Jag pratar i sömnen!! Hjälp

Någon med liknande problem??

Jag har pratat i sömnen hela mitt liv, men jag pratar bara med mig själv, sambon brukar inte vakna, men han lyssnar ibland om han är vaken. Har du alltid tagit kontakt så att säga när du pratat i sömnen eller har det hänt något som gör att du sover mindre djupt eller djupare, tar du någon ny medicin eller annat?

Jag är mycket mer stressad nu än vad jag varit tidigare! och lite tröttare när jag väl lägger mig. Det beror säkert på det? Har alltid pratat i sömnen men inte "tagit kontakt" på det här sätte förut. Vet du nåt knep för hur man kan kontrollera det? Har ju börjat gå i sömnen.. har du gjort det?

Jag behöver också lite tips på hur jag ska sluta prata i sömnen och gå i sömnen. Jag är enligt sambon riktigt elak när jag sover och skriver svordomar åt honom och många andra. När jag går i sömnen slåss jag och gör massor med dumma saker. Jag har kastat ut alla sambons kläder och skurit sönder en bekants däck när denne sov äver här en natt.

daughterofabitch: Är du också stressad eller liknande, eller har du alltid haft det problemet? Agressivitet låter ju allvarligt. Jag fick tips idag om bindvävsmassage (??) Värt ett försök.

Någon annan med tips eller som har/har haft liknande problem?

Jag har gått i sömnen och pratat i sömnen så länge jag kan minnas. Tror inte att massage skulle fungera eftersom att jag har svårt för beröring av okända människor. Kan inte slappna av, kräks osv.
Jag upplever inte att jag är stressad, snarare motsatsen.

Nja, gröna, det enda jag kan tänka mig som kan kontrollera att du ändrat sömnmönster är att varva ner, vila mer och stressa mindre. Det låter svårt kanske. För mig är det meditation som gäller.

Jag har inte gått i sömnen, bara gått i sängen så att säga. Jag rörde mig väldigt mycket när jag var orolig/stressad på dagen men jag tar mig inte ur sängen. Springer i sängen, rullar runt, fäktar med armarna osv. Sedan jag började meditera tycker jag det ha minskat. Jag började meditera samtidigt som jag blev gravid första gången 2004 och då försvann alla mina sömnproblem, det är svårt att säga vilket som beror på vilket. Visst somnar jag oftast bums - på tio minuter - nu för tiden, innan när jag var som oroligast om natten och rörde mig mest kunde det ta upp till fyra timmar innan jag somnade, men det kan ju bero på att jag har tre barn och det är rätt livat om dagarna jämfört med innan. Men min känsla är att det egentligen beror på att jag lärt mig slappna av genom meditationen.

Jag har faktiskt sluta tala i sömnen efter att jag fick barn! Vet inte om det var för att jag var rädd att väcka sonen eller vad det var. Men "effekten" sitter kvar sen har flyttade till eget rum.

Inte mycket till tips för er andra dock...  Men jag tror som andra redan skrivit att stress spelar stor roll och om man har möjlighet kanske man ska träna avslappning/yoga. Om du "bara" väcker sambon med rösten kanske du kan be honom sova med öronproppar?

Som ovanstående skriver så på verkar stressen din oroliga sömn..
Jag har många roliga historier om min man och vad han gör och pratar om i sömnen..haha..vilket han ju naturligtvis inte tror på..

Jag har gått I sömnen sen jag var typ 8 år och jag tyckte Att det var läskigt mamma var orolig för en gång vaknade jag med Stekpannan I huvudet och nästa kväll så hittade min mamma och pappa inte mig dom var jätte oroliga och visste Att jag gick I sömnen nånstans och dom hittade mig I korridoren.utanför...