Jag klarar inte av mer!!! Någon som haft det som jag? Hemsk syskon svartsjuka!

Nej skicka inte iväg henne utan låt hon vara delaktig i allt du gör med bebisen, som byta blöjan, när du ammar henne osv! Hon ska inte känna sig utanför och när pappan är hemma kan han ju ta bebisen och du är med stora tjejen så hon får nån ensamtid med mamma!

Min dotter har aldrig rivit eller bitit lillebror men hon slår och nyper honom. Men nu har det blivit mycket bättre sedan några veckor tillbax. Är säker på att hon är elak mot honom för att få en reaktion från mig (eller min man). Har tyvärr inget tips på hur du ska få det att sluta, önskar verkligen att jag visste.

Du , det har jag försökt. Hon vill inte vare sig bada eller byta blöja med oss.
Det är inte så att jag skickar iväg henne hela tiden. Men vi behövde en väl behövlig paus.
Det är väl inte något fel att häls på mormor och morfar ibland.
Hon är hemme med oss hela dagarna..det verkar vara sällsynt för alla andra har syskonet på dagis!

kan de inte hjälpa er via BVC. de har ju barnpsykologer som kan ge tips och råd tex.

Låter jättejobbigt. hoppas det bara är en fs som går över.

Några tips som ni säkert redan har testat:

-Ge dottern ensam tid med mamma och pappa utan lillasyster.

-Låt dottern få vara duktig och hjälpa till med att tex hämta en ny blöja och beröm henne massa för att hon är så dukig och hjälper er.

-involvera äldsta dottern när lilla tjejen ska äta och läs en saga för henne undertiden.

Hur gamla är dina barn?

Det är så jobbigt, jag skäms över situationen...känns som att jag gjort något fel för att det ska bli så här. Men jag har prövat olika tips....läste mycket om det här under graviditeten och tillämpade alls råd för att det inte skulle bli så här....men ändå blev det just så!

Kan också säga att hon varit en mycket lyhörd, glad och snäll tjej ända tills lilla syster kom in i bilden!

Åhh vad jag känner igen mig i mycket! Har konstant dåligt samvete för att jag ägna för lite tid åt lillebror, han får snällt anpassa sig och hänga med på storasysters grejer. Nu är ju mina barn lite äldre än dina och tyvärr så tycker jag att det har blivit värre med tiden, det är först nu de senaste veckorna som det blivit lite bättre. Så länge Felix låg stilla på golvet eller satt i babysittern va det rätt lugnt, men när han började krypa och krävde mer uppmärksamhet blev det värre. När han sen började resa sig upp och gå blev det ännu värre. Men nu sen några veckor tillbaks har dom börjat leka ihop mer istället för att bråka. Självklart kommer tjuvnypen men inte lika ofta. Hoppas verkligen att det håller i sig. Kan säga att det är MÅNGA gånger som vi önskat att vi inte skaffat ett barn till. Självklart älskar vi Felix, det är inte det! Vi flyttade för 3 månader sedan så sen dess har Ebba varit hemma hela tiden, innan gick hon hos dagmamma 1-2 dagar i veckan. Jag märker verkligen att hon saknar och behöver umgäget med andra jämnåriga barn. Vi åket till Öppna förskolan 2 gånger i veckan men dom få timmarna räcker inte för henne. Hon hade behövt få va på dagis minst 1 dag i veckan och få leka av sig, och jag och lillebror hade behövt få 1 dag helt för oss själva oxå (det här är något jag ALDRIG trodde att jag skulle säga, jag har aldrig förstått varför man lämnar barnen på dagis när man är hemma med syskonet. Förräns nu, nu fattar jag! :)). Önskar dig verkligen all lycka till, för det kommer du behöva! Det kommer va supertufft men det går över. Ställer gärna upp om du behöver nån att spy galla över när barnen är jobbiga, för det måste man få göra! Det är inte en dans på rosor att ha barn, särskilt inte trotsiga döttrar! :)

Kunde varit jag som skrivit det, så du är inte ensam iaf! Vi har en 10 månaders lillebror, en 2,5 årig mellansyster och en 4 årig storebror.

2,5-åringen är SÅ avundsjuk och trotsig och har varit så nästan sen lillebror kom. Jag vet inte vad man ska göra men jag hoppas att det går över snart. Storebror var lite så här när han fick ett syskon men inte lika länge och inte lika mycket (vad jag minns, man glömmer ju så fort). Våran lilla terrorist styr hela familjen och vi lyckas inte bryta det så jag hoppas att det bara kommer sluta snart.

Har inga tips men vi har det likadant och det är skitjobbigt!!!!

Ebba är 3½år och Felix 15 månader.

Ebba var inte heller intresserad av att hjälpa till med Felix. Det gick inte att involvera henne i att byta blöja, mata osv.Jag känner oxå ibland att jag (vi) gjort något fel men hade inte kunnat göra på något annat sätt heller tror jag. Både jag och min man är envisa och har hett temperament så det är inte så konstigt att vi fått en dotter som är precis likadan. :)
Du ska absolut inte skämmas! Tror att det är många som har det så här, men dom vågar inte erkänna det, det "ska" ju vara så underbart och rosenrött att ha barn. Vi har varit väldigt öppna med att våran dotter är supertrotsig och att vi tycker det är jättejobbigt, när folk får höra det så kryper der ganska snabbt fram att dom tycker att deras barn oxå är rätt jobbiga ibland.

När hon slår lillasyster, krama henne!

Hon älskar helt klart sin lillasyster och är inte ute efter att skada henne och jävlas, men det är ju en enorm omställning för en liten att få syskon.
Hon känner att hennes plats i familjen är hotad och gör det enda hon kan för att uttrycka det. Hon kan inte säga med ord att "Du mamma, jag tycker lillasyster är mysig och så, men jag tycker det är jobbigt att hon alltid finns här helt plötsligt och jag är rädd för jag vet inte om jag är lika mycket värd längre".

När ni skäller, hotar och skickar till skamvrån så bekräftar ni för henne att babyn är värd mer och att hennes plats i familjen faktist är hotad av den nya.

Hon är fortfarande väldigt liten och behöver vägledning. Visa och förklara att man måste klappa fint och vara försiktig. Sen har ni föräldrar ett ansvar att se till att babyn INTE blir skadad! Ständiga rivsår och bitmärken är inte okej!

Man måste ha tålamod och upprepa. Hon är fortfarande lika liten som innan hon blev storasyster, tänk på det!

När bebisen blir ledsen så gör då stor sak av själva händelsen "Åh, titta vad ont det gjorde på henne! Oj, vad hon är ledsen nu! Vill du hjälpa att trösta/blåsa?" och fördöm inte henne.

Det tar bättre än allt skäll i världen!