Ni som fått barn genom äggdonation

Har inte sett någon här inne som stannat kvar efter de har fått sitt ÄD barn. De flesta försvinner efter att de fått sitt plus.

Men hoppas det finns någon kanske

fråga i gravidtrådarna, men det kan vara svårt då man ofta inte vill gå ut med det med hänsyn till barnet.
lite synd tycker jag då man kan stötta varandra bra då.Men fortfarande är det så mkt hysch kring detta då väl barnet föds.Tyvärr.....
men kan förstå om man vill ligga lågt tills barnet själv får veta.
Har du själv fått barn genom ÄD?

Nej, jag har inte fått barn genom äggdonation (ännu) utan står i startgroparna för att genomgå en behandling. Tycker dock det känns ganska läskigt att inte föda mitt genetiska barn och att någon annan kvinna dessutom kan komma att dyka upp i våra liv om 18 år.

Jag kan hålla med dig om de funderingarna du har...Men det beror ju på vart någonstans ÄD görs. I Ryssland tex är donatorn anonym. Personligen tycker jag att det är ok. Men dilemmat är ju huruvida barnet har rätt att få reda på sitt genetiska arv.... Jag är själv på väg till St.Petersburg snart för mitt första samtal inför ÄD.

Har du inte anonym donation då?

Är det anonym donation får ej heller donatorn veta vem som fått äggen/ägget.
Är du säker på att ÄD är rätt för dig när du tycker det känns läskigt att föda ett barn som inte är genetiskt ditt?

Varför tycker du att det är läskigt Okara?
Jag kan ju iof tycka att bara det här med att skaffa barn i sig är läskigt - livet blir ju aldrig mer detsamma.
Dessutom vet man ju aldrig hur barnet kommer att vara. Kanske det blir min själsfrände, kanske kommer vi att vara så olika att vi som vuxna nästan inte har någon kontakt (för att vi är så olika personligheter), eller så blir det (oftast) ett mellanting.

Sen så vet man ju inte heller vad som kommer att hända i livet i övrigt. Barnets genetiska ursprung kanske aldrig kommer att vara en "stor grej" för någon av oss. Det vi vet är ju att detta barn, till skillnad från ett adoptivbarn, inte skulle ha blivit till om det inte fått växa i oss och födas av oss.
Vad jag har förstått när det gäller "öppna" ägg- eller spermadonatorer så är det enbart barnet som har rätt att ta kontakt, alltså kan inte en genetisk "mamma" eller "pappa" komma och knacka på dörren på barnets 18-årsdag.

Mitt råd till dig, Okara, är att inte grubbla för mycket på eventuella framtida scenarion. Däremot bör du fråga dig själv om du är redo för ett ÄD-barn.
Känner du att du är det så önskar jag dig all lycka till och hoppas verkligen att du lyckas.

Funderar bara på hur man ska berätta för dottern annars känns det inte så konstigt. och ni en annan kvinna kan inte komma att dyka upp utan det är upp till barnet att ta kontakt och då inte att kvinnan har nån slags skyldighet att ta emot kontakten .

Kan bara skriva som "kexan", funderar bara på hur vi ska berätta för dottern, och när vi ska göra det.
Funderar inte så mkt på att jag inte är genetisk mamma, dottern har ju ingen annan mamma, det finns bara en kvinna som donerat en äggcell, utan min mans spermier och min livmoder hade inte dottern funnits.

Hej Okara,

Har tänkt precis som du. Jag var rädd för äggdonation i början, just av de anledningarna du skrev. Jag tänkte liksom att det inte skulle bli mitt barn, att jag skulle känna mig utanför i familjen. Nu är jag gravid i 11e veckan och jag måste säga att de där tankarna har förändrats rejält, särskilt efter ultraljudet för ett par veckor sedan. Det är ju min unge nu (nåja, varelse än så länge..) tycker jag. Vi hänger ihop. Det är jag som mår illa, är dödstrött och äter som en häst och det är lilla skrutten som tar all energi. Skrutten och jag, liksom. Det är jättehäftigt. Det känns mest som att jag fått en jäkligt fin present när jag fick mitt lilla ägg. Men det är ju mitt ägg nu, jag har fått det. Så känns det nu, sedan får vi se vad som händer.

Jag tror som hymafr (som skriver många kloka ord) att man får ta det lite i taget. Inte grubbla över alla framtidsscenarier på en gång. Man vet ju aldrig hur det blir, det vet man ju inte om man blir gravid på naturligt sätt heller.

Kram TraycC

Hej,
Tack för alla kloka ord.

Jag har fått remiss till äggdonation i Uppsala och i Sverige har barnen rätt att få reda på att de tillkommit genom äggdonation och de har dessutom rätt att få reda på vem som är donatorn då de fyller 18 år. Så även om ingen okänd kvinna kan komma och knacka på dörren har barnet rätt att bjuda in henne.

Jag kommer självklart vara oerhört tacksam över den gåva kvinnan ger mig - men vet inte hur det kommer kännas om de väljer att utveckla en nära relation.

Vad gäller barnets personlighet och så vidare finns det naturlitvis aldrig några garantier för att man ska trivas ihop även om man har genetiska barn. Vissa föräldrar har god kontakt med sina barn - vissa inte. Å andra sidan ärver ju barnet inte bara sitt utseende från sina föräldrar utan även 50-60% av personligheten, intelligensen etc är ärftlig. Så sannolikheten att man ska förså sig på sitt barn ökar ju om det är ens genetiska barn.