trött på min ångest och oro!

Min ångest tog aldrig över mitt liv totalt, men den har funnits där som en aldrig svikande (o)-vän länge. Och du har det nog jobbigare än jag haft det, men ett litet tips som kanske kanske fungerar som tröst några ensamma ångest-stunder är en bok som (för mig) på ett lättfattat och naturligt sätt "neutraliserade" mina tankar och som fick mig att fatta att det inte är nåt "fel" att ha oro/ångest.
Boken gav mig en hel del "aha"-upplevelser!
"Lär dig leva" (låt inte stress och oro skada ditt liv) av Mats Lindqvist och Susan Billmark.
Kolla in på t.ex Adlibris och läs lite om boken kanske?
kram på dig.

Har haft ångest problematik under många år men till slut tröttnat på att ha det. Låter kanske konstigt men dock sant.

Fick själv tipset att låta ångesten komma och sedan rinna av mig och det har verkligen fungerat. Numera när det kommer så känner jag det tydligt och blir bara så trött på det. Tänker för mig själv att jag varken har tid, lust eller ork att ha ångest, att jag har viktigare saker i mitt liv att hålla på med. Ocg vips så fortsätter jag med det jag höll på med och sen är det borta.

Hej!

Skulle lika gärna kunna ha varit jag som startat tråden. Har vägrat mediciner i 10 år av rädsla att jag inte "reder ut det själv" men egentligen kanske en rädsla av att, just det, tappa kontrollen. Jag kände också att det kanske var "sista utvägen". Om inte det hjälper vem/vad hjälper mig då..

Men jag har också blivit trött på den här skiten. Jag får fler och fler tvångstankar och ångesten smutsar ner så många tankar. Direkt jag tänker något positivt så VIPS ploppar det upp en tanke om ångest. och så reagerar kroppen.

Nu för tiden blir jag inte psykiskt rädd däremot kämpar ju kroppen på med svettningar, magkramp osv. Jag har känt att det är dags att ta nästa steg. Jag ringde vårdcentralen, fick psykologkontakt. Sa att jag VILLE ta mediciner fast ändå inte =) Psykologen tyckte självklart inte att jag var speciellt annorlunda med den rädslan och hon berättade hur medicinerna fungerade. Jag bokade en läkartid och fick mediciner utskrivna.

Bara genom att våga mig till psykologen vann jag hälften. Helt plötsligt började jag tänka att det är OK att må bra också. Jag behöver inte ha ångest hela tiden. Innan jag påbörjade tablettbehandling så vann jag ännu mer... bara för att jag vågat. Det var som att jag började tro på mig själv mer och mer.

Nu tittar jag på min ångest lite från sidan och funderar kring den. Ser mönster i mina tankebanor. Sen tar jag med det till psykologen och vi pratar kring det. Skapar nya tankebanor.

Nu för tiden är jag ÖVERTYGAD om att jag kan bli ångestfri. Jag har hållit så hårt i ångesten under åren för att den inte ska dyka upp å skrämma skiten ur mig.. men nu är jag liksom inte rädd längre.

Ville dela med mig av min historia! Kram på er som kämpar med mig!

/M

Ps. jag har tagit tabletter i två veckor nu och det sägs att det tar ca. 4 veckor innan man känner resultat men som sagt innan, bara genom att ta steget känns allt lättare.

Ps igen. Innan jag skickade det här hann jag tänka att jag kanske inte ska skriva att jag mår sååå bra =) För det kanske jag "bittert får ångra" men jag mår faktiskt mycket bättre och jag vill våga säga det!