Bullmamma? Neej du

Bullmamma? Jag? Nääää....

Jag satt idag och funderade på begreppet "bullmamma". Vad är en bullmamma egentligen? Varför säger man så? Är det för att den mamman torde baka mer bullar än andra mammor? Eller är det en helt annan innebörd som innebär duktig-mamma? Ja, det är nog upp till var och en att själva avgöra. Det enda som jag känner över det ordet är att det ofta är en nedvärderande laddning över det. Det sägs ofta i avund t o m! "Hon är ju en sån där bullmamma"

Jag har hört att jag verkar vara en bullmamma... Om de bara visste... Hahaha! Vad besvikna de skulle bli! För mig betyder bullmamma en mamma som ägnar hela sin tid och varelse kring barnen. En mamma som inte köper burkmat, utan gör all barnmat själv, bakar bröd till hela familjen och som veckohandlar och planerar storkok. En mamma som nästan alltid leker med sitt barn och sjunger visor för det, läser sagor och kan så gott som alla ramsor från Öppna förskolan. En mamma som alltid städar upp efter middagen, torkar av bordet och diskar upp. En mamma som inte använder köpta våtservetter, utan tvättar med vatten och mild tvål. En mamma som inte tappar kontrollen och som kan alla senaste råden och rönen utantill. En som prenumenerar på Vi föräldrar och läser alla testen noga noga noga innan några inköp görs... Ni förstår gerjen. Så låter det för mig. Och som ni kanske ser, så låter det t o m lite för präktigt för mig.

Nej, jag är ingen bullmamma. Jag får dock inslag av det då och då, men det är inget som håller i sig, tyvärr. Eller ja, tyvärr och tyvärr? Måste man vara en bullmamma då? Jag anser att det finns inget som den perfekta mamman, hur mycket man än försöker. Just nu sitter jag vid datorn och skriver medan Joel river ut varenda bok han kan hitta i sin höjd från bokhyllan. Nu lyckades han få mitt stora Musiklexikon på foten. Ojdå, den var visst lite tung. Äh, han löser det.
Det bekommer mig inte att jag kommer få städa upp allt det där sen. Jag tycker det är härligt att se när han är så nyfiken, orädd och innovativ! Han kom precis på att om han staplar några böcker på varandra, så når han precis till knappen på stereon och OJ, vad roligt det är med musik. Dessutom når han böckerna på nästa steg i hyllan också... Vojne vojne...

Ja, de små flinka fingrarna letar sig fram överallt. Han övar balansen genom att balansera på två böcker som ligger lite snett. COOLT! Coolt att se att han kan utvecklas så mycket genom att bara låta saker och ting ske. Att kanske titta bort lite medan han river ner böckerna, det kanske inte är så dumt.

Jag bakar bröd ibland, men det är mest för att det är så gott. Mormorslimpor kallas de och de är supergoda. Alldeles för söta för att ätas varje dag, så därför händer det inte så ofta. Bullar bakar jag också, men vi har ingen pli på oss i den här familjen, så de 50 bullar jag lyckas åstadkomma genom svett och tårar, de är uppätna inom loppet av en vecka. Ibland kortare tid...

Häromdagen lagade jag mat med Joel sittandes på diskbänken. Han hade en visp och en trägaffel i varje hand och skvätte ner hela köket med vatten. Han var så glad, vad roligt det var! Sen kom han på hur skoj det var att kasta ner saker från bänken så att det small i golvet. När mitt glaslock till wokgrytan gick i kras stack det till lite i hjärtat faktiskt... Men så är det. Nu är jag ett glaslock fattigare, men Joel hade gjort en ny upptäckt. Det är inte så farligt som det låter, det är glaskross som är uppsopat på några minuter. Och jag kan leva utan mitt glaslock. Fast det var allt bra käckt...

Jag läser inga barn eller föräldratidningar heller. Det är som att ge sig själv behov man inte har från början. De är fullproppade med reklam om saker man inte behöver, de är fullproppade med råd man inte behöver, de är fullproppade med bullmammor och vackra hem som är inredda från tak till golv med dyra barnmöbler och tapeter för 600 kr rullen...

Nej, vet ni vad. Jag blir bara förvirrad och frustrerad när jag läser allt sånt! Och efter middagen ser vårt kök ut som ett bombnedslag. Och det är ytterst sällan som någon av oss plockar undan inom en timma. När middagen har lagt sig lite och landat nere i magen, så brukar vi ta tag i det då. Men efter middagen vill jag bara njuta. Njuta av smaken av min goa middag. Burkmat äter Joel när vår middag är lite för salt eller för knepig för en liten pojk att äta. Burkmat är Guds gåva till mamman, anser jag. Så käck uppfinning borde belönas med Nobelpriset!

De som känner mig vet att jag är en riktig slarvmaja, en spontan, impulsiv mamma med nära till skrattet. Det är väl det jag är och ingen bullmamma. Långt ifrån skulle jag vilja säga. Jag är nog en knepig mamma som tycker det är härligt när barnen kladdar och river ner saker. För att jag tycker om att de gör nåt, de lär sig, upptäcker och känner på saker. Det stimulerar allt som stimuleras ska och det har inte fina bebisfärger och sjunger "Hjulen på bussen rullar runt runt runt...". Det är bara vanliga saker och det är Rix FM på radion! Så kom ihåg det, alla mammor som ibland jämför sig och tror att de inte duger som de vanliga mammor de är; DET GÖR NI!!