Tvångsbeteende under "trotsåldern" (2 -3 år)

Jodå så har vi oxå...

Småsaker bryter jag inte, som att han inte går upp för trappan till ytterdörren utan måste gå på en kruka först, måste sitta på en speciell plats när han borstar tänderna och sånt som inte är jobbigt.

Men för ett tag sen hade han långa ritualer som tog lång tid och blev det minsta fel va han tvungen att göra om från början. Då bröt jag genom att inte låta honom göra något av det. Han blev ju ledsen men inte lika ledsen som när något i "ritualen" gick fel! Efter några dagar hade han glömt bort hur han brukade göra, men ibland återkommer samma beteende och då bryter jag direkt.

cicci85: När jag har försökt bryta, tex bara lyft in honom genom dörren när vi hade smältande glass i kassen som skulle in i frysen, ja då har han fått ett raseriutbrott som varar väldigt länge, och sedan återkommer ilskan senare på dagen också, och så vaknar han upp arg på natten och ville ta på sig skorna och gå ut, allt för att få det rätt.
Han är extremt envis, blir osannolikt arg och har ett otroligt minne. Det var lättare för några veckor sedan (han kom in i den här fasen för två månader sedan), men senaste veckan har dte eskalerat och jag undrar vart det ska sluta. Hu.
Hur gammal är din son?
Min son blir 2,5 år den 31 april.

Nu är Emilia iof lite äldre, hon fyller 4 i sommar men jag känner igen att allt ska göras på ett speciellt sätt. Så har hon alltid varit
Skorna måste av på ett speciellt ställe i hallen, det går _inte_ att ta på sig jackan iväntan på att jag ska hjälpa henne med knapparna i byxan - allting måste göras i rätt ordning för annars blir hon skitarg *s*. Vi brukar kalla henne för lilla minipolisen för allting ska vara rätt o hon berättar gärna för andra vad man får och inte får göra
Hon har som sagt alltid varit så här men nu är det ju mycket lugnare då hon både pratar ordentligt o förstår (läs: lyssnar) på vad man säger. Det går liksom att kompromissa lite mer utan att det blir några slänmga-sig-på-golvet-o-vråla-utbrott.
Men hon kan fortfarande bli gaaaalen om hon har bestämt sig för att hon vill ha en speciell tröja o jag säger nej (eller dagispersonalen säger nej).. en envis o viljestark liten tjej med andra ord

Min son är 2 år och 9 månader. Men det strax innan 2,5 år som han hade jobbigast med sina ritualer.
Det låter väldigt jobbigt att han är arg så länge! Min son va arg och ledsen i 10-15 minuter sen va det bra igen.

Ett tag så gjorde vi som han ville. När pappa glömde att A ville springa till bilen och möta honom när han kom hem, han gick in direkt istället och A fick ett jobbigt utbrott. Då fick pappa gå ut igen och så fick A springa och möta honom som han ahde tänkt...
Men då blev det 10 gånger värre så det gör vi inte igen!

Eller om jag stängde dörren istället för honom så öppnade jag igen så han kunde stänga. Men det blev ohållbart till slut så då fick han inte stänga dörren alls på ett långt tag...

annipanni: Ja det är ju väldigt bra egenskaper med envishet och viljestyrka, men lite jobbigt för förälderns ibland Och för barnet också förstås.

Jag vet inte hur jag ska göra nu när dte blir varmare. Vi har köpt vårskor och han kan snart inte ha sin jacka längre, men det där är också sådant som ingår i hans rutiner. Han vill ha sina vanliga kläder! Och det går inte att tvinga honom, han är för stor, stark och alltför viljestark, så jag måste komma på något sätt så att han accepterar förändrigar som är nödvändiga.
Tips?

cicci85: Jag tar det du skriver till mig och ska försöka bryta vissa grejer. Har ju redan börjat och ibland går det. Och kan man bara undvika en del konflikter så är det ju en lindring.

Har skrivit ett tillägg däruppe, läs det gärna och hjälp och tips uppskattas varmt!

puff

puff puff

Senaste konflikten. Nu vägrar han klippa tånaglarna.

Hej!

Vet inte riktigt om jag har några nya revolutionerande tips att komma med, men jag kan berätta hur vi har det.

