Men jag är förbanne mig inte likadan som alla kvinnor på jorden. Jag gillar inte samma saker, resonerar inte på samma sätt, har inte samma fysiska och psykiska behov osv osv. Jag är inte gjord för att föda barn. Jag har MÖJLIGHETEN att föda barn (hurra!) men jag tror ärligt talat inte att människan är skapad för ett syfte, jag är övertygad om att jag är en produkt av evolutionen precis som tigrar, rundmaskar och maneter.
Och min man är definitivt inte lik alla andra män på jorden heller. Faktum är att han är mycket mycket mer lik mig både psykiskt och fysiskt (bortsett från snoppen är vi väldigt lika - samma hudfärg, båda är medellånga, ungefär samma hälsostatus, rätt så lika ansiktsdrag osv) än vad han är lik många andra män.
Och min son är inte i första hand en miniman. Han är i första hand sig själv. Naturligtvis kommer han att präglas av det kön han tillhör, men han kommer ännu mer präglas av att han är vit, övre medelklass, har välutbildade föräldrar, kommer att gå länge i skolan, är född i en demokrati och i fred osv osv.
Och jag vill definitivt inte utplåna några skillnader mellan könen. Jag tycker bara att många överdriver dem och ensidigt fokuserar på upplevda skillnader som man sedan förstärker hejdlöst. Titta bara på pappan som ler rart mot sin dotter när hon knallar runt med en boll och säger att hon är så duktig och vad roligt att hon gillar bollen medan han kastar sig över sin son när han kommer med en boll och leker med honom och bollen i en halvtimme. Och sedan stolt kommenterar att det ÄÄÄR ju verkligen stor skillnad, titta bara på lille Pelle, han är ju helt GALEN i bollar! (Jo, jag har en sådan kompis - det är rätt kul, faktiskt!) Jag vill bredda könsrollerna, så att man kan vara man eller kvinna på många olika sätt. Inte de smala exkluderande könsroller som fortfarande florerar i delar av världen och till viss del även här.
