• Anonym (Orkar inte)

    Panik ångest= panik kissnödig

    Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt problem, men jag ska försöka.
    För ca 5 år sen så blev jag akutkissnödig i en situation då jag INTE kunde gå på toa. Jag satt i en båt tillsamman med några vänner och vi var långt i från land. Min blåsa började krampa och jag höll verkligen på att kissa på mig. Slutade med att jag hoppade i vattnet. Efter det så får jag panik så fort jag inte är i närheten av en toalett eller inte har möjlighet att komma in. Om den t.ex är upp tagen.
    Hela det här problemet har gjort att jag lever så j*vla begränsat.
    Jag är 21 år och har 2 barn. Kan inte bara ge mig ut helt spontant utan måste hela tiden planera. Måste veta vart toalett finns, mm. Så fort jag ska gå någon stans så måste jag vara helt säker på att min blåsa är tömd och att jag har möjlighet att gå på toa så fort jag kommer fram dit jag ska. Jag har pratat med en kurator och jag har gått hos en urolog. Har gjort ultraljud på min blåsa och inget är fel. Den kanske inte är jätte stor men inte minimalt liten heller. Inget hjälper. Känner mig helt ensam i världen och vågar inte prata med någon om detta. Mina föräldrar vet om mitt problem och min sambo vet lite halvt. Till honom har jag sagt att jag är rädd att mina muskler inte ska fungera ordentligt. Men jag har ju aldrig sagt till honom när jag fått panik utan bara bitit ihop. När paniken kommer känns det som om min blåsa är helt överfylld och håller på att sprängas. Den börjar krampa. Trots att den kanske är helt tom.

    Är det någon med samma problem, eller är det som jag tror. Att jag är helt ensam om detta problem.

    Snälla kom inte med några dumma kommentarer utan jag behöver hjälp.
    Jag vill kunna börja leva igen! Vågar inte göra någonting längre.
    Kan inte bara gå ut och gå med mina vänner, åka på bio eller ens ta körkort.

    Tack för att du orkade läsa!

  • Svar på tråden Panik ångest= panik kissnödig
  • LIEK08

    hmmm...har dock inte samma problem själv men panik ångest har jag...har du provat med att gå hemma och vara lite nödig o tänkt att nej här finns deet ingen toa den närmaste kvarten..alltså..träna det lite hemma, att inte dirket kunna gå på toaletten.

  • Anonym (Orkar inte)
    LIEK08 skrev 2008-04-14 10:27:43 följande:
    hmmm...har dock inte samma problem själv men panik ångest har jag...har du provat med att gå hemma och vara lite nödig o tänkt att nej här finns deet ingen toa den närmaste kvarten..alltså..träna det lite hemma, att inte dirket kunna gå på toaletten.

    Absolut!


    jag har gjort allt under som här 5 åren för att försöka få problemen att försvinna.


    Självklart har jag åkt bil längre sträckor och det har ju gått bra. Iblan dhar jag fått panik, ibland inte. Vet jag bara att den jag åker men stannar om jag ber om det så är det lugnt.


    Men innan jag ens kommit i väg så kan jag har gått på toa 5-10 ggr och verkligen försökt att pressa ut några ynka kissdroppar för att jags ka kunna känna mig lugn.


    Är jag hemma och vet att jag har en toalett i närheten så kan jag låta bli att gå på toa på 2-3 timmar. Men om någon är här så är jag skit nojjig att han/hon ska gå in på toa och just då så ska jag vara jätte kissnödig och inte kunna hålla mig. Har ifs aldrig hänt men min hjärna spöka med min kropp och det är inget jag kan kontrollera!

  • Anonym (Orkar inte)

    Puff, ingen som känner igen sig eller vet hur jag ska bli av med besvären?

  • Anonym (en till)

    Jag känner igen det du går igenom. Min lilla syster har samma problem, att hon blir kissnödig fast hon nyss har varit på toa. Vet inte riktigt vad hon har gjort men det har blivit bättre.

    Jag har samma problem men jag måste dynga istället. Känner som du att jag hellst inte vill gå någonstans om jag inte vet var det finns toa. Väldigt jobbigt när man ska åka en längre sträcka.

    Jag tror att det vi lider av när något som har satt sig i tankarna. Eftersom vi egentligen inte behöver på toa, så är vi nog mest rädda för att det skulle behövas när det inte finns någon toa inärheten.

  • Anonym (Orkar inte)
    Anonym (en till) skrev 2008-04-15 09:45:48 följande:
    Jag känner igen det du går igenom. Min lilla syster har samma problem, att hon blir kissnödig fast hon nyss har varit på toa. Vet inte riktigt vad hon har gjort men det har blivit bättre.Jag har samma problem men jag måste dynga istället. Känner som du att jag hellst inte vill gå någonstans om jag inte vet var det finns toa. Väldigt jobbigt när man ska åka en längre sträcka. Jag tror att det vi lider av när något som har satt sig i tankarna. Eftersom vi egentligen inte behöver på toa, så är vi nog mest rädda för att det skulle behövas när det inte finns någon toa inärheten.
    Jo precis.
    För mig sitter allt i huvudet.
    Jag är så äckligt medveten o min aproblem att jag inte behöver någon läkare som talar om hur allt ligger till.

    Är så trött på detta och vill bara få leva som vanligt igen.
    5 år av sånna här problem är ganska lång tid
  • Anonym

    Har känt liknande fast för att svimma ist. Rätt märkligt vad kroppen kan göra med en. Mitt förslag är att du kontaktar vc och får en tid till en kurator. Jag gjorde det och en hel del klarades upp.

  • Anonym (Orkar inte)
    Anonym skrev 2008-04-15 11:31:45 följande:
    Har känt liknande fast för att svimma ist. Rätt märkligt vad kroppen kan göra med en. Mitt förslag är att du kontaktar vc och får en tid till en kurator. Jag gjorde det och en hel del klarades upp.
    Okej, vad skönt!
    Men jag har redan pratat med kurator och det hjälpte inte ett skit, tyvärr
  • nagonsomharjobbigtmedangest

    Hej! jag har exakt samma problem! Förutom att jag behöver göra nr 2..så fort jag är någonstans eller får ångest, sätter magen igång och jag MÅSTE springa till närmsta toalett, en gång var det så hemskt att jag bajsade på mig lite, på ett köpcentrum! Detta påverkar mitt liv så fruktansvärt mycket...

  • Anonym (Blöja?)

    Du har inte funderat på att ha blöja? Bara för att slippa vara rädd för att kissa i byxan? Kan ju vara till psykiskt hjälp.

  • Anonym (BrakSkiten)

    Jag blev akut skitnödig på min morgonpromenad! Alltså jag vågade inte ens släppa en brakskit för jag kände att då var det kört. Knep ihop så gott det gick de resterade 4 kilometrarna och blev näst intill kallsvettig!! Finns inte en chans att jag skulle sätta mig i en buske då det är ett populärt promenadstråk.. Skyndade så gott jag kunde och började närma mig hemmet. "Bara jag inte träffar på grannkärringen som ska babbla så förbannat" Tänkte jag för mig själv.. Planerade min flyktväg in snabbast möjliga! Kom upp för alla 7 trappor och damma in på dass där världens minsta fis ekade i skålen... Alltså!??

    Sjukt jobbigt är det när det blir såhär.. Har också lite smått ångest över att inte komma in på toa i tid..

Svar på tråden Panik ångest= panik kissnödig