Hjälp mig! Amningsdepression finns det? LÅNGT!

tror inte det där är helt ovanligt.. jag var likadan.. det tog ett tag innan det blev bättre.. min dotter är nu snart 4mån och jag har fortfarande downs ibland...

Jag tycker det låter som om du är lite deprimerad. Jag har själv inget erfarenhet av det. Visst var ammningen jobbig i början men det gav ju med sig efter bara nån vecka. Har du pratat med nån annan om saken? Innan det hinner "gå för långt". Ifall barnet har fått torsk så kan ju ammningen också vara smärtsam, . Mår du inte bra av ammningen så ska du sluta men ta det som ett sista alternativ.
Min andra son bet ett "hål" på ena bröstet så jag ylade i 1½ vecka å andra bröstet var sårigt. Först efter en månad kunde jag amma utan att det smärtade.

Hoppas det blir bättre..

Funderar på om jag har en förlossningdepression. Jag hade en superjobbig förlossning och grät konstant i tre veckor. Nu gråter jag bara på kvällar och nätter när mannen är hemma.

Nej det är du verkligen inte!!!!!

Jag har alltid sagt Glad mamma glad bebis! Om det känns så jobbigt tycker jag att du ska sluta amma eller iallfall kombinera med ersättning... Du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du inte ammar, ibland fungerar det inte bara och du måååste tänka på dig själv oxå!! Du måste ju vara pigg så du kan ta hand om din son!

plus så känner säkert han av att du är spänd och därför kanske gråter lite extra!

Sen är det jätte jobbigt de första veckorna! Jag kände mig bra efter 4 månader!

Jag tycker att du ringer MVC, och berättar detta! De har ju psykologer som du kan prata med!

Gå inte igenom detta ensam! sköt om dig!!!

Jag gick igenom nå't liknande. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag ville bara stoppa tillbaka Albin dit där han kom ifrån så jag slapp ifrån alltihop. Jag gick dock på bvc en gång i veckan och grinade och pratade om allt som var jobbigt. De erbjöd kurator och läkarbesök. Kan du prata med bvc? Be om hjälp.

Det som hjälpte mig mest var att sluta försöka amma. Det var en enorm lättnad att bara ge ersättning i stället och jag fick faktiskt stöd från bvc. Ditt barn mår bäst av en mamma som mår bra så du måste göra det som är bäst för dig.

Du är inte ensam! Kram på dig!

Att amningen är krånglig är jättevanligt. Jag hade amningsnapp i över 2 mån pga att det gjorde så fruktansvärt ont att amma. En dag slutade jag med den bara, nu gör det nästan inte alls ont och min son är nu 4 mån. Det kan ta tid!!! Jag delammar, dvs ger ersättning + ammar. Det funkar bra för mig. Kan du inte pumpa ur och ge i flaska så att bröstvårtorna får vila litegranna, så gjorde jag första tiden. Jag förstår verkligen hur det känns när det inte funkar o man har ont är trött osv. Det är skitjobbigt!!!
Det tar tyvärr tid att få amningen att funka- nu 4 mån senare tycker jag att det funkar bra.

Fundera om du verkligen tycker att det är värt att fortsätta amma, du ska må bra också! Jag började som sagt ge ersättning när det var tufft med amningen, och för att han inte blev mätt på min mjölk, det beslutet ångrar jag inte!!!

Ha det så bra och lycka till!

självklart är det bra att amma och du är en undermamma som har försökt och verkligen gjort ditt bästa. MEN om man inte mår bra av att amma så tycker jag att man kanske ska låta bli. Ge ersättning istället och låt brösten vila, om du vill hålla igång mjölken lite så kan du ju pumpa ur istället. Slappna av och inse att du är den absolut bästa mamman din bebis kan ha och det har inget med amning att göra! Om du vill amma lite när brösten läkt så gör det och ge ersättning också.

Det är inget fel med att inte amma, du har försökt och mer begär ingen!

Hej!
Om du vill så kan du titta in i min blogg.
Jag har skrivit en del om mjölkproduktion, krångel och kämpande...
Det är viktigre för er familj att du kan vara glad och njuta av din bebis än att du ammar till varje pris.
En bra tummregel tycker jag är:
om det kommer mer tårar än mjölk så strunta i det..
Om du vill så kan du skriva en rad till mig ang. förlossningsdepresion.
Det vet jag en del om och det kan vara bra att ha någon att "bolla symtom" med...
Lycka till med allt!

Jag vet inte om det är "normalt", men du är verkligen inte ensam. För vissa tar det lite längre tid helt enkelt. För mig tog det ungefär två månader. Efter det blev det bara bättre och bättre. Jag upplevde dock aldrig den amningsångest du beskriver. Det kom senare när min dotter bara skrek vid bröstet. Det slutade med att jag gav upp amningen, vilket jag alltid har ångrat. Försök ta en dag i taget. Det är ingen som begär att du ska älska ditt barn redan. Det är ingen självklarhet att du älskar all den omställning som det innebär att bli mamma. Hade du dessutom en svår förlossning är det ännu svårare att känna glädje.

Det enda du behöver göra just nu är att ta en dag i sänder, håll din bäbis nära, nära. Det kommer bättre tider, jag lovar; men det är ingen självklarhet att de kommer just med avslutad amning.

Var länge sen du skrev detta men jag skriver iaf..
Jag kände precis likadant som du beskriver. Mådde dåligt som bara den av amningen. Jag ammade i fyra månader och hade jätteont. Jag vill fortfarande gråta bara av att tänka på amning fast det var fem månader sedan jag slutade. Hade jag fått göra om det hade jag slutat amma tidigare. Mest för att mina bröstvåtor fortfarande gör ont och för att jag mådde så dåligt. Fick idag höra att jag förmodligen hade en förlossningsdeprission. Det låter som du också ha det. Ta kontakt med Bvc så kan du få gå och prata med någon. Det är skönt och man mår bättre!
Lycka till!

Jag har haft de exakt likadant...känner verkligenn igen mig, min son är snart 6 veckor.Men amningen och mitt humör å psyke blev mycket bättre när jag började ge mer ersättning och lät mig själv och brösten vila. Så skönt, det tog nån dag bara så kände jag igen mig själv. Nu mår jag mycket bättre. Pumpar ur brösten ibland och blandar det med ersättningen.Ammar fortfarande men färre gånger på dygnet.
För min del så tror jag att jag förlorade enormt mycket energi av ammningen när den inte funkade.Det tog mycket kraft att kämpa emot och när jag släppte taget och valde ge lite ersättning så mår både jag och min son mycket bättre... Lycka till med vad du än tar för dig!