Ledsen och orolig över att min 7 åriga son säger hemska saker

tankar kring detta problem???

jag skulle kontackta bup om det avr något som återkom helatiden och inte verkar vara något han bara testar er med (kan ju vara så att han bara vill se vars han har er och få en reaktion) men verkar han verkligen nedstämde osv så skule jag ringa bup.

Min son började oxå med sånt beteende i den åldern, klart du ska ta det han säger på allvar även om du inte tror att han skulle skada sig själv så måste man alltid vara lyhörd för sånt.
Min son höllt på med detta beteendet ett tag och kan fortfarande göra ibland trots att han nu är 10år.
Lyssna på honom, prata med honom och tro på honom,. Är du orolig kan du prata med skolläkaren eller någon annan du känner du kan lita på.

Detta är svårt men ha tålamod och be om hjälp om det blir för mycket för dig. Lycka till iaf.

Min son som snart är 9 har sagt att han inte vill leva längre vid några tillfällen, precis som din son så säger han att han inte menar det och att han vet inte varför han känner så ibland när vi pratar om det.
Nu tror jag inte han sitter och tänker på hur han ska ta livet av sig, men det han försöker säga är att han inte är nöjd med sitt liv. Han blir lätt ledsen och allmänt deppig.
Han har kompisar, spelar både hockey och fotboll.
Men även om jag vet att han har det bra så är det något som fattas, något som är "fel".
Jag tror inte att han vill ta livet av sig, men vågar man chansa??
NEJ. Jag har kontaktat hans lärare så hon vet hur det ligger till, jag har även pratat med skolsystern som har skickat vidare mig till en barn psykolog. Jag skall träffa psykologen själv nu på måndag. Jag vågar inte chansa!

Min son fyller 8 i juni och han va så förra året och kan ibland fortfarande säga sånna saker.

Jag sätter mig oftast ner med honom och låter honom prata om hur han mår och då blir det mycket bättre.

Min son var sådan ett tag efter att vi förlorat hans lillebror, det var mycket sorg och död. Vi pratade om att kontakta kuratorn på skolan, särskilt eftersom det var en sdåan förändring mot tidigare.
Efter ett tag gick det över, men om det fortsatt skulle vi tagit hjälp av någon professionell person för att kunna stödja honom.
Och som tidigare personer skrivit, det är dumt att chansa och inte göra något.

Min son är sju år och oxå precis som era söner sagt, så säger han med. Han frågade mig här om veckan hur gammal jag va när han va 40, 50 , 60 o.s.v. När han kom till 80 och insåg då att jag skulle vara 100 år då och förmodligen vara död bröt han ihop. Det är mkt funderingar i den här åldern...dom börjar förstå lite av det som hörs på nyheterna och det vuxna sitter och pratar om osv.

Ett tag va det så jobbigt med hans "rädslor" och just att han ville dö, så jag ringde till bup för att rådfråga. Och dom mena på att det är helt normalt..så länge dom inte fastnar i det, just nu har det lugnat sig en aning och hoppas att det är påväg åt rätt håll.