Efter anafylaktisk chock

Finns det nån som har haft det så?
Vi skall träffa läkaren imorgon, han ringde redan idag och sa att min tjej kommer antagligen behöva ha personlig assistent på dagis som vaktar att hon inte får i sig mjölkprotein eller ägg. Finns nån annan med samma erfarenhet? Hur har det gått på dagis sedan, jag känner att jag vågar inte lämna henne.... Hjälp!

Usch vad hemskt! Tillkallade de läkare när hon blev sjuk? Ett litet blodtrycksfall behöver inte vara livshotande (jag får det ofta när jag blir allergisk men det har aldrig blivit farligt hittills) men det kan ju vara väldigt farligt också.

Det kan ju fungera att skaffa medicin som man ska ge vid anafylaktisk chock (det finns någon typ av piller som man smälter i vatten och dricker eller så sprutor ifall det är riktigt illa) som dagispersonalen kan ha tillgängligt?

Jag skulle nog behållt henne hemma tills ni varit hos läkare ifall det varit livshotande.

Något personalen kanske inte har tänkt på är att det kan räcka med att hon petar på någon annans tallrik eller händer som de haft mat på och sedan sätter fingret i munnen eller att någon tar med samma sked...

(jag är också allergisk mot ägg och fick alltid ha med mej såna där piller när jag var liten)

Hon har en liten medicinväska med sig hela tiden, med anapenpennor (adrenalin), kortisontabletter och antihistamin.

Ambulans tillkallades, hon var så slö att hon fick adrenalin direkt och sen på sjukhuset också. Sen stabiliserades det. pappan var då med henne. När jag kom fram på sjukhus hade hon fått ännu ett anfall, de hade fått rusa tillbaka in till akutrummet, dte var 5 läkare runt henne, hon hade massa slangar, hon var röd och svullen över hela kroppen, de fick inte kontakt med henne alls, det var då massa adrenalin och tavegyl igen. Hon var blå om läppar och vit om näsan, blå om fingrarna.. Till slut vaknade hon igen, det kändes lite även att det hjälpte när jag kom fram, läkarna ville direkt att jag skulle prata med henne och så fort jag började prata med henne, stryka henn e över pannan, började hon reagrea...

Sen fick hon lite adrenalin till och började må bättre, satt upp, men var riktigt svullen.

Vi får höra med läkaren imorgon, vad vi ska göra, han ringde idag och pratade om denna personliga assistent..

Neko:
Hur har du haft det som liten? På dagis, skola , fick du fel mat? Hu gammal var du, när du visste själv vad du fick äta, när blev du försiktig med vad du stoppade i dig?
Min tjej är bara ett år så.. Det kommer ju att dröja innan hon själv kan undvika viss mat.

Jobbigt när det gäller ens barn. Är själv kraftigt allergisk, men tack och lov är mina barn bara lindrigt.
Funderade på om din tjej kan reagera så krafigt på luftburet. Fanns det ägg i samma rum? Vissa klarar inte ens av att ha ett ägg hemma.

Jag själv är mycket allergisk och min mamma har talat om för mig att jag redan i 2-års åldern kunde säga nej till saker som jag inte tålde. Jag tror att barn lär sig ganska snabbt vad det är som gör att de mår dåligt.

Tänker samma tanke som eldo om det kan vara så att det fanns  t ex ägg i lokalen att hon är så pass känslig mot det. Jag själv får allergi chocker av alla slags jordnötter, jag reagerar till och med om någon öppnar en snickers i samma rum som jag befinner mig.

Oj vad hemskt! Sån tur att det gick bra för henne!!

Jag minns inte riktigt hur det var men jag kommer ihåg att jag var jätteförsiktig med vad jag fick äta och inte, åt bara det jag hade ätit tidigare. En gång fick jag för ovanlighetens skull lust att prova något nytt på dagis (kaviar) och då satte jag det på en smörgås och satt och väntade tills mina föräldrar kom för att hämta mej för att fråga om jag kunde äta det eller inte. I skolåldern var jag mer försiktig än vad mina föräldrar var. Dock har det aldrig varit så allvarligt för mej som för din dotter. Jag blir typ extremt magsjuk och mår väldigt illa, det svider och kliar i munnen/halsen och jag kan bara ligga och borra ner huvudet i en kudde och gny typ tills det är över och det tar kanske ett dygn. Får även blodtrycksfall och blir väldigt kall och trött/yr. Förskräckligt obehagligt men har inte varit farligt hittills.

Jag tycker nästan att det värsta är när man inte kan rå över det, är alltid rädd på restauranger och är väldigt petig med att kyssa någon eftersom minsta lilla räcker. Tycker tom det är jobbigt nu när min ettåring har börjat på dagis för han får ju mat med ägg i där och då måste jag vara försiktig med att pussa på honom eller mata med samma sked och liknande. Vi har inte kunnat ha något med ägg hemma och absolut inte baka något med ägg eftersom det liksom sprids i luften då. Är också allergisk mot nötter men inte jordnötter som tur är.

