svårt att vara styv dotter till min man

För mig går barnen alltid först så en sån karl skulle jag lämna på en gång.

Jag måste nog säga samma sak tyvärr. Lämna honom. Han har ingen rätt att behandla henne så och det är ditt jobb som hennes mamma att skydda henne. Hon ska ju absolut inte behöva bo med nån som tycker illa om henne.
Jag skulle aldrig kunna vara kär i en man som inte tyckte om mitt barn, snacka om avtändande. Men är du nu så himla förälskad i han så kan ni ju bli särbo eller nåt.

Jag skulle ringa och ställa mig i kö på familjerådgivningen! Att bara bryta upp direkt från sambon som du nu har ett gemensamt barn med tycker jag inte är ett alternativ. Först måste man försöka att få det att fungera med den hjälp man kan få utifrån.

Men du har ett stort ansvar för din äldsta dotter, då hon inte har någon annan vuxen att ty sig till! Tala tydligt om för din sambo att hans beteende är oacceptabelt (och dessutom väldigt barnsligt), och att om han inte följer med på familjerådgivning så har ni ingen framtid tillsammans!

Får man fråga varför du skaffade barn med honom när familjen inte funkade redan innan?
Det känns så avlägset för mig att ha ett förhållande som min dotter mår dåligt av men jag antar att det ligger emr bakom än bara det du skriver i TS.

Det låter ju oroväckande att växa upp med en styvpappa som inte "kan tycka om" henne. Förstå vilka följder som kommer med det, att behöva ligga och gråta sig till sömns när man är 8 år för att en styvpappa inte kan bete sig som en vuxen människa.

Det är långt ifrån självklart att man börjar älska sina styvbarn. Bara för att man lever tillsammans så blir det ju inte så automatiskt. Det kan man heller inte kräva, eftersom man inte kan trolla fram känslor sådär. Men precis som mot människor i allmänhet så kan man bete sig på ett respektabelt sätt!
Om man nu lever tillsammans som familj, så tycker jag att det minsta han kan göra är att visa din dotter kärlek och omtanke, att vara där som en vuxen person som hon kan lita på och känna sig trygg med. Det kan man göra utan att älska någon.
Att han sen inte ens kan tycka om henne tycker jag känns olustigt med tanke på att ni lever tillsammans.

Jag skulle nog följa flera andras råd här och ta kontakt med familjerådgivningen så ni kan prata igenom er familjesituation. Kanske blev det extra tydligt för honom när han fick ett biologiskt barn att känslorna skiljer sig rätt mycket åt, och att det därför känns som att han inte ens tycker om din dotter.

Oavsett så behöver ni prata om det, han behöver få höra vad som förväntas av honom som styvförälder och extra vuxen i ett barns liv. Att han inte behöver älska men måste fungera ihop och kunna ge trygghet ändå. Gör detta för din dotters skull, för annars låter situationen inte hållbar! Sådär kan ni inte ha det i er familj.

Stackars liten tjej - sök hjälp för familjen och om inte din man kan åtminstone sträcka sig till att respekter och tycka om flickan så flytta. Ingen ska behöva känna sig icke omtyckt i sitt eget hem.

Hmmm, jag tycker inte det är någon skillnad på styvbarn och egna barn. Jag älskar min styvson precis på samma sätt som jag älskar min son, det är ingen skillnad. Hade jag inte känt så för honom hade jag aldrig skaffat ett barn till med hans pappa, det hade inte känts rätt. Att vi skulle ha ett barn tillsammans som båda vi älskar, och att han bara skulle bli älskad av "halva" våran familj.. Vi är ju hans familj också, jag hör numera till hans familj och han har rätt att bli älskad. Hade inte jag klarat att älska mitt styvbarn hade jag antagit att det var något fel på mig, emotionellt, och tagit ansvar för att se till att få hjälp med detta, alternativt brutit upp och lämnat relationen.
Olyckligt att du har skaffat barn med någon som inte tycker om din dotter, men nu är det ju som det är. Tycker det är viktigt att man är ihop rätt länge innan man skaffar barn med en ny när man har barn från tidigare förhållanden. Så att man är säker på att familjen fungerar innan och kommer fungera efter man får ett gemensamt barn. Jag skulle lämna honom i alla fall. Låta honom, om han nu vill det, själv söka hjälp av tex familjerådgivning, men inte ta tillbaks honom innan han visat att han blivit bättre och att han i framtiden klarar av att ha en vettig relation med din dotter. För det är ju din dotter som mår dåligt nu, och du måste ta ansvar för att inte hon ska behöva gråta sig till sömns en natt till. Det kanske går att lösa allt med tiden, men akut just nu, behöver hon komma bort från den mannen.

Sen håller jag absolut inte med om att det är något fel på en emotionellt om man inte älskar sina styvbarn.
De flesta jag känner gör det inte, men har ändå fungerande kärleksfulla relationer med dem och beter sig som ansvarstagande vuxna. Det kan man göra utan att älska barnen som sina egna...

Ohh vad många "tråkiga" rätta bra råd och allt detta vet ju jag men fan vad det e svårt jag bodde ensam med min dotter i nästan 5 år och har en underbar reation
Men min dotter säger jag har förändrats sen mannen kom in i bilden usch vad hemskt tänker jag mår illa vid tanken men tro nu inte att jag bara sitter och gör inget...min dotter är mitt allt jag försvarar henne i vått o torrt umgås gör roliga saker kärlek finns det massor men då mannen kommer blir stämningen annorlunda tar upp detta till diskussion ofta slutar med att jag gråter och "han" tycker att jag inte förstår honom och att vi är olika...Ja det e vi men för mig är vissa saker så självklara och vill det ska vara det för honom oxå.
Jag kanske får boka tid till familjerådgivning låter vettigt
Tack