N har inte lika många saker han vill göra i en viss ordning, men han tycker också att det är livsviktigt att göra de saker vi brukar göra. Öppna dörren när vi går ut, starta diskmaskinen, osv. "Jaska" (=jag ska) har flyttat in hemma hos oss

Ilskna utbrott får han ibland och är han tvär och arg, så är han oftast så hela dagen. (får skämmas ibland när vi är i butiken och han gastar "jag skulle ju" så det hörs ända ut)

Nya kläder är roliga bara ibland, men han tycker om kläder så för det mesta går det bra.

Oliver verkar vara envisare (om han kommer ihåg det ännu på natten), men jag berättar i alla fall hur vi gör.

Jag har börjat säga "nu gick det inte/hann vi inte den här ggn, du får göra nästa gång" Han blir arg ändå, men sen försöker jag snabbt hitta något mamma/pappa behöver "hjälp" med, så blir han genast mer samarbetsvillig. (det är den stora grejen hos oss "hjälpa till")

"Lösa problem" fungerar också ibland. "Hur ska vi göra nu för att fort fort hinna till x?"

om han vägrar att göra ngt ger jag honom två alternativ att välja mellan. På vilket sätt vill du göra det här? Ta fotbad med mamma och klippa naglarna, eller mamma läser saga medan pappa klipper. Kanske dockans naglar också behöver klippas? Då kommer det oftast "NEJ; VILL INTE", men jag brukar envisas och t.ex visa vad jag menar med ett fotbad, säga att man måste välja ett alternativ.
(ibland är hans svar bara för roliga, fast man är småstressad )

Sedan kör vi stenhårt med varannan gången damernas (dvs, pappa häller i mjölk, nattar, klär på) varannan gång. Det är tufft vissa dagar, men det går. Jag försöker gå bort eller bara säga att det är pappas tur. Ju mer de får vara på tu man hand, ju bättre fungerar det.

vissa saker väljer jag också att strunta i en tid.

Det finns ju faktiskt sådana här beteenden som kan vara tecken på att ett barn kanske har t. ex OCD. Om man har långa ritualer redan som litet barn och man som förälder upplever att det blir värre och inte bättre föreslår jag at tman kontaktar sin vårdcentral eller annan barnläkare. För att få en bedömning och råd om vad man kan göra.

isviol: Här ska badas fötter med sonen!

joonas: Som jag förstått det så är tvångssyndrom under tvåårsåldern i högsta grad normalt. Kanhända är det fel att använda uttrycket tvångssyndrom. För här är det ju inte någon fråga om ett repetetivt beteende, utan om ett barn som tror sig veta hur allt ska vara (försöker lära sig hur världen fungerar) och som därför måste ha det på det viset. Och som ännu inte lärt sig det här med flexibilitet som ett sådant här litet barn inte behärskar.
Kanske min son är ännu mindre flexibel eftersom han inte har gått på föskola och inte har syskon, och då har han inte behövt lära sig flexibilitet alls. Men i sådana fall blir det nog bättre när han börjar hos dagmamma.

De flesta av oss har ju denna typen av beteenden i barndomen. Som du själv säger är det ju en del av utvecklingen, att försöka skapa mönster och förstå omvärlden. Jag menade inte att din gosse på något sätt var onormal i det fallet. Det enda jag menade var att man kan vara uppmärksam på hur beteendet uvecklar sig. Och om man är minsta orolig ska man såklart söka råd hos professionella. Du har säkert också poäng i det du skriver om avsaknaden av jämnåriga förebilder. Det är lättare för ett barn som ser andra barn i sin vardag att utveckla beteenden som är mer normlika. Det säger ju sig själv egentligen.
Jag är själv lärare och utbildar mig till specialpedagog. Min dotter har börjat hos dagmamma, ej dagis. Jag tycker det är ett utmärkt alternativ de första åren. Sedan kan det kännas tryggare med en omsorgsgivare som är pedagogiskt utbildad och som är införstådd med barnens utveckling...

joonas: Tack för klockt och lugnande inlägg. Vart lite nervös faktiskt, går lite på tå här för just nu är det många konflikter varje dag med sonen och det sliter på nerverna.

har oxå läst att rutiner är viktigt i denna ålder. min flicka på 2 år ohc 3 månader har inte kommit in i det än men de lär väl komma snart men de passar inte så bra just nu att de ska vara en känslig ålder då jag stuckit från min man och flyttat till föräldrarna för att sedan flytta igen om några veckor och då ha ett barn som är i behov av rutiner är inte så lätt.