Hoppas på att det inte ska visa sig att min ettåring är allergisk, hittills har vi inte märkt någonting.

En sak som är jobbig för barn är när man inte vågar säga att man är allergisk. Jag minns en gång när jag hälsade på hos en kompis, jag var kanske 6 år, och hon ville att vi skulle äta glasyr som blivit över från pepparkakor. Jag hade inte ätit det förut men gick med på det och blev såklart allergisk men vågade inte säga något utan fick hitta på en ursäkt för att kunna gå hem. Har också hänt att jag fått tex choklad med nötter i, typ en kompis har köpt åt mej för att vara snäll och har det varit jättesvårt att säga att jag inte kan äta det. Sånt tyckte jag var jobbigt när jag var liten.

Kan också säga att trots att jag varit jätteförsiktig med vad jag äter så har jag blivit allergisk säkert minst 2-3 ggr per år så det är jättesvårt att undvika :/

Hej Snibes
Jag forstår din oro, min son fick en anafylaktisk chock för ett och ett halvt år sedan. Han var då drygt två år gammal. Min son är starkt mjölkproteinallergisk, hur mycket det krävs för att få en anafylaktisk chock vet vi inte. Några månader innan han fick denna reaktion hade han börjat på dagis, där serverade de honom mjölkfri mat precis som vi här hemma. Jag var väldigt nervös över att lämna honom tilldagis redan från början men det har hela tiden fungerat jättebra. Min son sitter bredvid en av fröknarna på dagis, alla barnen på hans bord äter mjölkfri margarin på mackan, de serveras mjölkfritt bröd och de får inte hälla upp mjölk själva i sin glas. Det har fungerat jättebra.

Här hemma blev vi totalt mjölkfria efter reaktionen. Vi lagar samma mat till alla, visst händer det att jag och min sambo någon gång äter något med mjölkprotein i men då sköljs tallrikar och bestick av direkt innan de sätts i diskmaskinen. Då vi har gäster, kalas m.m. serveras alla mjölkfri mat (ibland händer det att vi har typ dressingar som inte innehåller mjölk enligt innehållsförteckningen men som ändå kan innehålla spår av mjölkprotein, då håller vi bara koll så att sonen inte äter dem). För mig är detta det enklaste sättet att hantera min oro då det gäller maten, att helt enkelt minimera risken. Vi har anapenner utlagda hos de som sonen hälsar på ofta och han har alltid med sig sin väska med en anapen i, plus lite annat då han även har infektionsastma.

Alltså vill jag säga till dig att även ni kommer att fixa det, oron kommer inte släppa men den minskar. Jag har kontrollbehov då det gäller sonens mat men inte samma ångerst längre. Jag vet att det finns flera på forumet som varit med om samma sak, jag hade kontakt med några i höstas, det hjälper att prata....

backsippa:
Vi har varit hos läkaren nu och det har faktiskt hjälpt. Jag och min sambo fick testa adrenalinpenna "live" på varandra och det var inte farligt alls. Man var dumt nog det innan, och därför fick inte hon sprutan i tid, som skall alltid vara inom 30 minuter. Dagisfröknarna hade frågat sambon över telefon om de skall göra det, han hade ju svårt att se vad som hände med henne. Jag hade också tvekat och det gjorde personalen med. Nu vet jag att det är inte nåt konstigt alls, väldigt enkelt. Och vad jag förstår måste man ha minst två adrenalinpennor med sig, det försvinner ganska snabbt ur kroppen och om första inte hjälper är det bara att injicera den andra utan att tveka en sekund. Läkaren har också skrivit intyg till dagis om att han rekommenderar starkt en personlig assistent vid måltiderna till henne efter anafylaktisk chock av mycket svår grad. Dagisrektorn lovade börja ordna med det nästa vecka. Vi börjar även lämna henne först efter frukosten och på så vis minska risken, enl läkaren är dagiset hennes enda riskmiljö. Hemma lagar vi också bara mjölkfritt. Men vi kan koka ägg till oss själva och vi äter förstås yogurt, ost, bregott som vanligt och storasystern med, håller bara koll på att hon inte får i sig det. Tårta brukar vi göra mjölk och äggfritt, och vi kör mjölk och äggfritt på barnkalas för där hamnar ju mat under bordet.
Nästa vecka är jag sjukskriven med henne ännu och sedan är det tänkt att hon skall börja på dagis igen... vill inte tänka på det nu. Försöker ta då en dag i taget.
Har nån av er föräldrar tagit hjälp av en psykolog efter en sån händelse? Fick höra det många gånger att jag har möjlighet till det.