Fjällvandring och graviditet

Det är trist att ingen har svarat på detta men jag lovar att återkomma då jag ska ge mig iväg på vandring om några dagar. Kanske är det någon som får nytta av mitt svar sen :)

Jag kommer att vara gravid i v.15 under vandringen. Jag och min sambo ska göra Jämtlandstriangeln, dvs 47km (plus lite extra vid Sylarna). Vi ska bo i tält och laga egen mat. Eftersom vandringen är relativt kort så kommer vi inte ha så tung packning. Min ryggsäck på 60 liter väger drygt 10kg, min sambos ca 15kg på 70 liter.

Fysiskt har vi förberett oss med styrketräning och motionssträning på gym 1-3 ggr i veckan sedan januari. Innan dess tränade vi väldigt sällan. Men det känns som att vi har styrkan nu då det har gått bra på våra testvandringar i skogar där vi bor.

Vi hoppas på bra väder men prognoserna ser inte så ljusa ut. :)

Om trådskaparen har erfarenhet och fortfarande läser familjeliv så dela gärna med dig.

Hej!
Kul med ett svar till sist :) Det är jag som skrev frågan, även om jag har nytt alias nu. Vi stack ju iväg på två veckor i Sarek (gifte oss på fjällstationen i Saltoloukta med våra två kompisar som vittnen och stack sen iväg ut - perfekt bröllopsresa!).

Sammantaget kan jag säga att det gick mycket bra, det blev en fantastisk vandring. Hade en hel del erfarenhet med mig i bagaget från fjällvandringar tidigare, dock ingen längre än en vecka. Min ryggsäck vägde 26 kg när vi gick ut, min man fick bära det tyngre lasset med uppemot 35 kg från start. Att väskorna blev så tunga berodde dels på att vi skulle vara ute i två veckor ( i Sarek finns varken stugor eller proviant, och bara få markerade färdvägar).      Dels berodde det även på att vi valt att prioritera god och mycket mat = tungt Vi hade riktig lagad mat varje dag, ofta två gånger, och efterrätt minst en gång om dagen. Frystorkat bara en gång som snabblösning när vädret var för jävligt. Annars njöt vi av både taco-buffé och lövbiffgryta med ris, pannkakstårta och chokladpudding.
Mycket mat visade sig vara ett bra drag. Jag mådde väldigt illa under min graviditet och kräktes mycket. Vissa dagar på vandringen kräktes jag upp precis allt jag fick i mig, och det i kombination med att man dels bär en del på ryggen och dels vandrar och förbrukar energi, gjorde att det kändes riktigt bra att alltid få i sig riktig mat vid flera tillfällen varje dag.
Och visst är det tufft att vandra på tom mage när man kräks och är eländig - men jag måste ändå säga att jag hellre kräks med storslagen utsikt över Rapadalen i soluppgången, än hemma på min egen toalett    
Det var inga problem med magen och avbärarbältet, hade knappen i byxorna uppknäppt med ett hårband som höll ihop, och sen avbärarbältet långt ner på höfterna. Fysiskt sett var jag i bra form redan innan, då jag löptränade och även var rätt van vid vandring. Dvs jag vet hur kroppen mår, när det är dags att vila, hur det känns att gå en hel dag osv. Sen hade vi medvetet planerat in ganska många lugna dagar, vi hade gott om tid, och kunde därför gå långa sträckor varannan dag, och sen ha ungefär varannan dag då vi låg kvar på samma ställe och gjorde dagsturer med bara en liten dagspackning.
Ida föddes i mars året därpå, frisk och sund och fyllde tre år nu i mars. Första dagsvandringen med henne gjorde jag då hon var sex veckor, på en fin liten led här i närheten, med henne i BabyBjörn på magen, och en liten ryggsäck på ryggen med blöjor, kaffetermos och mackor. Sen har det rullat på med diverse uteaktiviteter. Man behöver inte sluta med det man tycker om bara för att man blir mamma (och pappa). Man får bara planera lite annorlunda!   
Återkom gärna om du vill ha mer info, skickar dig gärna min mailadress om du vill då jag inte är aktiv här på forumet längre. Ha det så himla härligt i fjällen och lycka till med graviditeten och allt det där!
/Maria. 

Kul att höra att det gick så bra trots den långa och tunga turen! :)

Själv så hade jag som sagt bara 10kg på ryggen och vandringen var bara Jämtlandstriangeln på 47km men det var ganska kämpigt ändå :) Det var tufft men jättekul. Varken jag eller min sambo hade vandrat tidigare.
Visst kände jag av det ökade flåset under graviditeten i uppförsterrängen men det värsta var benen. Det blev ordentlig träningsverk redan efter första vandringsdagen :) Jag har mått illa tidigare under graviditeten men i v15 så kände jag knappt några symptom alls så det var inget som störde min vandring på så sätt.

Jag hade som sagt bara tränat ordenligt sedan årsskiftet och väldigt lite före dess. Jag tror att jag hade upplevt att det var kämpigt på samma sätt även om jag inte var gravid. Men det var aldrig i närheten av så tufft att vi kände att vi ville ge upp. Det var en fantastisk upplevelse med underbar natur och det blir absolut fjällvandring igen framöver.

Jag tror generellt att om man känner sig frisk under graviditeten så går fjällvandring jättebra. Om man orkar eller inte handlar då bara om hur mycket man tränat innan helt enkelt. Är man som jag en näst intill tidigare soffpotatis så kanske man ska nöja sig med 10kg packning och en kortare tur :) Kör man på Jämtlandstriangeln kan man ju dessutom lyxvandra och bo på fjällstationer i klass med hotell och därmed slippa tält om man vill.

Vad kul att läsa om dina erfarenheter! Förstår att du blir biten och får mersmak av fjällvandring, det är en helt otrolig känsla att uppleva, går inte att beskriva! Min första fjällvandring var längs Kungsleden, mellan Abisko och Kebnekaise (och ut till Nikkaluokta), en tur på ungefär en vecka - tio km. Vi hade med oss tält, men hade hela tiden tryggheten att kunna sova i stuga om vi kände att det blev övermäktigt. Vi hade dessutom någon extra dag så vi kunde unna oss en vilodag om det blev för tufft. Finns hur mycket fina leder som helst att välja på för den som vill prova på.