skulle få sova ut på morgonen. Det är så jobbigt att dra henne upp ur sängen när hon är jättetrött och bara rycker på huvudet. Märker att hon mår dåligt av det.
Förövrigt är hon en glad och god tjej! Hon har alltid varit känslig, men annars är hon "normal" på alla områden.
Hon verkar trivas på dagis också.....
Utredningen på sjukhuset fortsätter. Dottern skall göra en ny magnetröntgen i maj.
Jag undrar om någon har tips, råd eller funderingar kring detta? Kanske någon har erfarenhet från liknande situationer?