Ibland kan jag bli så förvånad, ja över alla dessa metoder. Enligt mig handlar det om rent sunt förnuft, och inget annat. Dvs vad vänjer du barnet till från första början, ja från start.
Är själv två barnsmor, har en snart 12-åring och en 6 månaders bebis hemma. Utan tvekan var ju första barnet ett sk experimentbarn, när nr 2 kom, visste jag utan tvekan vad jag ville ha, och vad jag inte ville ha.
Och när det kommer till just sömnen, hade jag 8 års pina i bakhuvudet från att ha haft sonen i vår säng sovandes...varje natt... det skulle under inga omständigheter få ske nu.
Däremot hade jag med sonen, dvs den äldsta aldrig problem med nattvak, utan han sov från ett tidigt stadium hela nätterna, men självklara fasta rutiner från dag ett hemma.
När lillasyster kom i oktober 2007, visste jag att ska vi lyckas få ha vår säng fri, ja då får hon helt enkelt sova i sin egen säng. Vilket hon även fick, från en månads ålder även i eget rum, såklart med både andningslarm, babyvakt och nattlampa.
Vi körde med samma rutiner som med storebror, skillnaden som sagt var endast att hon aldrig ligger i vår säng, och sedan 6-7 veckors ålder har hon sovit fulla nätter, idag sover hon 12 timmar sträck, dvs från 20-08 varje natt. Vaknar nästintill aldrig på natten, någon enstaka gång har det hänt att hon vaknat till vid 5-tiden, har då fått sin napp och somnat om igen.
Jag har inte en kväll behövt vagga henne till sömns, inte en kväll behövt höra henne gråta sig till sömns, utan det fungerar helt enkelt smärtfritt. Hon får sin välling/gröt 19.30, på med pyjamas, saga, sång och stoppa i säng, god natt puss, tutte, snutte ett godnatt o jag älskar dig.... 1-2 minuter senare sover hon gott.
Så jag skulle vilja föreslå att tänk innan, ja innan bebisen kommer, bestäm er redan då för att införa rutiner, jobba på dem benhårt, så slipper ni utsätta era barn för alla dessa metoder av olika slag, ena värre än den andra... ja i några fall skulle jag rent av vilja kalla dem för psykisk barnmisshandel.
Jag skulle under INGA omständigheter låta något av mina barn ligga gråtandes och hulkandes sig till sömns och utan tvekan lider jag med alla barn som får göra det, pga att föräldrarna från början inte orkade ta tag i införandet av rutiner. För visst, de är hur söta, små o goa när de kommer hem som nyfödda, visst är det underbart ljuvligt att få låta dem somna i famnen, vagga dem, på magen osv... men lär demfrån början att till natten, ja då somnar man själv, på egen hand, i sin trygga ombonade säng.
Som man bäddar får man ligga helt enkelt.
